Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Oskrymtad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196 OSK OST
eller saken som ej kunna skiljas åt, som alltid följas
åt. De äro o-a vänner. O-a ämnen. — 2)
Som ej kan frånskiljas; som alltjemt åtföljer,
ledsagar person eller sak. Hans o-c följeslagare.
Sorg och bekymmer äro menniskans o-e
följeslagare genom lifvel. — Oski! j akti ghe 1,1.8.
OSKRYMTAD, a. 2. Fri från skrymleri, utan
skrymteri. O. gudsfruktan. — Syn. Se
Ohycklad. — Oskrymladt. adv.
OSKRÄDD, a. 2. Ej skrädd. O-dt mjöl. O.
kant, se Skråkant.
OSKULD, f. 3. 4) Frihet ifrån skuld, brott.
Visa sin o. — Syn. Skuldlöshet, Oskyldighet,
Obrollslighct. — 2) En menniskas själstillstånd,
då ännu icke sjelfviskhclen fått insteg hos henne
och hon ej ännu kommit till medvetande af den
sedliga motsatsen emellan Godt och Ondt. Lefva
i fullkomlig o., i obekantskap med det onda,
med verldcn. — Syn. Barnasinne. — 3)
Obekantskap med könsdriften och frihet ifrån dess
inflytelse. En ung flickas o. Röfva o-en ifrån
en flicka, förföra henne. — 4) (fig. fam. skämlv.)
Ung oskyldig flicka, ulan erfarenhet af
könsdriften.
OSKULDSFULL, a. 2. Full af oskuld (bem.
2 o. 3). — Os kul ds full l, adv.
OSKYLAD, a. 2. (om säd) Ej salt i sky).
OSKYLD (y långt), a. 2. I. Ej skyld;
obe-täckt.
OSKYLD, öschy’lld, a. 2. II. Ej beslägtad.
Sälja ell gods till o. man.
OSKYLDIG, a. 2. 4) Fri för skuld, brolt.
Vara o. till ell brolt, hvarför man blifvit
tilltalad. Der i är han fullkomligi o. Förklara
någon o. — 2) Ulan erfarenhet af verldcn och
det onda. En o. yngling. — 3) Ulan erfarenhet
af könsdriften. En o. mö. — 4) Oskadlig;
tilllåten. O. mal. O-a nöjen, tidsfördrif.
OSKYLDIGHET, f. 3. Se Oskuld, 2. O-cns
tillstånd.
OSKYLDIGT, adv. Ulan att vara skyldig;
utan alt hafva förtjcnt det. O. anklagad,
straffad. Lida o. — Syn. Oförskyldt.
OSKYLDIGTVIS, adv. Sc Oskyldigi.
OSKYLLD, se Oskyld. II.
OSKÄL, n. 3. Brist på skäl.
OSKÄLIG, a. 2. 4) Som saknar skäl för sig.
Elt o-l påslående. — Syn. Grundlös. — 2) Se
Obillig, 4 o. 2. O. fordran, begäran. O. vinst.
Eli o-l pris. — Syn. Se Obillig. — 3)
Oförnuftig. Eli o-l djur, kreatur.
Anm. Ordet bör, i sednare bem., ej skrifvas
Osjälig, emedan slamordel Skäl i äldre spräkel
äfven betydde Förnuft, och uttrycket Skäligt
(förnuftigt) djur, hvarmed menades menniskan,
fordom äfven var brukligt.
OSKÄLIGHET. f. 3. Brist på skäl; obillighet.
OSKÄLIGT, adv. Utan skäl, utan rim och
reson, obilligt. O. dyr.
OSKÄMMANDES, adv. (fam.) Utan alt
be-höfva skämmas. Han kan o. visa sig der.
OSKÄR, a. 2. Ej skär, oklar, oren.
OSKÄRA, v. a. 4. 4) (egenll.) Orena. — 2)
(fig.) Ohelga, vanhelga. — Oskärande, n. 4.
OSKÖN, a. 2. (nytt ord) Ej skön.
Förekommer i litterära skrifter.
OSLITLIG, a. 2. Sc Outslitlig.
OSLUG, a. 2. Ej slug, oförståndig. Brukas
mest i nekande satser, t. ex.: Han är ej så o.,
all han del gör. — Syn. Se Oklok. — O slugt,
adv.
OSLUKT, m. 3. Lukt af kolos.
OSLÄCKLIG, a. 2. Som ej kan släckas. En
o. eld. (Fig.) O. törst. — Syn. Outsläcklig.
OSLÄCKT, a. 4. Ej släckt. O. kalk, se
Kalk.
OSMAK, m. sing. Vidrig, elak smak. Drickat
har fåll o af kärlet.
OSMAKLIG, a. 2. 4) Ej välsmakande. O.
mal. O-a drycker. — 2) (fig.) Som röjer brist
på smak, saknar sinne för det sköna. En o.
berättelse. — Osmaklig het, f. 3. —
Osmakligt, adv.
OSMINKAD, a. 2. 4) Ej sminkad. — 2) (fig.)
Oskrymtad, uppriktig. En o. vänskap. — Syn.
Sc Ohycklad.
OSMIUM, å’ssmiumm, n. sing. En år 4803
uppläckl metall med stickande lukt.
OSMORD, a. 2. 4) Ej smord. — 2) (fig. fam.)
Trög.
OSMOR DT. adv. (fig. fam.) Trögt. Del går o.
OSMUND, å’ssmunnd, m. sing. Se Färska, 4.
OSMUNDSJERN, å’ssmunnd>järn, n. sing. Jern,
bercdt genom:
0SMUNDSSM1DE, n. sing. Det slags smide,
då smidbarl jern frambringas genom malmens
förslå smältning.
OSMUN DSSTÄL, n. sing. Sc Bläslerstål.
OSMÄLTLIG, a. 2. 4) Som ej kan smällas.
O-a mineralier. O. mat. — 2) (fig.) Som ej
kan tålas, fördragas. Dessa bittra förebråelser
voro o-a för honom. — Osmälllighel, f. 3.
OSNYGG, a. 2. Ej snygg. O. menniska.
O-l yrke. — Syn. Snuskig.
OSNYGGHET, f. 3. Brist på snygghet. —
Syn. Snuskighet.
OSNYGGT, adv. På elt osnyggt sätt. Lefva
o. — Syn. Snuskigt.
OSPARD, a. 2. Ej sparad. O. möda,
kostnad. Ha all möda, kostnad o., ej spara någon
möda, kostnad.
OSPORD, a. 2. Utan alt hafva blifvit
tillfrågad. — Se äfv. Oåtspord.
OSS, dat. o. ackus. af pron. pers. Vi. O Gud!
förläna o. nåd all bällra vårt lefverne.
Bevara o. ifrån allt ondt. Vi måste skynda o.
OST, m. sing. Se Öster. O. lill nord (OfN),
ett streck åt norden ifrån öster. 0. lill syd
(O/S), clt streck åt söder ifrån Öster.
OST, m. 2 4) (kollektivt, utan plur.) Ett
näringsmedel, tillredt af mjölk, genom del deri
befintliga oslärnnels afskiljande från vasslan. Göra
o. (Talesätt) Betala någon för gammal o.,
ve-dergälla någon för liden oförrätt. — Bildar en
mängd sammansättningar, såsom: Får-, Get-,
Prestost, m. m. — 2) (med plur.) I viss form,
vanligtvis rund eller fyrkantig, pressadt stycke
deraf. Jag har köpt två o-ar. (Fam.) En
lycklig o., en lycklig menniska. — Ss. O-aktig,
-görning. -handel, -handlare, -lik,
-tillverkning.
OSTA SIG, v. r. Se Ysta, v. n.
OSTADD, a. 2. Ej städslad.
OSTADIG, a. 2. Ej stadig: I) Ej fast. O.
grund. — 2) Ej varaktig, ej beslående. O.
väderlek. — Syn. Se Föränderlig. — 3) (om
person) Som ofta, ulan nöd, ändrar föresatser. En
o. menniska. O. lill sinnes. Säges äfv. om sak.
t. ex.: O-l sinne. — Syn. Föränderlig, Flyktig,
Vispig. Fladdrande, Fladderaktig, Fladdrig.
OSTADIG HET, f. 3. Egenskapen all vara
ostadig. — Syn. Se Föränderlighet.
OSTADIGT, adv. Ej stadigt; utan stadga.
Golfvel ligger o. Gå o. — Syn. Osäkert, Vacklande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
