- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Sednare delen. L-Ö /
319

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Saker ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SAK

SAK

519

förstår, kan. Det är icke min s. alt ljuga, jag
Är ej van att ljuga. Förslå sin s., vara väl
hemma i sin vetenskap, sin konst, sitt yrke, i
hvad man förehar. Vara säker, viss på sin s.,
vara säker på hvad man säger, uppgifver, påstår;
vara fullkomligt skicklig i sitt yrke, o. s. v. Göra
sin s. väl, illa, väl, illa utföra hvad man har
för händer. Hvar s. för sig, allting har sin tid
och ordning; man bör ej blanda ihop hvad som
ej har samband med hvartannat. (Ironiskt) Slor
s.! slor s. i del! det gör ingenting. Slor s. i
vädret! lika mycket, hurudant vädret är! —Ingår i
sammansättningen Rcligionssak, rn. fl. — 6) Ämne,
angelägenhet, hvarom är fråga. Komma lill s-en.
Gå ra kl på s-en. Hålla sig vid s-en — 7)
Förhållande, omständighet. Del är en annan s.
Del är s. samma med honom, samma
förhållande med honom. Del är s. samma, äfv.
betyder ingenting. S-en är den all... Så
hänger s-en ihop. Efter s-ens beskaffenhet. Han
har sagt mig förvånande s-er. Del gör lill
s-en, gör myckel lill s-en, är af vigt. Del gör
föga till s-en, betyder föga. S-ernas ställning,
ordning, det närvarande tillståndet, den
bestående ordningen. Hans s-er slå illa, han är i
en svår ställning, illa deran. — 8) Skuld,
brottslighet. I uttrycket: Känd s. är så god som
vittnad, bekännelse är lika fällande som
vittnesmål. — S-er, pl. Allehanda slags bohag,
hus-geråd, redskap, verktyg, kläder, o. s. v. Hafva
myckel s-er. Lägga ned, ihop sina s-er.

SAKER, a. (ulan neutr. sing. indef. Nyttjas
icke gerna i bestämd form och i plural; hellre
brukas då ordet: Skyldig) Brottslig, skyldig till
straff.

SAKERSTIA, se Sakristia.

SAKFALL, n. 8. (lagl ) Så kallas, då i vissa
svårare brottmål, isynn. högförräderi, brottslingens
egendom lillerkännes staten.

SAKFÄLLA, v. a. 2. Fälla lill en sak, döma
skyldig. — Part. pass. S-lld brukas ofta både
adjektivt och subslantivt. — Sak fällande,n. A.

SAKFÖRARE, m. 5. 1) Person, som i en
rättegång förer en annans talan. Hvilken är
hans s.? — 2) Se Advokat, 2.

SAKFÖRHÅLLANDE, n. A. Förhållande som
rörer sak, någonting verkligt (i motsats till blotta
ord). — Syn. Faktum.

SAKFÖRING, f. 2. Rättegångars utförande.

SAKFÖRKLARING, f. 2. Förklaring, som
rörer sak. — Motsats: Ordförklaring.

SAKFÖRVALTARE, m. 8. Se Sakförare.

SAKKUNNIG, a. 2. Som äger en genom
erfarenhet vunnen kännedom i en viss konst, elt
visst yrke, så alt man deruti kan fälla ett
tillförlitligt omdöme.

SAKKUNNIGHET, f. 3. eller

SAKKUNSKAP, f. 3. Genom erfarenhet
vunnen kännedom i en sak, konst, yrke. — Syn.
Praktisk kunskap.

SAKKÄNNEDOM, m. sing. Se Sakkunskap.
SAKLIG, a. 2. (nytt ord) Som angår sak.
SAK LÖS, a. 2. Utan skuld, oskyldig, ej saker.
SAKLÖSHET, f. 3. Oskuld (i fråga om
förbrytelse, hvarför någon blifvit anklagad).

SAKLÖST, adv. Utan att kunna anklagas för
brott eller beskyllas för fel. Del kan han s. göra.
— Syn. Ostrafladt, Strafllöst.

SAKNA, v. a. 4. 4) Finna sig hafva förlorat,
märka förlusten af något. Jag s-r en bok. —
2) Märka cn persons frånvaro. Jag s-de er ibland
gästerna. — 3) Lifligt känna förlusten af en

frånvarande eller död person. Man s-r honom
allmänt. Man skall icke genast s. mig. Han
s-s mycket. Han s-des först efler döden. —
A) Vara utan. De s-de hvarken djerfhel eller
mod. — S-s, v. d. Fattas, felas. Der s-s så
och så myckel. En s-s. Ingenting s-s, för all
göra hennes skönhet fullkomlig. — S-d, part
pass. Hans dygder gjorde honom allmänt s.

SAKNAD, m. 3. 4J Känsla af obehag, åf
smärta, till följe af något, som man förlorat.
Djupl känna s-en af en bortgången vän. —
2) Brist. S. af lifsmedel. Vara i s. af
penningar. Han är i s. af allt.

SAKORD. n. 8. (gram.) Ord, som betecknar
cn sak. — Syn. Substantiv.

SAKRAMENT, - - männt, n. 3. o. 5. (lat.
Sacramenlum) En högtidlig, af Gud instiftad
handling, hvaruli han, genom synliga och jordiska ting,
meddelar osynliga och himmelska nådegåfvor.
Dö-pelsens S. Altarets S. [Sacr —.]

SAKRAMENTERLIG, a. 2. Som tillhör elt
sakrament. [Sacr—.]

SAKRAMENTSKAD, a. 2. (pop. o. fam.) Se
Förbannad. [Sacr —.]

SAKRAMENTSKADT, adv. (pop. o. fam.) Se
Förbannadt. [Sacr —.]

SAKREGISTER, såkreji’st’r, n. 8. Register
öfver saker, ämnen, som förekomma i en bok. —
Brukas lill skilnad ifrån Namnregister.

SAKRIK, a. 2. Som innehåller mycket i sak.
En s. diskussion. — Brukas som motsats lill
det, hvilket öfverflödar af ord utan innehåll och
sakkunskap.

SAKRISTAN, –ån, m. 3. (medelt. lat. Sa*
crislanus) Klockare.

SAKRISTIA, såkrislfa, f. 4. Särskilt mindre
rum i en kyrka, der presterne uppehålla sig
under den lid af gudstjensten, då de icke uppträda
för församlingen, och der kyrkans dyrbarare
lös-Örepersedlar förvaras.

SAKTA, såckta, a. oböjl. I. (Betyder
ursprungligen: lugn, stilla, fredlig, af gamla ordet Sef,
lugn.) 4) (om ljud) Ej hög, ej högljudd. S. röst,
stämma. Elt s. ljud. S. buller. S. läsning.
En s. musik. — Syn. Låg. — 2) Långsam. S.
gång, rörelse. — 3) Ej häftig; lindrig, svag. En
s. väderpust, fläkt, S. eld. — Adv. 4) (om
ljud) Ej högt, tyst. Tala s. Spela, läsa s.
Gå s. — 2) Långsamt. Gå s. Röra sig s.
Köra s. i backarna, äfv. (fig. fam.) gå sakta till
väga. — 3) Ej häftigt, ej hårdt, lindrigt, svagt. S.
röra vid någol. Taga s. uti något. Klappa
s. på dörren. Han tryckte s. min hand. Gå
s. lill väga. Elden brinner s. Marken
sluttar s. Hon stötte honom s. ifrån sig. —
In t. Icke högt! icke hårdt! icke fort! icke
häftigt! S.! säger jag dig. — Fördubblas ofta, för
att stegra uttrycket, t. ex.: S., 8.! icke så hårdt!
— Syn. Stilla! Vackert! [Sackla. Sagta.]

SAKTA, såckta, v. a. 4. 4) Göra saktare.
S. sin rösl, gång. — 2) (fig.) Stilla, lindra,
minska. Delta medel s-de värken S. sin ifver.
— S. sig, v. r. Blifva saktare, lindrigare.
Stormen börjar s. sig. Febern har s-l sig. —
Saktande, n. A. [Sackta, Sagta.]

SAKTELIG, a 2. (föga brukl.) Helt sakta.
— Oftare nyttjas adverbct Sak tel i g eller
Sak-t el i g a.

SAKTELIGEN, adv. Helt sakta. Han steg
s. upp.

SAKTMOD, n. sing. Saktmodigt sinne, lynne;
saktmodig sinnesstämning; saktmodigt uttryck i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/2/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free