- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
839

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Koeffyr ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ROE

KOR

839

Ordna och kläda hår, påsätta hufvudprydnad. —
Koefferan de, n. 4. o. Koeffering, f. 2.
[Coeffera. Coiffera]

KOEFFYR, kåaffy’r, m. 3. (fr. Coiffure)
Hårklädsel. hufvudprydnad. [Coeffur, Coiffur.]

KOEXISTENS, koäcksistänns, f. 3. (vetensk.)
Samtidig tillvaro. [Co —.]

KOEXISTERA. v. n. 4. (vetensk.) Vara till
på samma gång. [Co —

KOFF, m. 2. Ett rundgaltadt, galeastackladt
fartyg.

KOFFERDIFARTYG, kåffärrdffartyg, n. 5.
Handelsfartyg, köprnansfartyg. Jfr. Kofferdiflolla.

KOFFERDIFLAGG. kåffärrdf flagg, f. 4.
Flagga, som föres af handelsfartyg. Jfr.
Kofferdi-flolla.

KOFFERDIFLOTTA, kåffärrdiflåTta, f. 4. (af
t. Kauffarlhei, handelsfarl) Handelsflotta.
Skrifves af några, efter holländskan, äfven Coopvardi.
[Koffardi —, Kopfardi —.]

KOFFERDIMAN, kåffärrdfmånn, m. B. 4)
Handelsfartyg. — 2) Person, som far med ett
sådant. Jfr. Kofferdiflolla.

KOFFERNAGEL, kåfTrnågl, m. 2. pl. —
naglar, (skepp.) En uti ett hål i en nagelbänk
nedsatt rund träpinne, som begagnas nit derå
med ett par kryss-slag fastgöra cn löpande ända.

KOFFERT, kå ffärrt, m. 2. (fr. Coffre. L
Ko/fer, af lat. Cophinus) Kista med hvälfdt lock,
och afsmalnandc mot bottnen, större eller mindre,
försedd med lås, beslagen i hörnen med jern,
samt ofta öfverdragen med läder, skälskinn o.
s. v., helst då den begagnas för resor, i hvilket
fall den ofta har rundad forrn. — Har
sammansättningen Reskoffert. — Ss. K-makare.

KOFOT, m. 3. pl. — fäller. 4) Fot på eller
af en ko. — 2) Kort jernstång, hvars ena ända
är bred, klufvcn och utstående, den andra spetsig;
begagnas sorn häfstång till större tyngders
förflyttande. Kallas äfv. Koben, Bräckslång.

KOFSA, kå ffsa, f. 4. (pop.) Sköka, liderlig
qvinna.

KOFTA, kå ffta, f.4. Kortfruntimmersrock, som
brukas i hvardagslag.

KOFTAN, kåfftan, m. 3. Benämning på ett
slags långa prestrockar. Är egentl. detsamma som
Kaflan; se d. o.

KOFVE, kå‘ve, m. 2. pl. kofvar. (i äldre
språket Kofva, isl. Kofe, koja) Uselt hus, ruckle.

KOGER, kög’r, n. B. 4) Ett slags aflångt
fodral, hvari pilar förvarades och som bars af
krigsmän vid högra höften. Kallades äfv.
Koger-bössa. — 2) (skepp.) Gång af plankor på vissa
fartyg.

KOGERSKA, f. 4. (på Örlogsfartyg) Svarfvad
trä- eller koppardosa med lock, hvari karduser
hämtas från krutdurken till kanonerna.

KOGG, kå’gg, m. 2. Elt slags fordom
brukligt Örlogsfartyg.

KOGUBBE, m. 2. pl. — gubbar. Se
Kohål-lare.

KOHAGE, m. 2. pl. — hagar. Beteshage
för kor.

KOHERDE, m. 2. pl. —herdar. Herde, som
vaktar och vårdar kor.

KOHERENS, –rä’nns, f. 3. (af lat. Coherere,
sammanhänga) Sammanhang, samband. —
Skrifves äfv. Coherens.

KOHESION, –schön, f. 3. (fys.) Den
egenskap hos kropparna, till följe hvaraf en likartad
kropps delar förenas och sammanhållas till elt
helt. — Kallas äfven Kohesionskraft ocb

Sammanhangs-frändskap. — Skrifves äfv.
Cohe-tion.

KOHORT, kohå’rrt, m. 3. (lat. Cohors) Trupp,
skara. (Hos Romarnc tiondedelen af en legion
eller 400 man och derulöfver.)

KOHUS, n. 5. Ladugårdshus för kor. Säges
till skilnad ifrån Oxhus. 1 samma mening säges
äfv. Fähus och (mindre riktigt) Kostall.

KOHVETE, n. sing. 4) örtslägtet
Melampy-rum. — 2) En art af dctla slägte, hvaraf kor
gifva mycken mjölk. M. pratcnsc. Kallas äfv.
Kovall, Mjölkvall, Orregräs, Ekört, Nyckelgräs,
Skcnling.

KOHÅLLARE, m. B. En, som underhåller
kor, för alt på dem förtjena genom försäljning af
mjölk. Kallas i folkspråket Kogubbe.

KOINCIDENS, koinnsidä’nns, f. 3. (velensk.)
Sammanträffande. — Skrifves äfv. Co—.

KOINC1DERA, v. n. 4. (velensk.)
Sammanträffa, falla in på samma punkter. — Skrifves
äfv. Co—.

KOJ, m. 3. Ett med bräder afstängdt
sängställe i ett fartyg.

KOJA, f. 4. Helt litet, enkelt boningshus.
En k. och ett hjerla. — Har åtskilliga
sammansättningar, såsom: Bond-, Torpar-, Ris-, Skylt-,
Jagar-, Hundkoja, m. fl.

KOJTA, v. n. 4. (fam.) Löpa hit och dit.

KOK, n. B. Så mycket som kokas på cn gång.
Ell k. fisk, ärter. (Fig. fam.) Ell k. stryk,
dugligt med stryk.

KOKA, f. 4. Större sammanhängande
jordstycke, sådant som uppkastas af plogen vid första
plöjningen.

KOKA, v. n. 4. o. 2. 4) Säges om flytande
ämnen, som blifvit uppheliade till den grad, att
de småningom öfvergå till luflform, hvilket sker
på det säll, alt luftblåsor uppstiga till ytan och
der sönderbrista, hvarigenom en stark rörelse
eller vällning, svallning på ytan förorsakas.
Vattnet k-r. — K. börl, genom kokning borlgå i
ångor. — K. ihop, Tn, genom kokning minskas.
— K. synder, gå sönder genom kokning. —
K. upp, kornma i kokning, börja koka. — K.
öfver, svämma Öfver bräddarna af kärlet, till
följe af för stark eld. — Syn. Sjuda. — 2) Säges
äfv. om kärl, hvari elt kokande ämne befinnes.
Grytan k-r, k-r upp, öfver. — 3) (om blodet
i en lefvande kropp) Vara i stark rörelse, jäsa.
Bloden k-r i hans ådror af arghet. (Fam.)
Del k-r i honom, han är högeligen förargad. —
V. a. 4) Lägga ett ämne i vatten eller någon
annan vätska ocb låla denna koka, anlingcn för
att ifrån det ilagda ämnet afsöndra vissa delar,
eller för att rena det. K. garn, som skall
färgas. K. ut färgen ur tyger, genom kokning
taga färgen ur dcm. — 2) (i vanligaste mening)
I vatten eller annan vätska, med tillhjelp af eld,
bereda hvarjehanda slags mat. K. kött, fisk,
ärter, polales, kaffe, le. K. i vatten, i vin.
K. soppa på någol, genom kokning tillaga soppa
deraf. K. till välling, till mos, låla något koka
så länge, att deraf blir välling, mos. K. muslen
ur kött, låla det koka för länge, så att musten
går i vattnet. (Ordspr.) Som man k-r, så får
man supa, som man ställer sig, så har man det.
— K. bört, genom kokning låla bortdunsta. —
K. igenom, låla något ligga så länge i kokande
vatten eller vätska, alt äfven de inre dclarne
blifva väl kokta. — K. ihop, koka tillsammans; äfv.
genom kokning minskas; (fig. fam.) tillställa. —
K. in, genom kokning förminska, t. ex.: K. in

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0849.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free