Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N - Nålfisk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
NÅL
NÄM
NÅLFISK, m. 2. Ett fiskslägtc. Syngnathus.
Arter deraf äro Kaninål och Hafsnål (se d. o.).
NÅLFORMIG, a. 2. Som lill formen liknar
en nål.
NÅLHUFVUD, n. 4. p1. — hufvuden.
Knappen på en knappnål.
NÅLHUS, n. 3. Litet förvaringsrcdskap för
nålar af olika form, ämne och storlek.
NÅLKYRFVEL. m. sing. En art Kyrfvcl mod
hvila blommor. Scandix Pectcn. Kallas äfven
Kamkyrfvel.
NÅLMAKARE, m. 3. Handtverkarc, som
tillverkar knapp- eller synålar.
NÅLPENNINGAR, m. 2. pl. Årlig
penningsumma, som anslås åt fruntimmer af förnämt stånd
lill bestridande af smärre behof.
NÅLPRESS, m. 2. Den dol af en
slrumpväf-slol, som nedtrycker nålarncs spetsar i en skåra
i deras skaft.
NÅLREM. f. 2. pl. — remmar. Rem med
spels i ändan, som brukas lill snörning o. d.
NÅLSTRÅD. m. 2. Trådsändc, trädd i ögat
på en synål.
NÅLSVAMP, m. 2. Ett svampslägtc, i
ekstubbar. Helotfum.
NÅLSÖGA, n. 4. pl. — ögon. Den lilla
öppningen vid öfre ändan af en synål, hvarigenom
nålstråden Irädes.
NÅNSIN, se Någonsin.
NÅT, n. 3. i) Hvarje af mellanrummen
emellan däcks- eller bordläggningsplankorna på elt
fartyg, hvilka fyllas med dref och beck. — 2)
Söm i elt segel.
NÅTHAKE, m. 2. pl. — ha kar. (skepp.)
Verktyg, hvarmcd kalfatrare uttaga drefvet ur nåten.
NÅTSNÖRE, n. 4. Så kallas de slags snören,
hvilka brukas lill besättning af sömmarna i
klädseln å vagnar, m. m.
NÄBB, m. 2. (i vissa landsorter n. 3) Den
utslående, bårda, hornartade del af fåglars hufvuden,
som svarar emot munnen på andra djur. Hacka,
ståss med n-en. (Jäg.) Skära n., säges om det
slags strupljud, tjädrar låta höra, då de spela, för
all utmana eller hota rivaler. (Ordspr.) Hvar
fågel sjunger efler sin n., hvar och en talar,
yttrar sig, skrifver efler sin natur eller karakter.
— Syn. Näf. — Ss. N-f or mi g, -spels.
NÄBBA. f. 4. (fam.) Näbbig flicka.
NÄBBAS, v. d. 4. 4) Slåss med näbben. —
2) (fig. fam.) Träta smått, gnabbas.
NÄBBDJUR, n. 3. Ett Pungdjur i Nya
Holland, med en smal, alnslång kropp, beklädd med
mjuka, mörkbruna hår, små ögon, näbb som en
anka, och fötterna försedda med simhud, de bakre
med en giftsporre. Ornithorhvnchus paradoxus.
NÄBBGÄDDA, f. 4. 4) En art Gädda, 2 fot
lång, med en lång, benbård nos och gröna ben,
Belone vulgaris. — 2) (fam. skämtv.) Näbbig qvinna,
flicka. — Syn. Näsperla.
NÄBBHINNA, f. 4. Den hud, hvarmcd en
fågels näbb är beklädd.
NÄBBHUD. f. 2. Se Näbbhinna.
NÄBBHVAL, m. 2. En art af Hvalarna,
öfver 30 fot lång, med kägelformig eller spolformig
kropp. Hyperoodon borealis.
NÄBBIG, a. 2. (fam.) Näsvis i sitt tal. alltför
fritalig. — Näbbighcl, f. 3. — Näbb i gt,
adv.
NÄBBMUS, f. 3. pl. — möss. Slägte af
rof-djuren, med snabelformigt Iryne; gräfver
underjordiska gångar till vistelseort; lcfver af
djurämnen, och har desmanslukt. Sorex. Lilla N-en,
en arl af detta slägte, 2% till 1% tum lång.
Sorex arancus. Se f. ö. Vatlennäbbmus.
NÄBBROCKA, f. 4. Fisk af Rockornas slägte
med tvär mun. Raja fullonica.
NÄBBROT, f. 3. pl. — rötter. Den del af
hufvudet på en fågel, hvarifrån näbben utskjuter.
NÄBBSIK, m. 2. En art Sik med
näbbfor-mig, köttig, svart nos, 4—4^ fot lång.
Corego-nus oxyrhynchus.
NÄCK, m. 2. (enligt folktron) Ett slags
sjögud, som ofta i skepnad af en hvil häst låter se
sig. Kallas äfv. Strömkarlen. Med N-en menades
ursprungligen Hafvcls gud, bcherrskarc, egentl.
Oden, i denna sin egenskap. — Brukas stundom
i svordomar såsom ell mildradt uttryck i st. f.
Fan. Djefvul, t. ex.: Ta mig N-en! Del var N-en!
[Neck.]
NÄCKBLAD, n. 3. Sc Näckros.
NÄCKROS, f. 4. Elt slägte af Vattenliljorna.
Nymphæa. Hvil N., i åar. med hvila blommor.
N. alba. Gul N., i åar, med mindre, gula
blommor. N. lutea.
NÄCKROT, f. 3. pl. — rötter. Se Sprängört.
NÄCKTERGAL, se Näktergal.
NÄCKÖRA. n. 4. pl. — öron. En snäcka med
platt skal, ytterst med en rad hål, 3 lill 6 lum.
Haliolis tuberculala.
NÄF, n. 3. Stor och lång näbb.
NÄFRÄTT,’ m. sing. N-cn, den slarkares,
maktens. våldets rätt.
NÄFTAG. n. 5. (fam.) Tag med näfven. Komma
i n. med någon, råka i slagsmål med honom.
NÄFTALS, adv. Räknadl efter näfvar, fulla
med ett ämne.
NÄFVA. f. 4. örtsläglct Polygonum.
NÄFVE, m. 2. pl. nä/var. (fam.) Stor och
grof hand. Brukas ofta skämtvis i st. f. Hand l
allmänhet. Knyta n-n, se Knyta, 2. En n.
full, så mycket man kan hålla i den knutna
näfven. En n. mjöl.
NÄFVER, m. sing. 4) (kollektivt) Yttre
barken på björk. N. begagnas lill taktäckning. —
2) Särskilt stycke af sådan bark. — S/. N-lapp.
NÄFVERÅSK, m. 2. Ask. gjord af näfvcr.
NÄFVERLAF. m. 2. pl. — lafvar. En
laf-art på torra stenar och klippor. Lichen glaucus.
NÄFVERMOSSA, f. 4. Sc Näfvcrlaf.
NÄFVEROLJA, f. 4. Se Ryssolja.
NÄFVERSKO, m. 3. pl. — skor. Sko, gjord
af näfvcr. eller försedd med näfvcrsuln.
NÄFVERSKÄPPA, f. 4. Skäppa, gjord af
näf-ver. Plocka smultron i n-por.
NÄFVERSULA, f. 4. Skosula af näfvcr.
NÄFVERTAK, n. 3. Med näfvcr täckt lak.
NÄJD, se Nejd.
NÄKTERGAL, nackfrgål, m. 2. (l.
Nachti-gall) 4) Fågel af Sångareslägtct, bekant för sin
sköna sång. Nordliga N-en, 6 till 7 lum lång,
ofvan dunkelt gråbrun, med rödbrun stjcrt,
strupen hvil, bröstet gråbrunt; i södra Sverige, Norra
Tyskland, Ungern och Polen. Sylvia Philomcla.
Sydliga N-en, 6% tum lång, ofvan gråaktigt
rödbrun, under bvitaktig med askgrå anstrykning
på bröstet och på sidorna; har lägre och svagarc
sång än den föregåendes, men renare, mera
melodisk och uthållig. — 2) Nordisk N., se
Sång-trast. — X) (ford.) Namn på ett slags 30:pundig
kanon. [Näcklergal.]
NÄKTERGALSSTÄMMA, f. 4. (fig.) Röst, skön
som näktergalens.
NÄLLA, f. 4. (prov.) Se Brännässla.
NÄMD, part. pass. Se Nämna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
