Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Slinka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SL1
SLINKA, slinngka, f. i. 1) (fam.) Flicka,
som slinker efter karlar; liderligt stycke. — 2)
(bot.) Se Vallensilke.
SLINKFÖRE, slinngkfö’re, n. 4. (fam.) Godt
slädföre efter clt litet snöfall, isynnerhet på hösten.
SLINKLAF, slinngk-låv, m. 2. pl. — lafvar.
Lafsläglet Evernia.
SLINKRÄTT, slfnngk-räTt. m. 3. (fam.) Liten
mellanrätt vid en måltid: äfv. liten rätt, som bjudes
emellan de ordentliga måltiderna.
SLINKVANA, slinngk-väna, f. 1. (fam.) Vanan
att förnöta tiden med slink.
SLINKÄRENDE, sli nngk-ä’rännde, n. 3. o. 4.
(fam.) Småärende, för hvilket man besöker någon
af grannarna.
SLINT, s. sing. oböjl. I fam. talesättet: Slå
s., slå fel.
SLINTA, slfnnta, v. n. 3. Impf. Slant; pl.
Slunlo. Sup. Slunlil. Halka eller falla till följe
af ostadigt fotfäste; äfv. (i allm.) halka ell. slippa
undan. Foten slant. Han slant med foten.
Han slant ner af trappan. Knifven slant ur
handen på honom. — Slintande, n. 4. o.
Slinlning, f. 2.
SLIP, n. sing. i) De ytterst fina
metallpartiklar, som borttagas vid slipning. — 2) Se
Slip-kräls.
SLIPA, v. a. 1. Genom gnidning emot hårda
och till en viss grad skärande kroppar utplåna
alla märken på en metall efter fil, skafvare,
svarf-jern eller hyfvel. S. af, bort, 6m, upp, se
Af-slipa, &c. — S-d, part. pass. S- sabel, med
slipad egg. — Brukas äfv. adjeklivt (fig. fam.) a)
Väl van, öfvad. S. i handlverkel. — b) Förfaren
och listig. En s. karl. — Slipande, n. 4.
SLIPARE. m. 3. En, som slipar.
SLIPBÄNK, m. 2. Se Slipslensbock.
SLIPFIL, m. 2. Ett slags fil, hvarmed
urmakare slipa sina små stålarbeten.
SLIPGÄR. n. sing. Se Slipstensgrus.
SLiPHJUL, n. 3. Hjul, hvarøå slipning
verkställes.
SLIPHO. m. 2. Ho med vatten, hvaruti en
slipsten löper under slipningen.
SLIPHUS, n. 5. Särskilt hus för slipning, vid
manufakturier.
SLIPKOL, n. 5. Kol, som användes till
slin-ning.
SLIPKRÄTS, m. 3. Slammet, som blir qvar
i vattnet vid slipning med pimsslen eller bryne.
SLIPMASKIN, –schFn, m. 3. Maskin,
hvarpå alla slags skärande verktyg slipas.
SLIPMEDEL, n. 6. Medel, som begagnas till
slipning.
SLIPNING, f. 2. Göromålet. då något slipas.
SLIPPA, v. n. 3. Impf. Slapp; pl. Muppo.
Sup. Sluppit. Part. pass. Sluppcn. i) Halka,
falla, slinta ned, ut ifrån något som håller,
omsluter, o. s. v. Fatet slapp ur handen på henne.
S. ned. Rocken* slapp ned af stolen. S. lös,
lossna. 5. af, gå af, brista, t. ex.: Tråden slapp
af. S. sö’nder, upp, upplösas, gå; upp i fog,
söm, o. s. v. — 2) Undkomma, blifva fri, lös,
ledig; få passera. Han har sluppit med lifvet,
med förskräckelsen, med böter. S. för godt köp.
Han slapp lyckligt. Del slapp ingen öfver
bryggan. S. lös, komma lös, t. ex. s. lös ur
fängelset. Låta s. lös, släppa lös, sätta i frihet.
S. hem, få återvända hem. S. af vakten, blifva
aflöst ifrån vakten. — S. fråm, kunna komma
fram, få tillåtelse alt passera, blifva framsläppt,
t. ex.: Alan s-per ej fram för snö; jag s-per
SLI 393
ej fram för honom. (Fig.) S. fram vid
examen, blifva godkänd. Eli ord slapp fram ur
honom, han lät ell ord undfalla sig. — S. ifran:
a) Lossna ifrån, i. ex.: Brädet slapp ifrån, b}
Befrias ifrån. S. ifrån någon. Jag kan ej s.
ifrån del arbetet. De sluppo ifrån del
bekymret. — S. igenom; a) Falla, passera, iränga tvärs
igenom, b) Se S. (råm, ut. — S. ihop, få
komma ihop. — S. fn, kunna ell. få intränga, blifva
insläppt, hafva lof att inträda. Här s-per ingen
in. S. in till, hos någon. S. in i kyrkan. —
S nåd, upp, ut, kunna ell. få komma ned, upp,
ut. Han slapp ut genom fönstret. Ingen slapp
ut ur huset, ingen fick komma ut. Alan s-per
hvarken ut eller in. S. undan, undkomma,
und-slippa. S. upp ur en sjukdom, tillfriskna. —
V. a. 1) Befrias ifrån, blifva lös och ledig ifrån;
icke bchöfva; icke få. Jag kan ej s. den tråkiga
menniskan. Han har sluppit febern. Han
slapp sill slra/f. Jag såge ger na, all jag
sluppe del besväret. S. att göra tjenst. Om
jag bara sluppe all se del. Nu s-per jag all
[ara till staden. Låt mig s. all höra (lera
moraler. (Fam.) Får jag del? Nej, du s-per.
Del skall du nog s. Du s-per, förslår du. —
Syn. Blifva af med; Blifva ifrån.
SLIPPRIG, a. 2. i) Säges om en blöt yla,
på hvilken man lätt kan halka. 5. mark. — 2)
(fig. fam.) Ej lätt, kinkig, benig.
SLIPPRIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
slipprig.
SLIPPULVER, n. 5. Pulver af åtskilliga hårda
kroppar, hvilket användes som slipmedel.
SL1PQVARN, f. 2. Se Slipmaskin.
SLIPSTEN, m. 2. En låg cylinder af hård
sandsten, som rörer sig på en jcrnaxel, och
hvarpå föremål slipas, under det den antingen vefvas
omkring eller, såsom i större verkstäder,
kring-föres af häst-, vatten- eller ångkraft. — Ss.
S-s-vef.
SLIPSTENSBOCK, m. 2. Bock eller bänk,
hvarvid en slipsten med vef är fästad.
SLIPSTENSBROTT, n. 5. Ställe, der
slipstenar brytas.
SL1PSTENSH0. se Slipho.
SLIPSTENSGRUS, n. sing. Fint, ifrån
slipstenen afnött grus, som vid slipning samlar sig i
sliphon.
SLIPVERK, n. S. Inrättning, der flera
slipmaskiner drifvas med vatten-, häst- eller ångkraft.
SLIRA, v. n. i. (sjöt.) Glida, halka ur eller
ifrån.
SLISK, n. sing. (fam.) Sötsaker.
SLISKIG, a. 2. (fam.) 1) Öfverdrifvel. äckligt
söl. — 2) (fig.) öfverdrifvet smickrande eller
blom-sterströdd.
SLISKIGHET, f. 3. (fam.) Sliskig smak,
beskaffenhet.
SLITA, v. a. 3. Impf. Slet. Sup. Slitil. 4)
Genom långsam, stark och jemn dragning ändlångs
upphäfva sammanhanget af en kropps fibrer, så
alt den brister tvärs af. S. en Iråd. Brukas
mest i förbindelse med partiklarna af, sö’nder;
se Afslila, Sönderslita. — 2) Häftigt draga, rycka.
S. något ur händerna på en. S. något ifrån
en. S. kläderna af kroppen på en. S. någon
i håret. S. lös. S. ålskils. S. af, bort, ifrå n,
ut, se Afslila, &c. — 3) (om kläder) Nöta genom
begagnande. S. kläder. S. en klädning.
Neutralt i uttrycket S. på. nöta på, t. ex.: Det tygel
håller all s. på. S. upp, ut, se Vlslita. — 4)
(fig.) S. en Ivist, bilägga, bemedla den. S. spö,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
