Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Ohelgande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
OHE
OKL
bart, dyrbart, eller behandla det med allt för liten
aktning. Att läsa Tegnér för ell dårhushjon,
del är all o. honom. — Syn, (för begge bem.)
Vanhelga. Oskära.
OHELGANDE, n. 4. Handlingen, hvarigenom
något obelgas.
OHELGARE, m. 3. En, som ohelgar.
OHELGELSE, f. 3. Se Ohelgande.
OHELIG, a. 2. Ej helig, stridande mot den
vördnad, man är skyldig det heliga. —
Ohelig-hel, f. 3.
OHELIGT, adv. På ett oheligt sätt.
OHELSA, f. sing. Sjuklighet. [Ohälsa.]
OHELSOSAM, a. 2. 1) För helsan skadlig.
O. mal. — Syn. Osund. — 2) (fig.) Se Skadlig.
OHEMUL. öhemul, a. 2. (af Hemul) 1) Sades
fordom om den, som ej kunde bevisa sill
påstående; äfv. om den, sorn sålde det honom ej
tillhörde. O. beskyllning, som ej kan bevisas. —
2) (i dagligt tal) Opassande, obehörig, obefogad,
orätlmätig.
OHEMULT, adv. På ell obcfogadt, obehörigt,
otillständigt sätt; oförskämdt.
OHISTORISK, a. 2. Ej af historien
omförmäld.
OHJELPLIG, a. 2. Som ej kan hjelpas, ej
afhjclpas, ersättas, godlgöras, botas eller förbättras.
Han är o. O. förlust, skada. — Syn.
Oersättlig, Obotlig, Oförbätterlig. — Ohjelplighel,
f. 3.
OHJELPLIGT, adv. På ett
ohjclpligl,oersättligt, obotligt, oförbätterligt sätt.
OHJELPSAM, a. 2. Ej böjd att hjelpa. En
o. menniska. — Syn. Ogen, Ovillig. —
Ohjelp-s am het, f. 3. — Ohj elpsaml, adv.
OHOJ! åhåj. int. Se Hoaj.
OHULD, a. 2. Ovänlig, oblid.
OHULPEN, a. 2. neutr. — el. Som ej
blifvit hulpen. Ej låta någon gå o. ifrån sig,
utan hjelp.
OHYCKLAD, a. 2. Ej hycklad, ej skrymtad.
O. gudsfruktan. — Syn. Oskrymtad, Oförställd,
Sann, Uppriktig, Osminkad. — Oh yckladl, adv.
OHYFSAD, a. 2. Ej hyfsad: 4) Ej snygg.
Se o. ut. En o. klädsel. — Syn. Osnygg,
Ostädad. — 2) Som saknar hyfsning i skick och seder.
En o. yngling. 04 folk. — Syn. Ostädad, Grof,
Rå, Råbarkad. Ociviliserad. — Ohy fsadl, adv.
OHYGGLIG, a. 2. Se Ryslig.
OHYGGLIGHET, f. 3. I) Se Ryslighet. —
2) Ohygglig handling, ohygglig händelse.
Krigets oer.
OHYGGLIGT, adv. (fam.) Utomordentligt. —
Syn. Se Myckel, Ganska.
OHYRA, f. sing. 4) Alla slags osnygga,
skadliga och besvärliga insekter, såsom löss, vägglöss,
loppor, m. 11. — 2) (Gg. fam.) Dåliga och farliga
menniskor.
OHÅG, m. sing. Brist på håg.
OHÅGAD, a. 2. Ej hågad, ej böjd. O. alt
gå ut. — Syn. Obenägen, Ovillig.
OHÄCKLAD, a. 2. 1) Ej häcklad. — 2) (Gg.)
Ej klandrad, ej ladlad, oförlald.
OHÄGN, n. 5. (lagt.) Boskapsdjurs inbrytande
genom eller öfver stängsel och skadas föröfvande
å växande gröda, o. s. v. Göra o.
OHÖFLIG, a. 2. 4) Sorn ej bemöter andra
med behörig aktning och uppmärksamhet. En o.
menniska. — 2) Som röjer brist på höflighel.
O. fråga. 04 uppförande. — Syn. Oärlig.
OHÖFLIGHET, f. 3. 1) Brist på höOighct.
-2) Ohöfligt uppförande; ohöflig handling; ohöfligl
ord, yttrande. Göra sig skyldig till en o. —
Syn. Oartighet.
OHÖFLIGT, adv. På ett ohöfiigt sätt, med
ohöflighel. O. bemöta någon. — Syn. Se Oärligt.
OHÖFSAD, se Ohyfsad.
OHÖFVISK, a. 2. Som ej iakttager hvad som
höfves och passar. Brukas äfven om sak, l. ex.:
O-l tal, uppförande. O-a ord. — Syn. Oskicklig,
Oanständig. — Ohöfviskt, adv.
OHÖLJD, a. 2. Ej höljd, ej täckt, ej dold.
Säges äfv. i Gg. mening.
OHÖRD, a. 2. 4) Ej hörd. Döma någon o..
utan dom ocli ransakning. — 2) Se Oerhörd.
OHÖRSAM, öhörsåmm, a. 2. Se Olydig. —
Ohörsamhet, f. 3. — Ohör samt, adv.
OIGENKÄNNELIG, a. 2. Som ej kan
igenkännas. — Syn. Okännbar. —
Oigenkänne-lighel, f. 3. — Oigenkänneligt, adv.
OINSKRÄNKT, a. 4. 4) Ej inskränkt, ej
bunden af vissa vilkor. O. makt. O. tillåtelse. —
Syn. Obegränsad. Absolut, Enväldig, Ovilkorlig.
OINSKRÄNKT, adv. Utan inskränkning, ulan
vilkor. Regera o. O. medgifva någon rätt
all... — Syn. Enväldigt, Absolut, OvilkorligL
OINTRESSERAD, a. 2. Som ej har intresse
af cn sak. En o. person. — Syn. Opartisk.
OJEMFÖRLIG, a. 2. Hvarmed ingen eller
intet kan jemföras. En o. skönhet. — Syn.
Oförliknelig. — OjemfÖrlighet, f. 3. [Ojäm —.]
OJEMFÖRLIGT, adv. Utan jemförelse. O.
större. (Ojäm —.]
OJEMN, a. 2. Ej jemn: 4) Ej slät, ej plan,
ej rak. O. yta, mark, väg. O. kant. — 2) Ej
öfveralll lika bred eller tjock. En o. tråd. —
— 3) Som ej innehåller jemnl tal. O-l tal, udda.
O. summa, räkning. — 4) Ej Öfveralll eller
alltid lika. Maskinens gång är o. O. rörelse.
O. puls. En o. vinter. O. Ull sinnes,
föränderlig, osladig. [Ojämn.]
OJEMNHET, f. 3. Egenskapen att vara ojemn.
Markens, trådens, pulsens, lynnets o. [-[Ojämnhet.]-] {+[Ojämn-
het.]+}
OJEMT, adv. Ej jemt. Jfr. Jemt. [Ojämt.]
OJÄFAKTIG, a. 2. Som ej kan jäfvas. Säges
både om person och sak. Eli o-t bevis. O-a
skäl. — Syn. Ojäfvig. — Oj äfaklighel, f. 3.
— Ojäfakligl, adv.
Anm. Ojiifaklig brukas mev om sak, Ojäfvig
mer om person.
OJÄFVIG, a. 2. Se Ojäfaklig. Ell o-l vittne.
— Ojåfvighel, f. 3. — Ojäfvigt, adv.
OJÄMN, m. fl., se Ojemn.
OK, n. 5. 4) Trä, som lägges öfver hufvudet
på oxar, och hvarmedelsl de tvingas all draga
lass, plog, o. s. v. Lägga o. på oxar. Taga
oxarna ur o-el. — 2) Trä, hvarvid i ömse ändar
är fästad en rem eller clt tåg med krok, och som
lägges bakpå öfver axlarna, för att på hvardcra
sidan bära ett vattenämbar. Förkorladt af
Vat-tenok. Bära vallen med o. — 3) (i rom. hist.)
Ett spjut, upptill lagdl tvärs öfver tvenne andra
i marken nedstuckna spjut, och hvarunder
besegrade Gender måste gå, till tecken af deras
underdånighet. Låla en besegrad fiendllig arme
gå under o-et. — 4) (Gg.) Träldom, tvång. Eli
tungt, odrägligt, skamligt o. Bringa ell folk
under o-el. Underkasta sig o-el. Afskudda
o-cl. — Bildar sammansättningarna Träldomsok,
Äktenskapsok.
OKA, v. a. 4. Lägga oket på. O. oxar.
OKLANDERLIG, a. 2. Som ej kan, ej
för-tjenar att klandras. — Syn. Se Oförvitlig. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
