Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tobaksspinneri ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOB
TOBAKSSPINNERI, n. 5. Ställe, der
rull-iobak spinnes.
TOBIS, löbiss, m. 2. Se Sandål.
TOBISGRISSLA, töbissgrfssla, f. i. En fågel
af Grisslesläglet med en stor hvit fläck på
vingen. Uria Troile. Kallas äfv. Lomvia och
Sill-grissla.
TOCCADILJ. tåckadillj, s. eller
TOCCATEGLI, tåccatä’lli, s. (ital.) Elt slags
spel med brickor och tärningar.
TOCK. m. 2. (fr. Toque) Elt slags rundt
omkring veckad hatt med platt kull och smala
brätten, af sammet, satin o. d.
TÖCKEN, tå’ck’n, a. 2. pl. lockna och locka.
(pop. o. fam.) Sådan, slik. T-el der folk. Kors
l. narr! (Talesätt) Del är l-el som l-el,
kommer på ett ut.
Anm. Heter i fornspråket Tolckin, Tolkin och
Toekin, d. s. s. Tholiker. Jfr. Dylik, Anm.
TODDY, tå’ddi, m. sing. En dryck, tillredd
af rom, socker och vatten.
TOF, m. sing. Se Filt, bem. 1.
TOFFEL, tå’ff’1, pl. lojjlor. (isl. Tapla.
ur-sprungl. det samma som Sandal) En lätt
fotbeklädnad af mjukt läder eller annat ärnnc.
liknande en sko. men som nyttjas endast inomhus,
till beqvämlighet, antingen med eller utan
bakläder. Gå i l-lorna. Kyssa påfvens t. (Fam.)
Stå under l-n, säges om en man, då han låter
hustrun ha husbondväldet.
TOFFELBLOMMA. tåfTlblömma, f. 4. örten
Cypriøedium calceolus, med gula blommor. Röd
T., örten Cypripedium bulbosum, med röda
blommor.
TOFFELREGEMENTE, n. sing. eller
TOFFELSTYRELSE, f. 3. (fam. skämlv.)
Förhållandet, då hustrun har husbondväldet i ell hus.
TOFFELTAKTIK. –tacktik, f. sing. (fam.
skämtv.) Hustrurnas sätt att genomdrifva sin vilja
bos sina män.
TOFFLA, v. n. 4. (fam.) Gå i tofflor.
TOFNING, f. 2. Handlingen eller verkningen,
hvarigenom något tofvas.
TOFS, låffs, m. 2. (af Topp) En mängd
samsittande garn- eller trådsändar, hårstrån, fjädrar,
o. s. v. T-ar Ull prydnad. T. i pannan på
en häsl. T. på fåglar.
TOFSA, tå’ffsa, v. a. 4. T. Ull, se Tilltufsa.
TOFSDUFVA, f. 4. Elt slags dufva, stor som
en kalkon och med fjädertofs på hufvudet.
Co-lumba coronata. Finnes på Moluckiska öarna.
TOFSGÄLIG, a. 2. (nat. hist.) T-a benfiskar,
med gälar, som silla i små knippen, likl lofsar,
på gälbågarna.
TOFSHÖNA. f. 4. ell. TOFSHÖNS, n. 8. Etl
slags böns med tofs i nacken.
TOFSIG, tåffsigg, a. 2. 4) Med tofs eller
lofsar. T. i hårel. — 2) Som liknar en lofs. —
3) Sittande i tofsar. T-l hår.
TOFSLOM. låffslém, m. 2. Se Dopping.
TOFSLÄRKA, f. 4. Fågel af Lärksläglel med
en fjädertofs på hjessan. Alauda crislata.
TOFSMES, m. 2. Fågel af Mesarnes slägte,
med en spetsig fjädertofs på hjessan. Parus
cri-status. Kallas äfv. Tofsmössa, Tofstita.
TOFSMOSSA, f. 4. Moss-slägtet Barbula.
TOFSMÖSSA, f. 4. 4) Mössa med tofs. — 2)
Se Tofsmes.
TOFSTITA, f. 4. Se Tofsmes.
TOFSVIPA, f. 4. Fågel af Vipornas slägte,
med en lång, smal fjädertofs på nacken. Vanelhis
cristatus.
TOK 551
TOFT, tå’m, f. 3. Roddarbänk.
TOFVA (slutet o), f. 4. (beslägtadt med Tofs)
Knippe af hår, trådar o. s. v., intrasslade i
hvarandra. Deraf Martofva.
TOFVA (slutet o), v. a. 4. T. eller l. ihöp,
hoppacka, sammanveckla, hopvalka i tofvor. —
T. sig, v. r. Samla sig i tofvor.
TÖFVIG (slutet o), a. 2. Hoptecklad i
tofvor; full med tofvor. — Tofvighel, f. 3.
TOGA, löga. f. 4. Vid och lång kappa af
hvilt ylletyg, som bars af de fordna Romarne
under fredstid.
TOK, m. 2. I. 4) Se Dåre, Narr. — 2) Etl
slags sällskapsspel med kort. Spela l.
TOK, n. sing. II. (fam.) 4) Dåraktigt,
narr-aktigt tal; skämt, gyckel. Prata, tala l. — 2)
Se Toka. Del Tet, som skulle gå åstad och
gifta sig. — 3) På t., förvändt, oriktigt,
dåraktigt. illa. Gå på l., gå illa, misslyckas. Det
är alldeles på t. med honom, står illa till med
honom. Ni går på l., går orätt, vilse. På t.
betyder äfv.: på narri, t. ex.: Jag sade del bara
på t.
TOK, m. 2. IIL örten Polenlilla frulicosa,
med gula blommor.
TOKA, f. 4. (fam.) Tokig qvinna. — Syn.
Fjolla.
TOKAS, v. d. 4. (fam.) Prata tok, hafva
lo-kiga upptåg för sig. — Syn. Galnas, Skalkas,
Gyckla.
TOKDJEFVUL, m. 2. pl. — djeflar. (fam.)
Se Tokslolle.
TOKERI, n. 3. Tokigt, narraktigt tal; tokiga
narraktiga puts, infall. — Syn. Narri,
Galenskaper, Tokprat. Tok. Narrslreck, Narrverk.
TOKFAN, tökfån, m. sing. Se Tokslolle.
TOKFROM, a. 2. (fam.) Öfverdrifvet from
och god.
TOKFRÅGA, f. 4. (fam.) Narraktig fråga.
TOKIG, a. 2. (fam.) 4) Sinnessvag, ifrån
förståndet. Bli l. Är du l., som bär dig så ål?
— Syn. Fjollig, Fjoskig, Rubbad. Se f. ö.
Vansinnig. — 2) Förvirrad. Jag har så myckel att
länka på, all jag är alldeles l. i hufvudet. —
Syn. Yr, Vimmelkanlig, Galen. — 3) Dåraktig;
dum, oklok; löjlig, narraktig. Så l. är han ej,
all han det gör. Eli t-l råd. T-l lal.
(Ordspråk) T. gjorde som galen bad, den ena token
gjorde som den andre rådde. — Syn. Befängd,
Besatt. Se äfv. Dåraktig. — 4) I högsta grad
munter, lustig. Han var så t., alt han
narrade oss alla all skratta. — Syn. Se Rolig. —
8) Oriktig, förvänd, felaktig. Jag gick l. väg.
T-a läror. Del vore inte så l-l, rätt bra,
tjen-ligt. nyttigt.
TOKIGHET, f. 3. (fam.) 1) Egenskapen att
vara tokig: a) Sinnesrubbning. — Syn. Se
Vansinne. — b) Dåraklighet; narraklighet. — c)
Löjlig munterhet, lustighet. — 2) Tokigt tal,
yttrande; tokig handling.
TOKIGT, adv. (fam.) 4) Dåraktigt, narraktigt,
oklokt, dumt. Bära sig l. ål. — 2) Oriktigt,
förvändt, felaktigt. Jag gick l. T. skrifvel ord.
TOKKÄR. a. 2. (fam.) Dåraktigt kär.
TOKLUSTIG, a. 2. (fam.) Se Tokrolig.
TOKORD, n. 8. (fam.) Ord att skratta åt,
skämtord.
TOKPRAT, n. sing. (fam.) Dåraktigt,
narraktigt, löjligt skämtande tal.
TOKROLIG, a. 2. (fam.) På ett löjligt,
narr-aktigt sätt rolig. — Syn. Tokluslig, Putslustig.
— Tokrolighet, f. 3. — Tokroligl, adv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
