Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tacka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5i6 TAC TAF
upphöja person eller sak i jemförelse* med någon
annan. Alt vara välgörande är för den rike
ingen konst; men t. vill jag den, som ger af
det lilla han har. (Skämtsamt ordstäfve) Guld
ej annal är än mull, men t. vet jag silfver,
men annat slag silfver. (Fam.) T. honom fan
för det! det förtjenar han ingen lack för. T af,
se Af tacka.
TACKA, f. 4. I. Fårhona, som ör dräglig
eller buril. — Syn. Fåra.
TACKA, f. 4. II. Större eller mindre stycke
af en metall, smält i viss form till vidare
förarbetning. T. af jern, af tenn, bly, guld,
silfver. — Deraf sammansätlningarne Jern-, Bly-,
Tenn-, Guld-, Silfvcrlacka. — Syn. Gös, Plants,
Klump.
TACKALTARE, s. n. 4. Allare, hvarvid
gudomen lackas och lofvas för sina välgerningar.
TACKANDE, n. 4. Ytlring af tacksamhet i
ord eller skrift.
TACKBLY, n. sing. Bly i tackor.
TACKEL, tåck’l, n. B. (eng. Tackle)
Benämning på somliga taljor på fartyg, l. ex. Sidotackel.
Gå ell. drifva för l. och låg, säges om ell
fartyg, då det vräker för en svår storm, utan alt
hafva seglen tillsalla.
TACKELKONST, f. 3. Konsten alt tackla
fartyg- . o
TACKELGÖLING. m. 2. (skepp.) Tåg på ett
fartyg, hvarmedelsl tacklage upphissas.
TACKELMÄSTARE, m. 5. Person, kunnig i
tackelkonsten.
T ACK JERN, n. sing. Jern, som i masugn
blifvit smält ur malmen, samt ännu är orent och
starkt kolbundet. Jfr. Slångjern. — Ss.
T-s-gjulning, -sgös. -shäll, in. fl.
TACKJERNSVIGT, f. 3. Svensk vigt,
hvarmed tackjern väges, och hvars mark är lika med
en mark bergsvigt.
TACKLA, v. a. I. T. elt fartyg, pålägga,
inskära och fästa dess tacklage. [Takla.|
TACKLAGE, lacklåsch, n. 3. (sjöt.) 1) Alla
ell fartygs master, stänger och rår.med
tillhörande tågvirke. — 2) Samleliga de låg. som
Gn-nas på och emellan master, slänger, rår o. s. v.
[Taklage.]
TACKLANDE, n. 4. De särskilta arbetena,
då man tacklar elt fartyg.
TACKLING, f. 2. Se Tacklande och
Tacklage.
TACKLÖS, a. 2. Som ej medför tack eller
lön; lönlös. T. möda, tjensl. — T a c klö shet,
f. 3. — T ack lös t, adV.
TACKNÄMLIG. tåcknä’mmligg ell. t ack
nä’mm-ligg, 8. 2. (t. danknehmig) Behaglig. Föråldradt
ord. Vara Gudi l.
TACKNÄMLIGEN, adv. (föråldr.) Med
välbehag.
TACKNÄMLIGHET, f. 3. (föråldr.) Välbehag.
TACKOFFER, n. 5. Offer, som anställes, för
all lacka gudomen.
TACKSAM, a. 2. 4) Som i själ och hjerla
hyser erkänsla för emollagna välgerningar eller
tjenster, och lifligl önskar att äfven i handling
kunna bevisa densamma. Vara t. emot Gud för
undfångna välgerningar. — Syn. Erkännsam.
— 2) (fig.) Som lönar mödan, lönande. T-l
arbete, göra.
TACKSAMHET, f. 3. 4) Tacksamt sinne.
Visa l. emot någon. Jag erkänner med t.,
alt... — Syn. Erkänsla. — 2) (fig.) Egenskapen
att löna mödan. Eli arbetes t.
TACKSAMLIGEN, adv. eller
TACKSAMT, adv. Med tacksamhet. T.
erkänna sin förbindelse hos någon.
TACKSÄGELSE, lacksä jällse, f. 3. Munllig
eller skriftlig yttring af tacksamhet för cmottagna
välgerningar. bevisad välvilja. A fl äg g a l. för
något. T-r och böner. — Ss. T- bref,-skrift,
-tal. [- säjclse.]
TACKSÄGELSEDAG, m. 2. Kyrklig
högtidsdag, då man tackar Gud för någon nåd, som
vederfarits antingen hela kristenheten, eller något
särskilt land, någon särskilt ort. I samma
mening säges äfv. Tacksägelse/est.
TACKSÄGELSEPSALM,–––––––-sållm. m. 3.
Psalm, bvaruti Gud tackas och lofvas för sin nåd
och barmhertighet. 1 samma mening brukas äfv.
stundom Tack sä gels esång.
TACT, m. fl., se Takt.
TADEL, iådd’l, n. sing. Tadlande. Ingen
kan undgå t. Ell rättvist t. — Syn. Klander,
Anmärkning, Ogillande.
TADELFRI, tådd’l-fri’, a. 2. neutr. — fritt.
Fri för tadel; otadelig. — Syn. Klanderfri,
Oslraff-lig. Oförvitlig. — Tadel frihet, f. 3. —
Tadelfritt, adv.
TADELSJUK, a. 2. Mycket fallen för alt
tadla. — Syn. Klandersjuk.
TADELSJUKA, f. sing. Begär att ladla. —
Syn. Klandersjuka.
TADELVÄRD, a. 2. Som förtjenar att ladlas.
— Syn. Klandervärd, Lastvärd, Lastbar,
Straffbar. Straffvärd. — Tadelvärdi, adv.
TADLA. tåddla, v. a. 4. Yttra sitt ogillande
af person eller sak. T. någon ulan skäl. T.
ens handlingssätt. (Absolut) Begär all t.
Fallen för all t. — Brukas äfven neutralt, t. ex.:
Man l-r, att han sagt delta. Hafva att l. på
något. — Syn. Klandra, Kritisera, Censurera,
Anmärka. Göra anmärkning vid. Ogilla, Häckla,
Mäslra, Lasta, Säga på, Tala på, Erinra vid. —
Tadlande, n. 4.
TADLARE, tåddlare. m. B. -ERSKA. f. 4.
En, som tadlar. — Syn, Klandrare,
Anmär-kare.
TAFATT, tåfall, a. 4. (fam.; i äldre språket
Tafog, isl. Tapilegr, beslägtadt med Tåpig, dan.
Taabelig) Som bär sig oskickligt, bakvändt ål;
äfv. som röjer oskicklighet. En t. menniska.
Eli l. sätt. — Syn. Se Oskicklig. — Adv. På
ell tafatt sätt. — Syn. Se Oskickligt.
TAFATTHET. f. 3. Tafatt sälj, skick,
väsende; tafatt uppförande, beteende. — Syn.
Oskicklighet, Tölpighel.
TAFEL, låri, m. sing. (tyskt ord) 4) Bord,
hvarpå hattmakare valka filt. — 2) Sades fordom
för Schack. Brädspel, Damspel.
TAFFEL, låff’1, m. 2. pl. lafllar. (t. Tafel,
af lat. Tabula) 4) Bord för stora måltider. — 2)
Spisning i furstliga eller förnäma hus, vid stort
bord. Blåsa till l-s, med trumpet o. s. v. gifva
tecken till spisning. Hålla öppen t., vid sill
bord till spisning cmottaga äfven dem, som icke
äro bjudna.
TAFFELBLY, tå<Fl-bly\ n. sing. Elt slags
fönsterbly.
TAFFELFORTEPIANO, tåfTlfårrlcpiåno, n.
pl. — pianos. Det vanliga slaget af pianos, med
i allmänhet blott två strängar för hvar lon.
TAFFELFÄRG, m. 3. (färg.) Färg, som
på-sälles genom taffellryck.
TAFFELGLAS, n. sing. Glas, blåst i
skif-vor eller rutor, till speglar, fönster, o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
