Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kryperi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
876
KRY
KRA
KRYPERI, n. 3. (fig. fam.) Krypande
handlingssätt, beteende, skick, väsende.
KRYPFISK, m. 2. Se Klällerfisk.
KRYPFLOKA, f. i. örten Sison inundatum.
KRYPHVEN. f. sing. Ett mångårigt grässlag.
Agrostis stolonifera.
KRYPHÅL, n. 5. 4) Hål, der ett djur kan
krypa in och gömma sig, eller hvarigenom det
kan undkomma förföljelse. — 2) (fig. fam.)
Und-flykt.
KRYPIN, -i’nn, n. S. (fam.) Hål, näste. Säges
skämtv. om kroghål.
KRYPKUNG, m. 2. Ett slags kräfta. Pagurus
Bernhardus.
KRYPNING, f. 2. (med.) Den känsla, man
erfar, då man tycker, att det kryper i kroppen.
KRYPPELSPEL, n. 3. (mck.) Ett slags
flyttbart gångspel.
KRYPSKYTT, m. 2. En, som föröfvar
kryp-sk vtt e.
KRYPSKYTTE, n. 4. Hemligt och otillåtet
jagande på annans mark.
KRYPT, kry ppt, m. 3. Ett inseklslägte.
Cryptus.
KRYPTOGAM, krypptågåm. f. 3. (från grek.)
Växt, som saknar verkliga hjertblad och tydliga
könsdelar. Groddlrådsväxl. [Cryp —.]
KRYPTÅG, m. sing. En art af växtslägtet.
Tåg. Juncus hufonius.
KRYPVIDE, n. sing. En helt liten buske af
Pilsläglel. Salix fusca.
KRYPVÄXT, f. 3. Växt, som kryper utåt
marken.
KRYPÄRTER, f. 3. pl. En artförändring af
sockerärterna. Pisum nanum.
KRYPÖRT. f. 3. 4) Se Krypväxl. — 2)
Örten Polenlilla replans, mcd gula blommor och
krypande lång stjelk.
KRYSOL IT, krysålft, m. 3. Ett slags
gröngul. genomskinlig ädelsten. — Skrifves äfv.
Chry-solilh.
KRYSOPRAS, krysåprås, m. 3. Grön agat.
Skrifves äfv. Chry —.
KRYSS, n. 3. (i fornspråket Kross) 4) (i allm.)
Kors. I. k. — 2) (byggn.k.) Band i elt
kors-hvalf. — 3) (skepp.) Se Ankarkrona.
KRYSSA, v. n. 4. (sjöl.) 4) Att genom
bidc-vindssegling, än för slyrbords- och än för
ba-bords-halsar, komina från elt ställe, då vinden är
emot. — 2) Uppehålla sig i hafvet på en viss
böjd ocb der segla af och an, för atl allägsna
k apa re, borttaga fiendlliga skepp, observera
flottor, o. s. v. — Kryssande, n. 4. o.
Kryssning, f. 2.
KRYSSARE, m. 3. 4) Kryssande fartyg. —
2) Farlyg, beordradt att kryssa i ett visst
farvatten.
KRY’SSHULT, n. 5. (skepp.) Tvenne i vinkel
vid en nagelbänk fastade små trä- eller
jernslyc-kcn, som Ijena atl kring dem fästa tjockare låg.
KRYSSMAST, f. 3. Den aktersta af de trcnne
masterna på ett skepp.
KRYSSNING, f. 2. (sjöt.) Det slags segling, då
man kryssar.
KRYSSNINGSHÖJD, f. 3. Den höjd i hafvet,
på hvilken elt fartyg kryssar.
KRYSSRÅ. f. 3. pl. — rår. (skepp.) Rån, som
hänger vid kryss-stången.
KRYSS-SEGEL, n. 3. (skepp.) Elt segel, som
är underslaget till kryssrån.
K RYSS-ST AG, n. 3. (skepp.) Ett slag, som
förifrån siöllar kryssmaslen.
KRYSS-STÅNG, f. 3. pl. — stänger, (skepp.)
Slangen näst öfver kryssmasten.
KRYSSVANT, n.5. pl. (skepp.) Vanten på kry
stmasten.
KRYSTA, v. a. 4. Hårdt trycka, klämma.
K. /ram. ut, med mycken ansträngning
fram-trycka, ultvinga. Brukas äfv. i fig. mening. Se
Framkrysta. — K. sig, v. r. 4) Tvinga sig till
att få stolgång. — 2) (fig. fam.) Omåtlligt
anstränga sig. för att framalstra något litterärt
arbete. — Krystande, n. 4. o. Kry s tning,
f. 2.
KRÅKA, f. 4. 4) Se Gråkråka. Hoppa som
en k., tungt. Hoppa k., hoppa i nedhukad
ställning. — 2) Hufva. som fruntimmer bruka
sommartiden i hvardagslag, då de äro ute.— 3) (fam.)
Snorkluns. — Ss. Kråkbo, -unge.
KRÅKBÄR, n. 3. Bär af Kråkris.
KRÅKESYRA, f. 4. Se Göksyra.
KRÅKFÅGEL, m. 2. K-glar kallas en
afdel-ning af Sparffåglarna, till hvilken höra
Korpen, Kråkan, Råkan, Kajan, Skatan, Nötskrikan,
m. fl.
KRÅKFÖTTER, m. 3. pl. 4) (fig. fam.) Dålig
handstil, liknande kråkors fötter. Skrifva k. —
2) (bot.) a) En arl Ålandsrot, med gula blommor.
Inula salicina. — b) Örten Comarum palusire, med
rödbruna blommor.
K RÅK H VETE. n. sing. Se Pukhvete.
KRÄK KLOR, m. 3. pl. Örten Coronopus
de-pressus.
KRÄKKLÖFVER, m. sing. Se Kråkfötter,
2, b.
KRÅKLÖK, m. sing. En lökväxt.
Ornilho-galum minimum.
KRÅKRIS, n. sing. En låg buske med små
röda blommor, hvaraf blifva kråkbär. Empeirum
nigrum.
KRÅKVINKEL, m. sing. (L Krähwinkel)
Liten landsortsstad, der det tillgår äkta
kälkborger-ligt. Benämningen uppfunnen af Kolzebue.
KRÅKÄRTER, f. 3 pl. Örten Orobus vernus»
mcd purpurröda blommor.
KRÅMA SIG, se Kroma sig.
KRÅNGEL, n. sing. (fam.) 4) Hinder, somtiiin
af ogenhet, fiendtlighet lägger i vägen för nagon.
— 2) Ränker, undflykler. konster. — 3) (i
rättegångar) Advokatknep; invändningar, för att draga
ul på tiden; lagvrängning. — 4) Gräl.
KRÅNGELM AKARE, m. 3. (fam.) En, som är
fallen för alt krångla.
KRÅNGLA, v. n. 4. (fam.) 4) Af elakhet gön
svårigheter, lägga hinder i vägen för någon. —
2) Smida ränker, söka undflykter, hafva listiga
konster för sig. K. bort, ihop, fmlill, se
Bort-krångla. &c. K. sig fram, ifran, med myckel
bråk, eller med list, konster, ränker hjelpa sig
fram. K. sig in öfverallt, med list och kon4rr
skaffa sig insleg Öfverallt. K. sig till, genom
konster, ränker, listiga tillställningar förskaffa sis.
— 3) (i rättegångar) Bruka advokatknep, vränga
lagens mening. — 4) Söka gräl. — 3) (pop.j Se
Hångla. — Krånglande, n. 4.
KRÄNG LA RE. m. 3. Se Krångelmakare.
KRÅNGLIG, a. 2. (fem.) 4) (om person j
Fallen för att krångla. En k. karl att ha atl göra
med. — 2) (om sak) Invecklad, intrasslad, svår
att utreda.
KRÅNGLIGHET, f. 3. (fam.) Egenskapen alt
vara krånglig.
KRÅNGLIGT, adv. (fam.) På ell krångligt
sält, med krångel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
