Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Refning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
REF
REG
REFNING, f. 2. Förrättningen, då jord eller
segel refvas. Jfr. Refva.
REFORM, rä’vörrm, m. 2. Smärre sår i
huden, som utbreder sig nästan ringformigt och
icke gifver något verkligt var, utan merendels
håller sig torrt och blott utsipprar en skarp
fuktighet, samt fjällas af, ulan alt dock gå bort.
[Räform.l
Anm. Förmodas komma af fornt. Reif, ring,
och Orm ell. Wurm, mask, således egentligen:
ringmask.
REFORM, refå’rrm, m. 3. (fr. Réforme)
Ombildning, förbättring.
REFORMATION, refårrmalschön, f. 3.
Förbättring. R-en, den genom Luther verkade
förbättring i kristna religionen, hvarigenom de
katolska missbruk, som deruti hade inritat sig,
af-sk a fTa des.
REFORMATOR, refårrmåtårr, m. 3. (uttalas
i pl. — lörärr) Förbättrare; (särskilt)
religions-förbätlrare.
REFORMERA, refårrmèra, v. a. 4. (lat.
Re-formare) Ombilda, förbättra. — Re f or mer
ande, n. 4. o. Reformering, f. 2.
REFORMERT, refårrmérl, a. 4. (egentl. part,
pass, af Reformera) Förbättrad. R-a religionen,
kristna läran, sådan den genom Calvin och Zvingli
blifvit förbättrad och renad. — S. c. En, som
bekänner sig till denna lära.
REFORMSGRÄS, rä’vorrmsgrä*s, n. S. Se
Svalört och Råfmjölk.
REFR AKTION, refracktscbön, f. 3. (opt.)
Strålbrytning. [Refraclion.]
REFRÄNG, refrä’nng, m. 3. (fr. Refrain) 1)
Slutvers, som bör omsjungas. — 2) (fig.)
Alltjemt ett och samma talämne, ständigt samma
trall.
REFSA, REFST, se Rä/sa, Räfst.
REFSEJSING, m. 2. (skepp.) Sejsing,
hvar-medelst ref sammanvikcs eller upprullas och
fast-koytes.
REFTALJA. f. 4. (skepp.) Ett slags talja,
hvarmed vid refning stående liket upphalas mot rån.
REFUSERA, refysèra, v. a. 4. (fr. Refuser)
Afslå. vägra; förkasta, försmå.
REFÜTATION, rcfutalschön, f. 3.
Vederläggning.
REFUTERA, refutèra, v. a. 4. (lat. Refulare)
Vederlägga.
REFVA, f. 4. (af Rifva) 4) Spricka, remna;
äfv. skråma. — 2) (fig.) Refvor, skador, missbruk,
oordningar. Sialens r.
REFVA, v. a. 4. 4) (kameral.) Afmäta
samle-liga ägorna, som tillhöra en jordegendom, och
afTatta dem på karta, innan skattläggning sker.
R. jord, ägor. — 2) (sjöt.) R. segel, förminska
del genom ett eller flera refs uppvikande och
fastknylande.
REFVEL, rèv’l, m. 2. pl. reflar. (af Ref, II)
Se Sandrefvel.
REFVIG. a. 2. Säges om cn växt, som har
refvor.
REGAL, -ål, a. 2. (lat. Regalis) Kunglig.
R-t pastoral, som borlgifves af konungen. —
S. n. ell. Regale, n. pl. regalier, kronans
rättighet till vissa förmåner. — Regalier betyder äfv.:
konungavärdighelens yttre ulmärkelsetecken
(kronan, spiran, manteln, svärdet, äplet och nyckeln).
— S. m. 3. 4) En orgelstämma. — 2) Hög
träställning med lådor, på hvilken slilkaslerna hvila
i ett boktryckeri.
REGALERA, v. a. 4. (fr. Regaler, af lat.
Regalis, kunglig) 4) Präktigt undfägna. — 2)
(fig. fam.) Undfägna. Säges både i god och elak
mening.
REGALFORMAT, regålfårrmåt, n. 3. o. 8.
Format af regalpappers storlek.
REGALIER, regåliärr, 3. pl. Se Regal.
REGALPAPPER, regålpåpperr, n. 5. En
papperssort af stort format, emellan Imperial ocb
Median.
REGARN. se Redgarn.
REGEL, règ’l, m. 2. pl. reglar. I. Grof
jern-ten, anbragt på ett lås, för att dermed innanföre
stänga en dörr. Skjuta r-n för, ifrån. —
Skrif-sättet Rigel Ör numera föråldradi.
REGÉL, rég’l, f. 4. pl. reglor. II. (lat. Regula)
Uttryck af det. som för flera särskilta fall är
eller bör vara gemensamt. Rättesnöre, föreskrift.
Grammalikalisk r. Reglor för lefnaden. Följa
reglor. Lära, undervisa efter reglor. Ingen
r. ulan undantag. — Har sammansättningarna
Lefnads-, Munk-, Ordcnsregel, m. fl.
REGELBUNDEN, a. 2. neutr. — el. Enlig
med reglor.
REGELBUNDENHET, f. 3. Enlighet med
reglor.
REGELBUNDET, adv. Enligt, i
Öfverensstäm-melse med regel eller reglor.
REGELLÖS, a. 2. 4) Ej bunden af reglor. —
2) Se Oordentlig. — Regellöshet, f. 3. —
Re g ellos l, adv.
REGEMENTE, rejemännle, n. 3. o. 4. (fr.
Régiment, af lal. Regere, regera) 4) Riksstyrelse,
riksförvaltning. I denna mening nästan föråldradt.
— 2) Större truppafdelning, hvars befälhafvare
kallas Öfverste, och lill antalet olika, vanligen
bestående af två bataljoner. Svenska
regementena räkna i allmänhet omkring 100Ö man.
— Sr. Reg emenls-adj ulanl, -audilör,
-chef, -fältskär, -kassa,-pr of oss. -q v
arter mästare, -pastor, -slab, m. fl. [-[Regimente.]-] {+[Regi-
mente.]+}
REGEMENTS-FÖRÄNDRING,rojema nnts - - -.
f. 2. Se Revolution.
REGEMENTS-OFFICERARE, m. 8.
Benämning på de högre officerarne vid ett regemente,
nämligen öfverste, öfverste-löjlnant och major.
REGEMENTS-TRUMSLAGARE, m. 5. Förste
trumslagaren vid ett regemenle, som har alla de
andra under sig, undervisar i trumslagning, har
sergents rang, går framför regements-musiken
och bär som ulmärkelsetecken en stor
bambukäpp med tjock knapp och silfver- eller
guldtofsar.
REGENERATION, rejeneratschön, f. 3. 4)
Pånyttfödelse. — 2) (leol.) Ny födelse. — 3) (fig.)
Förnyelse, förbättring.
REGENERERA, rejenerèra, v. a. 4.
Pånytt-föda; (fig.) förnya, omskapa, förbällra. — Re
genererande, n. 4.
REGENT, rcjä nnt, m. 3. 4) Högste
styresman i elt rike. — Syn. Herrskare. Beherrskare.
Herre, Regerande. — 2) Riksföreståndare. — 3)
R-en, benämning på en briljant ibland de
franska kronjuvelerna, utmärkt för sin vackra form
och ovanliga klarhet.
REGENTINNA, rejänntfnna, f. 4. Qvinna,
som förer regeringen i ett land. — Syn.
Herr-skarinna.
REGENTSKAP, rejä’nnlskåp, n. 3, o. 5.
Riks-förestånderskap.
REGERA, rejèra, v. a. o. n. 4. (lat. Regere)
4) Styra, herrska, beherrska. R. elt land, rike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
