Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Räfgryt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306 RÄF
RÄFGRYT, n. S. Räfkula i berg.
RÄFGÅRD, m. 2. (jäg.) Elt slags inhägnad lill
räfvars fångande medelst lefvande beten.
RÄFHAGEL, n. 5. Ett slags hagel, som
begagnas vid räfjagt.
RÄFHÅL, n. 5. ell. RÄFHÅLA, f. 4. Se
Räf-kula.
RÄFKAKA, f. 1. Den platta, håriga,
glänsande frukten af det ostindiska irädct Stryclinos
nux vomica, hvilken begagnas lill förgiftning af
luder för rofdjur.
RÄFKAKSTRÄD, n. 5. Oslindiska trädet
Slrychnos nux vomica, hvars frukt kallas
Räf-kaka.
RÄFKLIPA, f. 4. Ett slags räffänge.
RÄFKLOR, m. 3. pl. Örten Anlhyllis
vulne-raria, med nästan gula blommor.
RÄFKNEP, n. 5. (fig.) Se Knep.
RÄFKROK, m. 2. (fig.) R-ar, listiga
undflyk-ter, knep och konster.
RÄFKULA, f. 4. Håla, der en räf har silt bo.
RÄFLO, n. 4. En varietel af Lodjuret. Felis
Lynx.
RÄFMJÖLK, f. sing. Ört med gröna
blommor och hvit, giftig mjölk. Euphorbia
Helio-scopia.
RÄFORM. se Reform.
RÄFRUMPA, f. 4. 4) Svansen på en räf. —
2) En art Fräken. Equiselum arvense.
RÄFSA, rä’ffsa, f. 4. Redskap, som brukas
atl samla ihop höstrån på marken, bestående i
ett smalt trästycke med vidfästade träpinnar, i
ändan af ell långt skaft. En r. hö, så mycket
hö som kan lagas med elt drag af räfsan. — Ss.
Räfspinne, -skaft.
RÄFSA, rä’ffsa, v. a. 4. Medelst räfsa
hopsamla hö på marken. R. hö. R. bort, fråm,
ihop. — Räfsande, n. 4.
RÄFSARE, m. 5. - SERSKA, f. 4. En, som
räfsar.
RÄFSAX, f. 2. Ett slags sax, som gillras, för
att deri medelst brock eller lockmat fånga räf.
RÄFSDRAG, rä’ffsdråg. n. 5. Se Räfstag.
RÄFSHJON, rä’ffsjön, n. S. Person, som räfsar.
RÄFSNING, räffsninng, f. 2. Handlingen, då
man räfsar.
RÄFSPEL, n. 8. Elt slags spel, emellan två
personer, hvartill nyttjas ett bräde med 26 rutor,
elt hål i hvarje hörn, en pjes, som kallas Räfven.
jemte 22 andra, som föreställa fåren, och bvarvid
spelet vinnes af den, som förer räfven, om denne
kan komma bakom fåren, men förloras, orn fåren
kunna instänga räfven.
RÄFST, rä’ffst, f. 3. 4) Laga ransakning.
(Fig.) Hålla r. med någon, ställa någon till
ansvar. — 2) Bestraffning, straff. Ej undslippa r.
RÄFSTAG, rä’ffståg, n. 6. Drag, som göres
på marken med en räfsa, för alt samla ihop hö.
RÄFSTET1NG, rä ffsteti nng. n. 8. Så kallades
fordom vissa extra ting, som höllos, för att
ran-saka öfver särskilta, hela riket rörande frågor,
och på hvilka äfven dömdes Öfver högmål samt
konungens ärenden pröfvades.
RÄFSTRECK, n. 8. (fig.) Knep.
RÄFTUNGA, f. 4. Se Gullris.
RÄFVEL, se Ref vet.
RÄKA, f. 4. Skorpdjur af Tiofötlerna, 2 tum
lång, med små tångklor på de två första fotparen;
har mjukt skal, och kan, kokad, ätas utan att
skalas. Palæmon Squilla.
RÄKEL, m. 2. pl. räklar. Oduglig menniska.
En lång r.
RÄK
RÄKENBOK, se Räknebok.
RÄKENBORD, n. 8. Elt slags bord med lika
långa och sins emellan parallella inskärningar,
hvilket fordom användes till lättnad vid räkning.
— Äfv. Räknebord.
RÄKENBRÄDE, n. 4. Bräde af samma
beskaffenhet som ett Räkenbord (se föreg.) och
användt lill samma ändamål. — Äfv. Räknebräde.
RÄKENKAMMARE, m. 2. pl. — kamrar.
Sc Räkneklass och Räknekammare.
RÄKENKARL, m. 2. En, sorn är väl öfvad
i räknekonsten eller mycket sysselsätter sig med
alt räkna.
RÄKENKONST, se Räknekonst.
RÄKENMÄSTARE, m. 8. Lärare i
räknekonsten. — Äfv. Räknemästare.
RÄKENMASKIN, –maschfn. m. 3. Maskin,
hvarmedelst man kan få vissa räknefrågor
besvarade, utan att behöfva göra sig besvär att räkna.
RÄKENPENNING, m. 2. Spelmark, förgylld
eller försilfrad, af koppar eller af messing. —
Äfv. Räknepenning.
RÄKENSKAP, f. 3. Har i singular samma
betydelse som Redogörelse, Redo, och brukas
endast i vissa ullryck, såsom: Göra, aflägga r.
för, redogöra för. A/fordra en r. för något,
ställa till ansvar derför. — R-er, pl. Alla slags
räkningar med dilhörande papper, som röra
enskilt persons, ett offentligt verks eller sialens
inkomster och utgifter, skulder och fordringar,
m. m. Föra en persons r-er. Kronans r-er.
RÄKENSKAPSFÖRARE, m. 8. En, som förer
räkenskaper.
RÄKENSKAPSKARL, m. 2. Se
Räkenskapsförare.
RÄKENSKAPSVERK, n. 8. Embelsverk,
hvarigenom det allmännas räkenskaper besörjas.
RÄKENSKAPSÅR, n. 8. Elt år, räknadt ifrån
och till en viss dag, med hvilken allmänna eller
enskilta räkenskaper afslulas. R-el för kronans
uppbörd slutas med den 31 Augusti.
RÄKENTAFLA, f. 4. Tafla af skiffer eller
af svartmåladt trä, att räkna uppå.
RÄKNA, v. a. o. n. 4. 4) Efterse, huru många
enheter en viss mängd af föremål utgör. R.
penningar. R. innebyggarne i ell land. David
r-de folkel. R. på fingrarna, med lillhjelp af
dem. (Fig. fam.) R. bilarna ål någon, vara
njugg om maten, som man ger någon. Mina
penningar äro snart r-de, jag har ganska litet
penningar. R. sig i slägl med någon, på grund
af uppgifna slägtskapsförhållanden påstå sig vara
slägt med någon. R. af, efler, fråm, se
Af-räkna, &c. R- ifrå n en någol, räkna något,
som man af en annan emollager. R. ihop, räkna
tillsammans. R. in, se Inberäkna. * R. öm,
räkna ännu en gång. R. lill en något, i en
persons närvaro räkna något, som man lemnar
honom. R. upp, se Uppräkna. — 2) Så
förbinda gifna talstorheter med hvarandra eller
af-söndra dem ur föreningen med andra, att en ny
lalslorhel deraf uppslår. Lära r. R. addilion,
subtraktion, regula di tre. R. i hufvudet,
ulan tillhjelp af yltre hjelpmedel, såsom
räken-lafla, papper, o. s. v. R., huru myckel del gör.
R. efler, enligt, t. ex.: r. efler en viss metod.
R. èfler, se Efterräkna. R. fel, miste, räkna
orätt. R. för någon, lära någon atl räkna; äfv.
undervisas af någon i räknekonsten. R. ifrå’n,
igénom, se Frånräkna, Genomräkna. R. öm,
räkna ännu en gång, på nytt. R. ut, öjver, se
Uträkna, Öfverräkna. — 3) Inberäkna,
med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
