- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Sednare delen. L-Ö /
128

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N - Nabb ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

128

NAB

NAG

man (på en häst), men dubbelt i man (karl, äfv.
pron.); enkelt i en (buske, träd), men dubbelt i
en (räkneord och artikel); enkelt i ren (adj.),
men dubbelt i re’n (sammandr. af redan); enkelt
i Dan (nom. prop.), men dubbelt i dan (danad,
beskaffad); enkelt i sen (adj.), men dubbelt i se’n
(sammandr. af sedan); enkelt i min (subst.), men
dubbelt i min (pron.); enkelt i sin (af sina),
men dubbelt i sin (pron.). — c) N får ett
starkare ljud, uttaladt nästan i näsan och något
liknande franska språkets nasalljud: «) Framför g
i samma grundstafvelse, hvarvid n och g
sammansmälta till ell ljud, som uttalas på en gång
både i näsan och gommen, l. ex.: Lång, gång,
sjung, mången, finger, lunga. — fl) Framför k
i samma grundstafvelse låler n såsom ng, t. ex.:
Anka, länka, länk, enkel, enka, angka, tängka,
&c. — y) Gn, då det följer på kort vokal,
uttalas såsom ngn, l. ex.: Agn, vagn, magnat,regn,
egna (verb), signa, ugn, lögn, angn, vangn, &c.
Då deremol gn följer på lang vokal, uttalas det
på vanligt sätt, utan näsljud, t. ex.: Egna (plur.
af egen), mogna, benägna, eg-na, mog-na,
be-näg-na. — 2) Ljudet, som uppkommer, da
bok-stafven n uttalas. — Man säger äfven n-ljud. —
3) Förkortningar: N. B. = Nota bene. — N. C.
= Nuovo conlo. — N:o ell. N:ro = Nurnero. —
Nol. publ. = Notarius publicus. — N. P. =
Nästa post. — N. T. = Novum Teslamenlum. —
Nio = Netto.

NABB, m. 2. (gam.) Udde. — Deraf
Elfs-nabben.

NABO, nåbd, m. 3. pl. — bor. (af Nå, nära,
och Bo) Se Granne.

NABOB, - böbb, m. 3. (egcntl. Nawaub, d.
v. s. fullmäktig) i) (i Ostindien) Ståthållare öfver
en provins. — 2) (fig., i England) Från Ostindien
återkommen Europé, som der förvärfvat stora
rikedomar; äfven i allmänhet den, som lefver på
stor fot.

NABOLAG, nåbolåg, n. B. Se Grannskap, 2.

NABOLIG, a. 2. (föga brukl.) Som tillhör eller
har afseende på grannar.

NA BORÄTT, m. 3. 4) Rättighet, som
tillkommer någon i egenskap af nabo. — 2) Bördsrält,
som tillkommer en nabo.

NACHDEL, se Nackdel.

NACKARÖD, a. 2. (fr. Nacaral) Af högröd
färg emellan korsbärs- och rosenfärg.

NACKBEN, n. 5. Ett baklill i hufvudel, vid
nacken, liggande ben.

NACKBLOMSTER, n. B. Se Hökblomsler.

NACKDEL, m. sing. (l. Nachtheil) Skada,
förlust. Del länder honom till n.

NACKE, m. 2. pl. nackar. 4) Bakdelen af
halsen. Gifva någon ett slag i n-n. Taga en
börda på n-n. (Fig. fam.) Taga benen på n-n,
fly. — 2) Ilals. Bryta, hugga n-n af någon.
Bryta n-n af sig. — Ss. Nackmuskel,-nerv,
-pulsåder, -åder.

NACKGROP, f. 2. Fördjupning vid nacken
på en menniska mellan nedra delen af hufvudet
och öfra delen af ryggen.

NACKHÅR, n. B. Håret på nedra bakdelen
af ell menniskohufvud.

NACKHÖG, a. 2. (fam.) Som föror hufvudet
högt; högmodig, dryg, stolt.

NACKSTYF, a. 2. (egcntl.: som har en stel
nacke) 4) Som ej lätt låler böja, kufva sig;
hårdnackad, halsstarrig. —* 2) Stolt, högmodig, dryg.

NACKTERHUS, se Naklerhus.

NADIR, nådirr, m. oböjl. (arab.) Den punkt

på himmelen, som är midt emot zenith, d. v. s.
midt under våra fötler.

NAF, n. B. (ursprungi.: Håligbcl) Inre delen
af clt vagnshjul, der axeln löper, och hvaruli
ekrarne äro insalta. — Ss. N-hål.

NAFBORR, m. 2. Borr, bvarmed hålet i
hjulsnaf borras.

NAFLA, nåvla, v. a. 4. (barnförloss.) Omknyta
och afklippa nafvelslrängen på ett nyfödt barn. —
Na flin g. f. 2.

NAFLE, nåvle, m. 2. pl. — naflar. Den lilla
runda fördjupningen i bukens budbeläckning, som
har utseende af en vårta, på del ställe, der
nafvelslrängen varit fäsiad. — Ss. Na f ve l f or mi g,
-pulsåder. i

NAFKUBB, m. 2. Träblock, hvaraf ett
hjulsnaf göres.

NAFRING, m. 2. Jernring, hvarmed ett
hjulsnaf förstärkes.

NAFSA, nåffsa, v. a. 4. (af Nappa) Bila på
lek, tätt och ofta, häftigt, men ej hårdt. Säges
isynn. om hundar. — Nafsande, n. 4.

NAFTA, nåffia, f. sing. Ell slags bergolja,
som ren är flytande, klar och flyglig nästan som
sprit; tänder sig redan på afstånd. Kallas äfven
Bergbalsam. — Skrifves ock Naphta.

NAFVARE, m. B. Borr af gröfsla sorl.

NAFVARJERN, n. B. Klingan på en nafvare.

NAFVARSTÅL, n. sing. En sort stål, som
tillverkas för bergsprängning.

NAFVELBAND. n. B. ell. NAFVELBINDEL,
m. 2. pl. — bindlar. Band, bvarmed
nafvel-strängen på clt nyfödl barn omknyles.

NAFVELBRÅCK, n. B. Det slags bråck, då
tarmar eller andra innanmätcn tränga ut genom
nafveln.

NAFVELGRÄS, n. B. örten Cotylcdon
urn-bilicus.

NAFVELLAF, m. 2. pl. — lafvar. En
laf-arl på berg och stenar; innehåller en betydlig
mängd lafbrunl. Lichen omphaloides.

NAFVELSTRÄNG, m. 2. (barnförloss.) Tunn
sträng, som i moderlifvct förenar fostret med
moderkakan, och hvarigenom detsamma erhåller sin
näring.

NAFVELSVULST, m. 3. Svullnad på nafveln.

NAFVER ell. NAFVERLÖNN, f. 2. En art
lönn, mindre träd eller större buske, som
förekommer vild på några ställen i södra delarna af
Skåne. Acer campeslrc. Kallas äfv. Fältlönn.

NAGEL, nag’l, m. 2. pl. naglar. 1. 4) Liten
smal, spetsig meiallpjes, sorn indrifves genom tvenne
öfver hvarandra lagda föremål och på så salt
hopfäster dem. Fästa med naglar. N-n genom en
vågbalk. — 2) (skeppsb.) Åttkantigt, afsmalnande
ek- eller furuslycke, som. i stället för jernbull,
indrifves i borradi bål uti en bordläggningsplanka.
— Ss. N-formig.

NAGEL, någ’l, m. 2. pl. naglar. II. 4) Den
hornaktiga betäckningen på menniskans
finger-och tåspetsar. Klippa sina naglar. Tugga på.
bita sig i naglarna. — 2) Blindhinnan i ögat
på hästar. N-n, en ögonsjukdom hos hästar.
(Fig. fam.) Fara någon en n. i ögal, vara
honom till hinder, förtret.

NAGELBÄNK, m. 2. (skepp.) Hvarje på
relingen, kring masterna o. s. v. horisontell fastspikad
ekskifva, i hvilken koffernaglar äro nedsatta för
löpande godsets beläggning.

NAGELBÖLD, m. 3. Böld under nageln på
ett finger.

NAGELFARA, v. n. i. (Egenll,: Fara öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/2/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free