Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Stämma ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÄ
STÄMMA, v. a. 2. VI. (i äldre språket
Släm-na; isl. Slefna.) Kalla, sammankalla till viss dag
eller timma, helst i något offentligt ärende. S.
någon till sig. Jag stämde honom hil till
kl. 6. S. möte, aftala, öfverenskomma om ett
möte. Jag har släml möte med honom lill
kl. 6. S. för rätta, kalla till inställelse vid
domstol, för att svara i ett mål. I samma mening säges
vanligen endast stämma, t. ex.: Han har blifvit
stämd för dråp. Blifva slämd af någon. Jag
s-mer dig, om du ej upphör alt ofreda mig.
S. lill villne, inkalla till domstol alt vittna i ett
mål. S. ihop, sammankalla, t. ex.: S. ihop
allmogen. S. in, se Instämma, v. a. S. igen,
lillbåka, anställa rekonvenlionstalan emot någon.
— Syn. Se Anklaga.
STÄMMA, f. 1. VII. (i vissa
sammansättningar) Sammankomst, sammanträde. Se
Sockenstämma, Bolagsstämma.
STÄMMANDE, n. 4. Se Slämning.
STÄMMARE, m. 5. En, som stämmer vissa
musikinstrument, såsom foriepiano, klaver.
STÄMMOBÖTER, 3. pl. Det vite, som
åläg-ges Tör försummad inbetalning af kronoutskylder.
STÄMMODAG, m. 2. I kontrakt utsålt dag.
STÄMNING, f. 2. i) (af Stämma, I.) En
flytande välskas hämmande. Blodens s. — 2) (af
Slämma, IV.) a) Handlingen att stämma ett
musikinstrument ell. strängarna på ett sådant. Eli
orgverks s. S-en af ell foriepiano. Hålla s.,
bibehålla samma tonhöjd, som genom stämning
gifvits. — b) Den efter en fast stämton (vanligen a)
antagna, ur denna lon sig utvecklande
öfverens-stämmelse mellan oktaver och andra intervaller
på ett instrument, eller den likformiga
öfverens-stämmelscn emellan alla instrumenterna i en
orkester. — c) (fig.) Sè Sinnesstämning. S-en i
arméen är ganska god. — 3) (af Slämma, VI.)
Laga kallelse lill domstol. Begära, taga, få,
utfärda s. på någon. — Syn. Se Anklagelse.
STÄMNINGSANSÖKAN, f. sing. indef.
Ansökan om en persons instämning till domstol.
STÄMNINGSMÅL, n. 5. Till domstol instämdt
mål.
STÄMNYCKEL, m. 2. pl. — nycklar. Se
Slämhammare.
STÄMPEL, slammp*!, m. 2. pl. stämplar.
(diminutiv af Stamp) 1) Se Slamp, 2, och
Spels-durkslag. — 2) Stamp med upphöjda eller
fördjupade figurer eller boksläfver, till aftryckning
anlingen medelst färg eller genom stark iryckning
i en något vekare massa. Se Blystämpel,
Bok-bindarslämpel. Tull-, Konlrollslämpcl. — 3)
Sjelfva aftrycket eller märket deraf. S. på tyger,
på ell. i papper, sedlar, på bref. Sälla s. på.
— 4) (fig.) Tecken, märke. Denna ålgärd satte
en förhatlig s. på hans embelsverksamhet. Allt
hos honom bär s. af högmod, utvisar högmod.
STÄMPELAFGIFT, f. 3. Afgift för
slämp-ling.
STÄMPELMÄSTARE, m. 5. Edsvuren
tjen-steman. som stämplar vissa tillverkade varor.
STÄMPELPENNINGAR, m. 2. pl. Se
Stäm-pelafgifl.
STÄMPELSKÄRARE, m. 5. Konstnär, som
graverar stämplar, sigill, m. m. — Ss. S-kon st.
STÄMPLA, v. a. 1. I. i) Påtrycka stämpel,
sätta stämpel på, förse med stämpel. S. en vara.
S. med lullslämpel. med blystämpel, med
kon-trollslämpel. S. utsynade träd. — 2) (fig.) Gifva
visst tecken, märke. — S-d, part. pass. S-t
papper, genom regeringens försorg med stämpel
STÄ 481
försedt papper, hvarmed laga handlingar böra
beläggas, och hvarför afgiften är efter
omständigheterna olika. S-e pappersafgiflen, den afgift,
som erlägges för stämpladt papper. —
Stämplande, n. 4.
STÄMPLA, v. a. o. n. 1. II. (af gamla ordet
Slampa, snara; således egentl.: utlägga snaror)
Genom hemliga anläggningar söka verka lill ens
skada, förderf. Jag misstänker dem alt s. något
emol mig. De s. mot staten. — Stämplande,
n. 4.
STÄMPLARE, m. 5. En, som stämplar. Säges
för begge verberna Stämpla.
STÄMPLING, f. 2. (af Stämpla, I.)
Handlingen, då något stämplas.
STÄMPLING, f. 2. (af Stämpla, II.) Hemlig
anläggning, listigt anslag. Förehafva s-ar emot
någon.
STÄNDER, 3. pl. (af Stånd) Ett rikes
full-mäklige vid riksförsamlingen. Riksens s.,
benämning på dessa fullmäktige i Sverige. — Ss.
S-[ör samling.
STÄNDIG, a. 2. (fam.) Förkortning af
Beständig.
STÄNDIGT, adv. (fam.) Förkortning af
Beständigt.
STÄiNGA, v. a. o. n. 2. (af Stång) 1) Med
slänger omgifva; täppa gärdcsgård. S. omkring sill
gärde. S. med gärdesgård. Brukas äfv. om
annat slags stängsel. S. med stenmur, med
ris-hag, med häckar. S. ut i sjön, öfver bäcken,
låla gärdesgård gå ut i s., öfver b. — 2)
Tillsluta, spärra. S. dörren för någon. S.
hamnen. S. vägen, galan. Vägen s-gdes för
fienden. S. ell hjul, genom något hämmande hindra
dess kringlöpande. S. i brädspel, sätta så många
band, att motspelaren ej kan komma öfver med
sina brickor. S. af, se Afstänga. S. fö’r, slänga,
tillslänga, t. ex.: S. för med rigel, med bom.
S. ifrå n, se Frånstänga. S. någon ifrån
arf-vel. laga, alt någon uleslules derifrån. S. igén,
stänga, tillsluta. S. in, fnne, se Instänga. S.
sig inne, innesluta sig i stängdt rum. S. till,
ute, se Tillstänga, Utestänga. — 3) (fig.) Hindra,
hämma, betaga. S. sjöfarten, handeln. Del s-ger
all ulsigl för honom.
STÄNGANDE, n. 4. Handlingen, då man
stänger.
STÄNGBARDUN, stä’nngbarrdün, m. 3. (skepp.)
S-er kallas undcrslängcrnas barduner på ett fartyg.
STÄNGBOM, m. 2. pl. — bommar. Bom alt
stänga med.
STÄNGEL, stä’nng’l, m. 2. pl. siänglar, (bot.)
Blomskaft, som utgår ifrån midtcn af rothalsen.
STÄNGNING, f. 2. Se Slängande och Stängsel.
STÄNGSALNINGAR, 2. pl. (skepp.) Salningar
på ell farlygs stänger.
STÄNGSEL, stä’nngs’l, m. o. n. 5. I) Det,
hvarmed något är kringstängdt, förslängdt,
af-slängdt. Säges således om mur, gärdesgård,
staket o. s. v., dörr, port, bom, regel, afbalkning,
m. m. Nedrifva, borttaga s. S. kring jord.
S. för ell rum, ell hus, för väg, gala.
Lef-vande s., häck, hvarmcd jord är kringstängd. —
2) (fig.) Hinder.
STÄNGVANT, n. 5. (skepp.) Tåg, som tjena
till all på Ömse sidor stötla stängerna.
STÄNGVINDAREREP, n. 5. (skepp.) Eli låg,
som ijenar till att upplaga eller slryka en stång.
STÄNK, stä’nngk, n. 5. Stänkt eller stänkande
droppe eller droppar.
STÄNKA, stä’nngka, v. a. 2. Kasta i spridda
6i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
