Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Outförbar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
OÜT
OÜTFÖRBAR, a. 2. Som ej kan utföras. —
Syn. Se Overkslällbar.
OUTGRUNDLIG, a. 2. Som ej kan
utgrundas; hvarom man ej kan göra sig föreställning.
En o. hemlighet, gåta. Guds o-a vishet, råd,
barmhcrtighet. — Syn. Oulransaklig. —
Out-grund lighel, f. 3. — Outgrundligt, adv.
OUTHÄRDLIG, a. 2. Se Odräglig.
OUTPLÅNLIG, a. 2. Som ej kan utplånas.
O. skymf. — Oul plån li g het, f. 3. —
Outplånlig en , o. Outplånligt, adv.
OUTRANSAKLIG. a. 2. Sorn ej kan
utran-sakas. Guds o-a råd, beslut. — Syn. Se
Outgrundlig. — Oulransaklig hel, f. 3. —
Oulran s a kli gen, o. Oulransakligl. adv.
OUTREDD, a. 2. Ej utredd, ej förklarad.
En o. naturkraft. — Syn. Oförklarad.
OUTROTLIG, a. 2. Som ej kan utrotas.
OUTSKUREN, a. 2. neutr. — el. (om hästar)
Ej utskuren.
OUTSLAGEN, a. 2. neutr. — el. Som ej
slagit ut. O. blomma.
OUTSLITLIG, a. 2. Som ej kan utslitas. —
Syn. Oslillig.
OUTSLÄCKLIG, a. 2. Som ej kan utsläckas.
O. eld. (Fig.) O-l hat. — Syn. Osläcklig. —
Outsläcklig hel, f. 3. — Oulsläckl ig en,
o. Outsläckligt, adv.
OUTSÄGLIG, a. 2. Som ej kan utsägas,
omtalas. beskrifvas. En o. hetta. Syn. Se
Obc-skri/lig. [Oulsäjelig.]
OUTSÄGLIGEN. OUTSÄGLIGT, adv. I högsta
måtto, utomordentligt. O. rädd, förskräckt. —
Syn. Obeskrifligl; se äfv. Ganska, Myckel.
[Out-säjeligen.)
OUTTRÖTTELIG ell. OUTTRÖTTLIG, a. 2.
Som ej kan uttröttas, ej tröttnar. Vara o. i sill
arbete. O. ifver. O-l nit. — Syn. Oförtröttad,
Rastlös. Oförtruten.
OUTTRÖTTLIGEN, adv. Se Oultröllliqt.
OUTTRÖTTLIGHET, f. 3. Egenskapen att
vara outtröttlig. — Syn. Oförtrutenhct,
Rastlöshet.
OUTTRÖTTLIGT, adv. Med outtröttlig ifver.
O. arbeta på någol. — Syn. Rastlöst,
Oförtrutet.
OUTÖDEL1G, a. 2. Som ej kan utödas. O-a
skogar.
OUTTÖMMELIG eller OUTTÖMLIG, a. 2.
Som ej kan uttömmas. En o. tillgång. O-a
rikedomar. O. frikostighel. — Syn. Outöslig.
— O ullo m lighel, f. 3. — Outtömligt, adv.
OUTÖSLIG, a. 2. Som ej kan utösas,
uttömmas; hvarpå ej kan göras slut. En o. källa lill
glädje. — Syn. Outtömlig. — Oulöslighcl,
f. 3. — Oul ös li q l, adv.
OUVERTURE, uvärrty r, f. 3. (fr.) Så kallas
i tonkonsten en symfoni, som inleder en opera
eller ett oratorium.
OVAGGAD, a. 2. Ej vaggad; utan alt hafva
blifvit vaggad. Sofva o.
OVAL, - ål, a. 2. (af lat. Ovum, ägg)
Äggrund, aflångl rund. — S. m. 3. Äggrund figur.
OVALBAR, övalbår, a. 2. Som ej kan eller
får väljas.
OVALLAD, a. 2. 1) Som ej har gräsvall.
O. mark. — 2) Som ej bevakas af vallhjon. O.
boskap.
OVAN, övån, a. 2. 1) Ej van. O. vid
arbete, vid möda. O. all slila ondl. — 2) Se
Ovanlig. Del är någol o-l all se honom uppe
så billida.
07E
OVANA, f. 1. 1) Brist på vana. O. vid
mö-dor. Del skedde af o. — 2) Elak, dålig vana.
Hafva en o. Barn laga sig gerna o-nor. —
Syn. Oskick. Osed, Olag, Oordning.
OVANLIG, a. 2. Ej vanlig. O. händelse.
En o. menniska. Del är o-l alt höra. Del är
någol o-l för mig. — Syn. Utomordentlig,
Säll-spord. Sällsynt.
OVANLIGHET, f. 3. 1) Egenskapen atl vara
ovanlig. Händelsens o. — 2) Ovanlig händelse,
omständighet, ovanligt förhållande. Del är en o.
all höra honom berömma någon. — Syn.
Sällsynthet.
OVANLIGT, adv. Emot vanan, mer än
vanligt. O. slor, liten. O. vacker. — Syn.
Sällsynt, Utomordentligt; se äfv. Ganska.
OVANSKLIG, a. 2. Se Oförgänglig. —
Ovansklig h el, f. 3. — Ovanskligt, adv.
OVARAKTIG, a. 2. Ej varaktig. O. färg.
O. väderlek. — Syn. Se Obeständig.
OVARAKTIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
ovaraktig. — Syn. Se Obeständighet.
OVARSAM, a. 2. Ej varsam. O. i sina
yttranden, i sill lal. — Syn. Se Oförsiglig.
OVARSAMHET, f. 3. i) Brist på varsamhet.
O. i tal. — 2) Ovarsamt ord, yttrande, ovarsam
handling. Begå en o. — Syn. Se Oförsiglighet.
OVARSAMT, adv. Med ovarsamhet. Bära
sig o. åt. Gå o. lill väga. — Syn. Se
Oför-sigligt.
OVEDERLÄGGLIG, a. 2. Som ej kan
vederläggas.
OVEDERSÄGLIG, a. 2. Se Obestridlig. —
Ove der sä g li g h e t, f. 3. —
Ovedersägligen o. Ovedersägligt, adv.
OVELD, m. fl., se Oväld, etc.
OVERKSAM, a. 2. Ej verksam: 1) Som ej
inedför verkan. O-l medel. — Syn. Kraftlös. —
2) (om person) Som ej är i verksamhet; ej van
eller böjd för att vara verksam. FÖrblifva o.
En o. menniska. — Syn. Sysslolös; Loj, Trög.
OVERKSAMHET, f. 3. 4) Oförmåga att göra
verkan. Eli medels o. — Syn. Kraftlöshet. —
2) Brist på verksamhet. Hans o. är oförklarlig.
— Syn. Sysslolöshet; Lojhet, Tröghet.
OVERKSAMT, adv. Ulan verksamhet, i
overksamhet. O. tillbringa sin lid.
OVERKSTÄLLBAR, a. 2. Som ej kan
verkställas. En o. sak. O-l förslag. — Syn.
Oul-fÖrbar/Ovcrkslällelig, Ogörlig, Omöjlig. —
Overk-s lällbarhel. f. 3.
OVERKSTÄLLELIG, a. 2. Se Overkslällbar.
— O ve r ks lälleli g he l, f. 3.
OVETANDE, a. 4. Utan att veta det. Göra
någol o. Del skedde mig (honom etc.) o., ulan
att jag (han etc.) visste dct.
OVETENHET, f. 3. Brist på vetskap om
något. Ilan gjorde del af o. — Syn.
Okunnighet.
OVETERLIG, a. 2. Ej velerlig, ej känd, ej
bekant. Del är mig o-l. [Ovetlerlig.]
OVETERLIGEN, o. OVETERLIGT, adv. Se
Ovetande. Dct skedde mig o. [Ovellerligen.]
OVETT, n. sing. (Egentl. hvad som röjer
brist på vclt) 4) Skymfliga ord och utlålelser,
skymfligt tal, grofheter, skällsord. Öfverhopa
någon med o. — 2) Bittra förebråelser. Få o.
Gifva en o. för någol. Det skall han ha o. för.
OVETTIG, a. 2. 4) Som öfverhopar någon
med ovett eller bittra förebråelser. Vara o. på
någon. De voro o-a på hvarandra. — 2)
Skymf-lig, skymfande. O-a ord och utlålelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
