Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Svartaktig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492
SVA
SVE
vad, -klädd, -prickig, -randig,
-skäggig, - strimmig, -ögd.
SVARTAKTIG, a. 2. Af en färg, som stöter
i svart. — Svartakti ghet, f. 3.
SVARTBAGGE, m. 2. pl. — baggar. Ett
inseklslägte. Hister.
SVARTBLEK, a. 2. Svartaktigt blek.
SVARTBLÄ, a. 2. neutr. — blått. Blå. med
en skiftning i svart.
SVARTBOK, f. 3. pl. — böcker. Se
Svart-konstbok.
SVARTBRODER, m. 3. pl. — bröder. Se
Svarlmunk.
SVARTBRUN, 8. 2. Af en brun färg, som
stöter i svart. — Man säger likaså: Svartgrå,
Svartgrön, Svartgul.
SVARTFÄRGERI, n. 3. Så kallas den del af
färgerihandtcringen, som anbringar oäkta, lätt
ut-plånliga eller snart förgängliga färger.
SVARTGYLDEN, m. sing. indef. Ett slags
svart silfvermalm.
SVARTHET, f. 3. Egenskapen att vara svart.
SVARTHUFVUD, n. 4. örten Eriophorum
vaginatum.
SVARTKAFLE, m. sing. Elt grässlag.
Alo-pecurus nigricans.
SVARTKONST, f. 3. 4) Se Trollkonst. —
2) Det slags gravering vid kopparstickstryck, då
man först fullraspar hela plåten med streck i alla
riktningar, och sedan med skafjern och polerstål
mer eller mindre glättar de ljusare ställena
(dagrarna), och lemnar dem, som skola blifva mörkare
(skuggorna), ruggiga.
SVARTKONSTBOK, f. 3. pl. — böcker. Bok,
som förmenas innehålla svartkonstens hemligheter.
SVARTKONSTNÄR, m. 3. Se Hexmästare.
SVARTKRITA, f. sing. En art ganska lös,
svart skiffer, som begagnas till rltmaterial.
SVARTKRÄKA, f. 4. En sparffågel, svart,
skimrande i blått, 4 fot 6 till 7 tum lång. Corvus
Corone.
SVARTKUMMIN, m. sing. En ört i södra
Europa, hvars frön ha aromatisk smak och lukt.
Nigella sativa.
SVARTLAGD, a. 2. Se Mörklagd.
SVARTLASSE, m. 2. Se Labbe.
SVARTLETT, a. 4. Se Mörklagd.
SVARTMES, m. 2. Fågel af Messlägtet, 4*/2
tum lång, hufvud och framhals svarta. Parus
ater.
SVARTMUGGA. f. 4. (pop.) Qvinna med
mörkbrun hy.
SVARTMUGGIG, 8. 2. Se Svartmuskig.
SVARTMUNK, m. 2. Benämning, som
fordom gafs Dominikaner-munkarna, i anseende till
deras svarta ordensdrägt.
SVARTMYLLA, f. sing. Svart mylljord.
SVARTMYRA, f. 4. En art svart myra.
SVARTNA, v. n. o. impers. 4. Blifva svsrt.
Det s-de för mina ögon, jag var nära alt
förlora sansen. — Svartnande, n. 4.
SVARTNACKE, m. 2. pl. — nackar. Se
Röd-stjerl.
SVARTROCK, m. 2. Skämtsam benämning på
prester, i anseende till deras svarta drägl.
SVARTRÖD, a. 2. Röd med en skiftning i
svart: äfv. svart och röd.
SVARTPEPPAR, m. sing. Se Slarkpeppar.
SVARTPOPPEL, m. 2. pl. — popplar. En
art Poppel. Populus nigra.
SVARTSJUK, a. 2. Säges om den, som
fruktar, att en älskad person skall gifva företräde åt
en annan, eller som är afundsjuk på en annan,
för det denne ålnjuler företrädet i en persons
kärlck eller ynnest. Vara, blifva s. på någon.
SVARTSJUKA, f. sing. Den känsla af
fruktan eller afund, som plågar en svartsjuk person.
SVARTSJUKT, adv. Med svarlsjuka.
SVARTSMIDE, n. sing. Benämning på de
slags jernarbeten. som göras färdiga blott genom
smidningen, ulan filning, slipning eller polering, och
svärtas med något ämne, som påslrykes, när de
äro glödvarma. — Motsats: Finsmide.
SVARTSOT, m. sing. Benämning på högsta
graden af Gulsol.
SVARTSOPPA, f. 4. Soppa, lagad af kråset
och bloden af gås, med socker, ättika och andra
tillsatser.
SVARTSPRÄCKLIG. a. 2. Liksom öfverstänkt
med små svarta fläckar, omvexlande med fläckar
af annan färg.
SVASSA, v. n. 4. Hafva en svulstig,
höglraf-vande stil. — S-nde, part. pres. Brukas
adjektivi för: Höglrafvande. — Syn. Svulstig,
Bombastisk, Febusisk. — Svassande, n. 4.
SVEA, svéa, adj. oböjl. Är egenil. en
gammal genit. plur. och betyder: Svearnes. S. land,
rike, Sverige.
SVEA, svèa, nom. prop. f. Sveriges
skyddsgudinna. Fru S., en personifikation af Svea land
och folk.
SVEDA, f. sing. Den smärta, man känner,
då det svider i någon kroppsdel. S. och värk.
SVEDA, v. a. 2. Bränna på ytan; borlbränna
något ifrån ytan af ett föremål. S. håret af sig.
S. en fågel, öfver eld borlbränna dunet af
honom, sedan han blifvit plockad. S. åf. se
Af-sveda. — Svedd, part. pass. Lukta svedl, hafva
lukt såsom af något svedl.
SVEDJA, v. a. 4. Bränna fällda träd, för att
så i askan. — Svedjande, n. 4.
SVEDJA, f. 4. Se Svedjeland.
SVEDJEFALL, n. B. 4) Fällda träd, till
svedjande. — 2) Sjelfva stället, der träd sålunda
blifvit fällda. — Kallas äfv. förkortadt Fall.
SVEDJELAND, n. B. Jordrymd, der man
svedjat och sått i askan.
SVEDJERN, n. B. 4) Se Brännjern. — 2)
Verktyg af jern med en knapp i ändan, hvilket
glödgadl begagnas till vissa bens bortbrännande
på hästen.
SVEDJERÅG, m. 2. Råg, sådd på svedjeland.
SVEDNING, f. 2. Handlingen, då man sveder.
SVEGRYGGAD, a. 2. Se Svankryggig.
SVEK, n. S. Listigt bedrägeri, handling af
falskhet eller trolöshet, förräderi. Utan s. —
Syn. Se Bedrägeri.
SVEKFULL, a. 2. Full af svek, bedräglig,
trolös. — Syn. Se Falsk.
SVEN, svänn, m. 3. pl. svenner. 4) a)
(ur-sprungl.) Yngling, gosse. Vnger s. säges ännu,
nästan skämtvis. — Deraf Ämnesveo. — b)
Yngling. som har svendomen i behåll. — 2) Tjenare.
—- Deraf Brudsven, Körsven, Skosven, Småsven,
m. fl. S. af vapen, se Väpnare. — 3) Fordom
benämning på simpla adelsmän.
SVENBARN, svä’nnbårn, n. B. Se Gossebarn.
SVENDOM. svä’nndömm, m. sing. En
ynglings tillstånd, då han ej haft köttsligt umgänge
med någon qvinna.
SVENKLASS, svä’nnklåss, m. 3. Fordom
benämning på tredje klassen af ridderskapet och
adeln, eller de simpla adelsmännen.
SVENQVÄLL, svä’nnkvä’ll, m. 2. Kalas eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
