Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tråd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRÅ TRÅ 869
— 4) Tåga i kött, i växter, o. s. v. Fiber. Deraf
Kött-tråd. — 5) (fig.) Följd, sammanhang. T-en
af en berättelse. — Ss. T-lik, -nystan.
TRÅD, m. sing. II. (fam.) Lätt på l-en, lätt
att förleda till älskog. Säges endast om qvinnor.
Anm. Delta ord torde härleda sig af isl. Tradk,
trampande, gäng. Lätt pd l-en betyder då
egentl.: Som lätt följer med (den som lockar).
TRÄDA, v. a. 4. (af samma ursprung som
Träda, II) Trampa. T. hönan, säges om tuppen
vid parning. Brukas i samma mening äfv. om
andra fåglar. — Trådande, n. 4. o.
Tråd-ning,J. 2.
TRÄDA, f. 4. (hos väfv., snick. m. fl.) Se
Trampa, f.
TRÅDAKTIG. a. 2. Se Trådig, i.
TRÅDARBETE, n. 4. Arbete af tråd (sytråd
ell. metalltråd).
TRÅDBAND, n. 5. Band med varp och
inslag af tråd.
TRÄDBAR, a. 2. Som visar trådarna. T.
rock. — Syn. TrådnÖtt, Trådsliten, Luggsliten,
Barslilen.
* TRÅDBROTT, n. 5. Fel i kläde, då cn tråd
på något ställe fattas.
TRÄDBUR, m. 2. Bur af stål-, jern- eller
messingslråd.
TRÄDDOCKA, f. I. 4) Docka tråd. Se Docka,
bem. 3, a. — 2) Docka (se delta ord, bem. 4).
som sättes i rörelse medelst dragtrådar.
TRÅDDRAGARE, m. 5. Handtverkare, som
drager metalltråd.
TRÅDDRAGARBÄNK, m. 2. Se Dragbänk.
TRÄDDRAGERI, n. 3. 4) Verkstad för
tråd-dragning. — 2) En tråddragares konst, yrke.
TRÄDDRAGNTNG, f. 2. Tillverkning af
metalltråd.
TRÄDGULD, n. sing. Se Guldtråd.
TRÅDIG, a. 2. 1) Till beskaffenhet, utseende
lik tråd. — 2) Bestående, sammansatt af trådar.
T. textur. — Trelrädig, Fyrlrådig, öcc.,
som beslår af tre, fyra trådar.
TRÅDIGHET. f. 3. Trådig beskaffenhet.
TRÅD K LA, se Tråckla.
TRÅDKNAPP, m. 2. Knapp, förfärdigad af
tråd.
TRÅDLUDD, m. sing. Elt slags svamp.
Exospo-rium.
TRÅDMASK, m. 2. En intestinalmask, som
uppehåller sig under huden på menniskor, af cn
gröfre larmsträngs tjocklek och ända till en famn
lång. Filaria medinensis.
TRÄDMÄSTARE, m. 5. Förnämste arbetaren
vid cn jcrksiad för jern- och slåltrådsdragning.
TRÄDNÖTT, a. 4. Så nött, alt irådarne synas.
— Syn. Se Trådbar.
TRÅDPALJETT. trå’dpalljä It, m. 3. Paljelt,
som göres af små trådringar.
TRÅDPIPA, f. 4. Elt slags gevärspipa, som
fås, då cn tunn pipa tätt omlindas med grof
jern-tråd. hyareflcr vällning vcrkslälles.
TRÅDROT, f. 3. pl. — rötter. Svamparten
Rhizinn undulata.
TRÅDRÄT, a. 2. neutr. — räll. Som går rakt
fram längs efter tråden. T. klippning. — Tr
åd-räll, adv. Klippa l.
TRÅDSILFVER. n. sing. Se Silfverlråd.
TRÅDSLINGA, f. i. Lafslägtet Rhizomorpha.
TRÅDSLITEN, a. 2. neutr. — el. Se
Tråd-nöll.
TRÅDSPETS, m. 2. Spets, förfärdigad af
tråd.
II.
TRÄDSTRUMPA, f. 4. Strumpa, stickad af
tråd.
TRÄDSÄNDA, f. pl. — ändar. Helt kort tråd.
TRÅDTÅG, m. sing. örten Juncus filiformis.
TRÅDVIND, m. 2. En träaxel, hvarpå
messingslråd vid dragning upprullas.
TRÄDVIS, adv. I trådar. Draga t.
TRÅDÄMNE, n. 4. En beståndsdel i blodet,
hvilken har samma egenskaper, som musklernas
fibrer. Vegetabiliskt t., se Växllråd.
TRÅG, n. 5. i) Aflångt kärl af olika djup,
vanligen af trä, äfv. af sten, och begagnadt till
hvarjehanda ändamål. Deraf Vatten-, Foder-,
Baktråg, m. fl. T. till murbruk. — 2)
Fördjupningen i fängpannan på elt gevärslås. — 3) Ett
slägte af Musslorna. Macra.
TRÅGAPPARAT,––––––åt, m. 3. Benämning
på ett slags galvaniska apparater, som till formen
likna tråg.
TRÅGSKRAPA, f. 1. Skrapa, hvarmed
baktråg renskrapas.
TRÅK, n. sing. (fam.) Tråkigt, mödosamt,
släpigt arbete; tråkig sysselsättning; tråkigt
lefnads-sätt.
TRÅKA, v. n. 4. (fam.; freqvenlaliv af Tråda
ell. Träda; betyder egentl.: Gå långsamt och med
möda) Hafva mycken möda, svårt och tröttande
arbete, släp, bråk. T. och bråka. Han har
länge l-t i Ijenstevägen. T. sig fram,
fram-lefva sina dagar under mycken möda och mycket
arbete. T. sig fram till en tjensl, efler långa
mödor ändtligen erhålla en tjenst. T. igenom,
genomgå något mödosamt. T. sin verld igenom,
framlefva sina dagar i möda och bekymmer. T.
med, se Dragas med. T. uppför backen, streta
&c. —Tråkande, n. 4.
TRÅKIG, a. 2. (fam.) 4) Som medför, orsakar
tråk, besvär, möda. T-l arbete. — Syn.
Mödosam, besvärlig. — 2) Ledsam. En 1. karl. T-a
visiter. — Syn. Se Ledsam.
TRÅKIGHET, f. 3. (fam.) Tråkig beskaffenhet;
ledsamhcl.
TRÅKIGT, adv. (fam.) På ett tråkigt sält. T.
tillbringa sin lid. Ha 1., ledsamt.
TRÄNA, v. n. 4. (af verbet Trå) Täras af
längtan, af sorg, af olycklig kärlek, o. s. v. T.
börl, se Borllråna. — T-nde, part. pres. —
Trånande, n. 4.
TRÅNAD, m. 3. Tärande längtan, sorg; lidande
af olycklig kärlek.
TRÅNFEBER, m. 2. pl. — febrar. Långsam
feber, orsakad af trånad.
TRÅNG, a. 2. komp. Trängre, superi. Trängst.
Som har nog lilcn, otillräcklig bredd eller vidd.
T. gala, väg. T-l pass. T. klädning, snäf.
(Fig.) Hela verlden är honom för t., ingenting
kan tillfredsställa hans ärelystnad. T-l begrepp,
inskränkt, klen faliningsgåfva, dåligt förstånd. —
Ss. T-hals ad.
TRÅNGBODD, a. 2 .nculr. — bodi. Som bor
trångt.
TRÄNGBRÖSTAD, a. 2. 4) Som har trångt
bröst, svår andedrägl. — 2) (fig.) Kortsynt och
rädd. T. politik. — Tr ångbrös li g hel. f. 3.
TRÄNGBYGGD. a. 2. (om qvinnor) Som har
trångt bildade födslodelar.
TRÅNGHET, f. 3. Ringa bredd, vidd,
öppning. Galans, rockens, buleljmynningens t.
TRÅNGHJERTAD, a. 2. 4) Som har trångt
hjerla. — 2) (fig.) Känslolös, ulan dellagande.
TRÄNGHOFVAD, a. 2. (om häslar) Som har
för trånga hofvar.
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
