Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Opålitlig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
OPÅ
ORD
OPÅLITLIG, a. S. Ej pålitlig. —
Opålil-lighel, f. 3. — Opålitligt, adv.
OPÅMINT, a. i. Ulan alt blifva påmint. Göra
någol o. — Syn. Sjelfmant, Omant.
OPÅRÄKNAD, a. 2. Ej påräknad. — Syn. Se
Oförmodad. — Opåräknadl, adv.
OPÅTALT, a. 4. o. adv. Ulan påtal, utan
tadel, utan straff. O. göra något. — Syn. Se
Oslro/fad. Oqvald.
OQVALD, a. 2. Ostörd, utan att oroas. Sitta
i o. besittning af något. — Syn. Opåtall.
OQVINLIG, a. 2. Ej passande för en qvinna.
Eli o-l beteende.
OQVÄDA, v. a. i. Bruka oqvädinsord emot
någon. — Syn. Skymfa, Smäda, Vara ovettig på,
Skälla på.
OQVÄDINSORD, n. 5. Förolämpande ord. —
Syn. Se Skymford.
OR, n. 5. Insekt, stor som elt litet sandkorn,
i mjöl, gammal ost, o. s. v. Acarus Siro.
ORAKEL, oråk’l, n. 5. (lat. Oraculum) 4)
Svar, som fordna folk, såsom Greker och Romare,
trodde sig erhålla af sina gudar, då de i templen
till dem framställde frågor. — Syn. Gudasvar,
Afgudasvar, Orakelsvar. — 2) Stället, der sådana
svar meddelades. O-ktcl i Delphi. - Dodona. —
3) Gudomlighet, som meddelade dem. Dd
Del-phiska O-klcl. O-klel svarade, all... — 4) (fig.)
u) Vist och afgörandc råd, utslag. — b) För sin
vishet högt ansedd rådgifvare.
ORAKELSVAR, oråklsvår, n. 5. Se Orakel, i.
ORANGEFÄRG, orångschfärrj, m. 3. (af fr.
Orange, pomerans) Pomeransgul färg.
ORANGEGUL, orångschgül, a. 2. Pomeransgul.
ORANGERI, orangscheri’, n. 3. Drifhus (egentl.
för pomeranscr).
ORANG OUTANG, orang utång, m. 3. En
art större apa på Romeo, mycket liknande
men-niskan, äfv. kallad Skogsmenniska, Skogsdjefvul.
ORATION, oratschön. f. 3. (lat. Oralio) Tal.
ORATOR, orålårr, m. 3. (uttalas i pl.
ora-törärr) Talare.
ORATORISK, a. 2. Som angår vältaligheten,
talekonsten. — Oraloriskl, adv.
ORATORIUM, –löriumm, n. 3. pl. — rier.
Musikaliskt skådespel af andligi innehåll, ej
bestämdt för teatralisk aktion.
ORBITA, å rrbila, f. 4. (lal.) En planets bana.
ORCHIS, å rrkiss, f. (lat.) Elt örlslägle.
ORCUS, å’rrkuss, nom. prop. m. (lal.)
Undcr-verlden, de dödas rike.
ORD, n. 5. 4) Arlikuleradt ljud, hvarigenom
ett begrepp betecknas. Icke säga ell o. Dessa
voro hans sista o. Han talar ej många o ,
är tystlåten. Gifva (joda o.. tilltala vänligt.
Onda o., ovänliga, harda, förebrående,
förolämpande. Jag har aldrig sagl honom ell ondl o.
Bemöta någon med hårda o. Lägga ell godt
o. lill för en, söka att medla för någon till dess
bästa. Det ena o-et log del andra, gaf
anledning lill det andra. Han vill alllid ha sista
o-el, vill alllid ha rätt. Han har alltid sisla
o-et, blir aldrig svarslös. Ha högsta o-el, hafva
mest alt säga. Taga högsta o-el. göra sig till
herre öfver samtalet. Taga en på o en.
uppmana honom att göra, hålla, hvad han sagt,
lof-vat. Taga sina o. igen, återkalla, hvad man
sagt. Föra o-et, leda talet, Öfverläggningarna.
Ha o-el, efter tur eller gifvet tillstånd tala vid
en öfverläggning. Taga o-et, börja alt tala efler
en annan talare. Taga lill o-a, börja att tala.
Taga o-el af någon, afbryta en lalare och sjelf
börja atl tala. Innan man vet o-el af, utan att
man anar det minsta. På mina o., vid min
heder. På hvars o. berättar ni deila? efter
hvems utsago? Med ell o., kortellgen. Aldrig
ell o.! lig! Säga aldrig ell o., alldelei tiga.
Hör, ett o., ell par o.! hör, låt mig lala några
ord med er. Elt o. så godt som två, elt
betydelsefullt. vigligt, eftertryckligt ord. I o. och
gerningar, i tal och handling. Med o. eller
gerningar. med tal eller handling. — 2) Dylikt
arlikuleradt ljud, framsläldl genom tecken, i skrift
eller pä annat sätt. O. i en ordbok. Svenskt,
franskt, latinskt o. Nytt, brukligt, obrukligl
o. Ell o., lånadl ifrån latinet. Efler o-el ell.
o-en, bokstafligen. O. ifrån o., o. för o., med
ordagrann lydelse. — Bildar flera
sammansättningar, såsom: Landskaps-, Handtverks-,
Konstord. m. fl. — 3) Löfte. Hålla o., hålla sill o.
O. och aflal. Bryta sill o. (Ordspr.) Mans o.
mans ära, äran fordrar, alt en man håller sitt
löfle. — 4) (i ky rklig o. leol. mening) O-el, Guds
o., bibeln; Guds o. äfv. predikningar, andeliga tal
och skrifter. O-el betyder i bibeln äfv.: Guds Son.
ORDA, v. n. 4. Tala. O. om något. O. vidl
och bredt. — Syn. Se Tala.
ORDA BETYDELSE, f. 3. eller OR DA
FÖRSTÅND, n. 5. Bokstafliga meningen af elt ord,
clt uttryck, clt ställe i bok eller skrift.
ORDAGRANN, a. 2. Efler orden, bokstaflig,
i egentlig mening. — Ordagrant, adv.
ORDALAG, n. 3. (mest i plur.) De ord, som
begagnas vid ell yttrande, i ell tal, o. s. v. I
väl valda o.
ORDALIER, årrdåliürr, m. 3. pl. (af medell.
lat. Ordaliiim, från nederl. Ordeet, af t. Urlheil,
dom) Så bcnämdes under medeltiden vissa mcd
religiösa ceremonier beledsagade prof, som en med
halfl skäl öfvertygad anklagad underkastades, för
atl ådagalägga sin oskuld. O. voro, ulom
enviget, äfven jernbyrden, valtenprofvet, m. fl.
ORDALYDELSE, f. 3. Bokstafliga innehållet
af en mening, ett ställe i skrift.
ORDASÄTT, n. 6. Det sätt, hvarpå vissa
begrepp blifvit genom ord uttryckta.
ORDBILDNING, f. 2. (gram.) Ordens bildning
i elt språk; det sätt, hvarpå de bildas eller
blifvit bildade.
ORDBOK, f. 3. pl. — böcker. Bok. som
innehåller förteckning på orden i ett språk, jcmle
förklaring af deras betydelse, anförda exempel på
deras användning, o. s. v.
ORDBÖJNING, f. 2. (gram.) Ordens i clt språk
böjning genom deklination eller konjugation.
ORDEN. å’rd’n, m. 2. pl. ordnar, (t. Orden,
af lat. Ordo, ordning) 4) Förening af personer,
hvilka genom löfle eller ed förbundit sig all lefva
efter vissa reglor eller ordningsstadgar, med
begagnande af något yttre tecken, hvarigenom de
skilja sig ifrån andra. Andlig o. Militärisk o.
Se f. ö. Kloster-, Munk-, Frimurare-, Jesuiter-,
Tempel-, Sällskapsorden, m. fl. — 2) Se
Riddar-orden. Gyllene Skinnets o. Riddare af Carl
XIII:s o. Se f. ö. Sera fl mer-, Nordst jerne-,
Svärdsorden, m. H. — 3) (i utsträckt mening)
Ulmär-kelsetccken band, sljerna o. s. v.), som tillhör en
riddareorden. Få. erhålla en o. Vara
dekorerad med flera ordnar.
ORDENSBAND, n. 5. Bredt band af viss
bestämd färg, hvilket som ordenstecken bärcs öfver
axeln, i allmänhet från vensler till höger.
ORDENSBISKOP, m. 2. Så kallas, vid vim
riddareordnar, den förnämste af de vid ordens-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
