- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Sednare delen. L-Ö /
423

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Somnambulism ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SOM SOR 423

SOMNAMBULISM, såmmnammbulfssm, m. 3.
Sömnvandring.

SOMRAS, se Sommar.

SOMT, så’mmt, a. n. oböjl. (af det gamla Sumr,
Sum, Sumt) Något, åtskilligt, visst, en del. S.
folk. S. dugligt, s. odugligt. / s , i somliga
saker, punkter, omständigheter.

SON, så n, m. 3. pl. söner. 1) Person af
mankön, med afseende på släglskapsförhållandcl till
dess föräldrar, eller till den ene af dem. Åkta,
naturlig, äldre, yngre, adopterad, enda s.
Herr och fru N. med s. Far och s. Mor
och s. Han är s. af presidenten N. (Bibi.)
Guds s., Mcnniskones s., vår Frälsare. (Poet.)
Mars* söner, krigarne. Apollos söner, skalderne.
— Bildar en mängd sammansättningar, såsom:
Slyfson, Svärson, Fosterson, Gudson, Konunga-,
Bond-, Borgareson. m. fl. — 2) Uttryck af
till-gifvenhet, ömhet, hvarmed personer af stadgad
ålder och vördnadsvärd karaklcr stundom tilltala
unga män. ehuru desse icke äro deras verkliga
söner. Min s., sade den gode gubben till mig,
lyd mitt råd. — 3) (i poesi och högre stil)
Manlig ättling af en viss slägt; äfv. man, som är född
och bor uti ett land. Frankrikes konungar, den
helige Ludvigs söner. Sveriges söner.

SONAT, - åt. m. 3. (ital. Sonata) Större
tonstycke, vanligen för ett enda instrument, och
beslående af (lera satser med olika karakter och
tempo.

SOND, så nngd, m. 3. (fr. Sonde) Kirurgiskt
instrument, hvarmed någon inre del af
mennisko-kroppen undersökes.

SONDERA, sånggdèra, v. a. 4. i) Med sond
undersöka. — 2) (lig.) Utforska, söka att utröna,
känna sig före.

SONDOTTER, så ndå’tt’r. m. 2. pl. — döttrar.
Dotter af sonen till någon viss ifrågavarande
person. Hon är min, din, hans, hennes s. S. af
g ref ve N. S-s son, dotter.

SONHUSTRU, f. 3. pl. — hustrur. Hustru
åt sonen af någon viss ifrågavarande person. Min,
din, hans, hennes s.

SONIKA, sönicka, adv. 4) Säges om ett kort,
som i räilan tid utlägges i faraospelet. — 2) (fam.)
S. solo, alldeles ensam. Helt s., utan vidare
omständigheter.

SONKE, sanngke, m. sing. örlsläglet
Son-chus.

SONLIG, så’nligg, a. 2. Som tillhör,
tillkommer en son; som kan fordras af en son; som en
son vederbör. S. ömhet, kärlek, lillgifvenhel.

SONLYCKA, f. 4. (fam.) Det sista af
innehållet i en butelj, flaska o. s. v., då det vid
drick-ning hälles i ett glas. Blir glaset deraf ej fullt,
kallas del Dollerlycka.

SONETT, sånnä lt, m. 3. (ilal. Sonello) Smärre
lyrisk dikt, beslående af fjorton lika långa verser,
indelade i två fyrradiga och två Ireradiga strofer,
med qvinliga rim. (Sonett.]

SONOMETER, sonåméUr, m. 2. pl. — metrar.
Verktyg alt mäta förhållandet emellan harmoniska
intervaller.

SONOR, sonör, a. 2. (lat. Sonorus) Välljudande,
klingande.

SONSON. så’nså’n, m. 3. pl. — söner, torson
af mankön, född af sonen till någon viss
ifrågavarande person. Min, din, hans, hennes s. S-s
son ell. dotter.

SOPA, v. a. 4. Rengöra med qvast, viska
eller sopa. S. ett rum, ett golf. S. ugnen.
(Fig. fam.) S. renC för sin egen dörr, skola
en

dast sina egna angelägenheter; äfv. söka att undvika
alla misstankar i afseende på sig sjelf. Se Qvast.
S. af, se Afsopa. S. bort, undan, se Bortsopa.
S- ihop, samla genom sopning. S. ut, se Vtsopa.
— Sopande, n. 4.

SOPA, f. 4. Viska till sopning.

SOPARE, m. 8. -ERSKA, f. 4. En, sorn
sopar.

SOPHISM, SOPHIST, m. fl., se Sofism, Jec.

SOPHÖG, m. 2. Hög af sopor.

SOPLÅR, m. 2. Lår, dil sopor kaslas.

SOPNING, f. 2. Förrättningen, då man sopar.

SOPOR, f. 4. pl. Skräp, dam, som blifvit
hopsopadt, eller som ostädar ett golf.

SOPP, se Supp.

SOPPA, f. 4. 4) Supamat, kokad på kött
(Köttsoppa, Buljong) eller med frukt (Fruktsoppa,
Vattsoppa); äfv. benämning på åtskilliga andra
slag af supamat, såsom Hafresoppa, ölsoppa, m. fl.
(se vidare dessa ord). Koka s., (Fam.) Koka s.
på en spik, tala eller skrifva vidt och bredt
öfver ett ämne af ringa betydenhet. (Ordspr.)
Ju flera kockar, dess sämre s, ell. Många
kockar göra dålig s., en sak. ett förelag
bortskämmes ofta, om flera deri deltaga. — 2) (tekn.)
Vatten, hvari något kokas, t. ex. Färgsoppa. —
3) (fig. fam.) Röra, miscbmasch. — Ss.
Sopp-älskare.

SOPPFAT, n. S. Fal, hvari soppa uppslås
eller blifvit uppslagen.

SOPPHUS, n. 8. Hus. der soppa kokas för
fattiga.

SOPPMAT, m. sing. Mat, beslående af något
slags soppa.

SOPPSIL, m. 2. Sil, hvarmed soppa afsilas.

SOPPSKED, f. 2. Se Matsked.

SOPPSKÅL, f. 2. Skål, hvari soppa uppslås
och serveras till spisning.

SOPPSLEF, f. 2. pl. — slefvar. Slcf,
hvarmed soppa uppöscs ur kokpannan eller, vid
spisning, ihälles ur soppskålen.

SOPPTALLR1K, m. 2. Tallrik med soppa.

SOPQVAST. m. 2. Qvast till sopning.

SOPRAN, - an, m. 3. (ital. Soprano) Högsta
sångstämman, som blott sjungcs af gossar,
fruntimmer eller kastratcr. Kallas äfv. Diskanl.

SOPSKYFFEL, m. 2. pl. — skyfflar. Skyflel
af jern ell. bleck, hvaruti sopor upphämtas.

SOPVRÅ, f. 2. Vrå, dil sopor hopsopas eller
der sådana isynnerhet samla sig.

SOPÅKARE, m. 8. En, som i kärra bortför
soporna ur husen i en stad.

SORBET, så’rrbält, m. sing. (egentl. Scherbrl
ell. Tscherbel) Ett slags glassdryck af syrliga
fruktsafter eller af grädda med tillsats af mandel,
kade, chokolad, vanilj, m. m. Är egentligen en
turkisk dryck, som tillredes af frukt, socker,
limon-safl. rosenvatten och ambra.

SORDIN, sårrdfn, m. 3. (ital. Sordino)
Däm-marc på violin eller fortepiano.

SORG, så rrj, f. 3. 4) Djup bedröfvelse.
Öfver-lemna sig år s-en. Trösta någon i dess s.
Det har gjort honom mycken s. Ha s. af sina
barn, genom deras dåliga uppförande. (Fam.)
Sju s-er och åtta bedröfvclser, se Bedröfvelse.
(Ordspr.) S-en för glädjen går, sorg efterföljes
ofta af glädje. Glädjen för s-en går, efter glädje
kommer ofia sorg. Se äfv. Borgen. — 2) a)
Djup bedröfvelse och saknad till följe af en
persons död. S-cn öfver hans död. Han har
fåll s. S-ens beklagande. Djup s., efter maka,
föräldrar eller närmare anhörig. Lätt s., efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/2/0429.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free