Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Korallkalk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOR
KOR
857
KORALLKALK, m. sing. Ett slags kalk, hvit
eller gulaktig, som danas derigenom, att äldre delar
af en korallbildning uppfyllas med kalkämncn.
KORALL-LAF, m. *2. pl. — lafvar. Ett
slags laf på klippor och stenar. Isidium
West-ringii.
KORALL-LÄPP, m. 2. (fig.) Korallröd läpp.
KORALLMUN, m. 2. pl. — munnar, (tig.)
Mun med korall-läppar.
KORALLNÄT, n. 5. Ett slags nät, som
begagnas vid koralltiske.
KORALLPERLA, f. 1. Perla, som genom
svarfning och polering tillverkas af röd korall.
KORALLREF, n. 5. Ref i hafvet, bildadt af
uppväxta korallmassor.
KORALLVÄXT, f. 3. Se Korall.
KORÅLTARE. körålltare, n. 4. Altare i
koret af en kyrka. [Chor —.]
KORAN, - ån, m. sing. Se Alkoran.
KOR ANSA, v. a. 4. (t. koranzen; pop. o.
fam.) Gifva stryk, piska upp.
KOR BÄNK. m. 2. Bänk i koret af en kyrka.
KOR DE ROY, kårdcråj, n. 3. (eng. Corderoy)
1) (egentl.) Ett slags tjockt bomullssammet. — 2)
Elt slags tjockt kläde.
KORDIAL, kårdiål, a. 2. (fr. Cordial)
Hjert-lig. [Cor —.]
KORDIALITET, f. 5. Hjcrtlighet. [Cor—.]
KORDONG, kårrdå nng, m. 3. (fr. Cordon) 1)
Snöre, band. — 2) (fig.) Spärrningskedja af
trupper. [Cor —.]
KORDUAN, se Karduan.
KORF, kåTrv, m. 2. pl. korfvar. I. 4) (utan
plur.) Elt slags mat, utgörande cn blandning af
åtskilliga slags ätbara saker, såsom gryn, lefver,
hackadl kött, fläsk, blod. m. m.. stoppad i
djurtarmar och sålunda kokad. Kallas, allt efter
tillredningen, Gryn-, Lefver-, Kött-, Fläsk-, Blod-,
Russinkorf, m. m., och efter tarmarnes
beskaffenhet: Svin-, Fårkorf, m. m. Sloppa k., i tarmar
instoppa tillredd korffyllning. — 2) Hvarje
särskilt fyldt och kokadl korfskinn. Tjock som en
k. (Ordspr.) Mållliga k-var ä’ bäst, lagom är
bäst.
Anm. Ordel förmodas komma af Karfva,
sönderskära.
KORF. m. 2. pl. korfvar. TI. (förvändning af
Gårdvard, ford. stadsväklare) öknamn på en
person af stadsvakten.
KORFHORN, n. 5. Rundt, både upp- och
nedtill öppet horn, hvarigenom fyllningen
instoppas vid korfberedning.
KORFKALAS, n. 3. o. S. Måltid, hvarvid
gäslerne undfägnas isynnerhet med korf,
vanligtvis nykokt.
KÖRFKRYDDA, f. 4. Krydda, som
tillblandas i fyllningen till korf.
KOR FM AT, m. sing. Mat af allehanda slags
korf.
KORFSKINN, n. B. Tarm, renad och tillredd
atl begagnas för Ullagningen af korf.
KORFSPAD, n. B. Vatten, hvari korf blifvit
kokad.
KORFSTICKA, f. 4. Liten sticka af trä eller
jern, som trades genom kanterna vid den öppna
ändan af ell stoppadt korfskinn. för att väl täppa
det, innan det lägges i grytan lill kokning.
KORFTID, m. sing. Den tid på året, då korf
som mest tillredes, d. v. s. på hösten, i Oktober
och November månad.
KORG. kåTrj, m. 2. 4) Ett af tunna spjelor,
spröten, vidjor, halm, säf, rör eller metalltråd
flätadt kärl, atl deri förvara och bära hvarjehanda
saker, af ganska olika storlek, form och
bestämmelse, vanligtvis försedt med grepe. Har en
mängd sammansättningar, såsom: Bröd-, Mal-,
Frukt-, Blomsterkorg, m. m. — 2) Dylikt slörre
kärl alt deri försända vissa varor, såsom vålvaror
i buleljer, fikon, russin, m. m, — 3) Undra
delen af en vagn, eller den, hvarpå stol eller sits
hvilar. Benämningen härleder sig ursprungligen
ifrån de så kallade korgvagnarna. Ken i en
vagn. — 4) (jäg.) öppet björnide ofvan jord. —
B) (fig. fam.) Afslag, isynnerhet vid frieri. Gifva
en friare k-en. Få k-en. — Denna ordets
betydelse uppgifves hafva kommit deraf. att del
fordom varit en sed, att flickorna satte en
bottenlös korg bakom husdörren, för ovälkomna friare.
— Ss. K- b är ar e, -flälare, -fläler ska,
•flätning. -grepe, -spröle.
KORGÅRBETE, n. 4. 4) Sådant slags
arbete, hvarmed en korgmakare sysselsätter sig. —
2) Sak. tillverkad af korgmakare.
KORG BUTELJ, m. 3. Butelj, öfverflätad med
korgspröten.
KORGFIKON, n. B. pl. Fikon, som inpackas
och försändas i korgar.
KORGMAKARE, m. B. Handtverkare, som
förfärdigar hvarjehanda slags korgsaker. — Ss.
K-arbele. -han d Iver k, -yrke.
KORGMÅNGELSKA. f. 1. Mängelska, som
bär omkring sina varor i korg.
KORGOSSE, körgå’sse, m. 2. pl. — gossar.
(i katolska kyrkor) Gosse, öfvad i sång, som
deltager i korsången och biträder presterna vid den
offentliga gudstjensten. [Chor—.]
KORGPIL, f. 2. En art af Pilträden, af hvars
grennr förfärdigas korgar, tunnband, m. m. Salix
viminalis.
KORGRUSSIN, n. B. pl. (handelst.) Russin,
som inpackas och försändas i korgar.
KORGSTOL, m. 2. Slol, hvars sits är af
korgflätning.
KORGSVAMP, m. 2. Ett slags svamp.
Ni-dularia.
KORGSÄNG, f. 2. Säng, förfärdigad af
korg-sprölen.
KORGVAGGA, f. 4. Vagga, förfärdigad af
korgspröten.
KORGVAGN. m. 2. 4) Vagn med af
korgspröten eller rotting flätad underdel. — 2) Af
korgspröten flätad barnvagn.
KORGVERK, n. sing. Af vidjor, sprölen m.
m. gjord flat ning.
KORGVIS. adv. I korgar.
KORIANDER. –åndT. m. sing. 4) Örtslägtet
Coriandrum. — 2) Dess frön, kända som
köks-krydda. [Co —.]
KORINTER, - i’nntT. m. 3. pl. Den lilla,
svarta, runda frukten af en art vindrufva (Vitis
vinifera apyrena), som först odlades i trakten af
Korinth, hvaraf namnet. [Co —
KORINTHISK, a. 2. Som har afseende på,
tillhör, har sitt ursprung ifrån Korinth. (Byggn.
k.) K-a ordningen, uppkom-af doriska och
joni-ska ordningarna; igenkänncs af det rika löfverkct
på kapitälen. [Co —.]
KORIST, - i’ssl, m. 3. Korsångare. [Cho —.]
KORK, kå’rrk, m. 2. 4) (utan plur.) Den
tjocka, lätta och svampiga barken af
Korkeken. — 2) (med plur.) Af denna bark skuren
propp lill flaska eller butelj. — Ss. K-aktig,
-lik.
KORKA, v. a. 4. Med kork (bcm. 2)
till-408
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
