Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - U - Uthus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
636
UTH
UTK
nom hunger. U. en fästning, tvinga den genom
hunger att gifva sig. — U-ad, part. pass. o.
adj. Se Utsvulten. — Uthungrande, n. 4. 0.
Uth un g ring, f. 2.
UTHUS, n. 5. Hvarje hus vid en gård,
hvilket ej är boningshus. Säges äfv. om de smärre
lägenheter, som tillhöra cn våning eller bostad,
såsom: vedbod, källare, vind. m. m.
UTH VILAD ell. UTHV1LD, a. 2. Som
hvi-lat ut.
UTHVISSLA. v. a. 4. Genom hvisslingar tvinga
någon att utgå eller gifva någon sitt ogillande,
missnöje tillkänna; alldeles förkasta, utdöma. Han
blef vid sitt första uppträdande på scenen u-d.
Pjesen blef u-d. — Uth vis sia n de, n. 4. o.
Ulhvissling, f. 2.
UTHYRA, v. a. 2. Öfverlåta något alt
inne-hafvas emot hyras erläggande. U. rum. U. ell
fartyg. — Äfv. Hyra ul. — Ulhy ran de, n. 4.
0. Uthyrning, f. 2.
UTHÅLKA, v. a. 4. Se Urhålka. - Uth
ål-kan de. n. 4. 0. U Ihålknin g, f. 2.
UTHÅLLA, v. 8. 3. (böjes som Hålla) 1)
Hålla uträckt. U. armen. — Äfv. Hålla ut. —
2) Se Hålla ul (under Hålla, bem. 2). — V. n.
Se Hålla ul (under Hålla, v. n., bem. 4;. —
U-n de, part. akt. 0. pres. Brukas adjektivt i
samma betydelse som: Ihållande. Ell u. oväder.
— Ul hållan d e, n. 4.
UTHÅLLNING, f. 2. Uthållandc; (i sång)
röstens uldragning på en lon.
UTHÄFVA, v. a. 2. Uikasta (något tungt). —
Äfv. Häfva ut. — Uth äf vande, n. 4. 0.
Ul-häfning, f. 2.
UTHÄLLA, v. a. 2. Hälla ur ett kärl. - Äfv.
Hälla ut. — Ulhällande, n. 4. 0.
Ulhäll-ning, f. 2.
UTHÄMTA, v. a. 1. Hämta från något inro
ställe. — Äfv. Uämla ul. — Uthä ml nin g,
f. 2.
UTHÄNDIGA, v. a. 4. (af Band) Lemna ur
handom, utlcmna, ulgifva. Säges vanligen om
skriftliga papper, såsorn bet)g, qvillo, m. m. —
Ulhändiga nde, n. 4.
UTHÄNGA, v. a. 2. Utbringa och hänga
ulan-före. U. någol till skyll för en bod. — Äfv.
Hänga u’l. — Ul hän g a nde»n. 4. 0.
Ulhdng-nin g, f. 2.
UTHÄNGST, m.3. (boktr.) Ytterst hängande ark.
UTHÄRDA, v. a. 4. (af Hård) 4) Utslå något,
utan att duka under. U. en belägring, en storm.
— 2) Utstå, lida. U. svåra lidanden, plågor.
U. en skymf. Man måste u. myckel här i
lif-vet. — V. n. Förmå alt göra motstånd, att tåla,
lida. Han u-r ej länge. Här kan ingen u.
Del kan ingen u. med den menniskan. Man
kan ej u. dermed. — För neulrum äfv. Bärda
ul. — Uthärdande, n. 4.
UTHÄRDAD, b. 2. U-l stål, som förlorat
förmågan alt kunna härdas.
UTI, üd, prcp. (af Ul och /) Har samma
betydelse som prep. / och brukas för alla dess bem.,
utom 2, 43, 46 och 47, mera i skrift- än
talspråket. — Adv. (uttalas: uti’) Betecknar läge
eller rörelse i samma mening som prep. I, bem.
4. a och b. Del ligger u. Nyckeln silter u.
De kastade^ honom u.
UTIFRÅN, ülifrå‘n. adv. 4) Från ett yttre
ställe; från, utom huset, staden, 0. s. v. Komma
u. — 2) Se Ulrikes ifrån. — Prep. (uttalas:
utifrån) Betecknar rörelse från något yttre,
af-lägset, 0. s. r. U. hafvet.
UT1KRING, ütikrfnng 0. ülikrinng, adv. o.
prep. Se Ulomkring.
UTJAGA, v. a. 4. Se Uldrifva. — Ms.Jaga
ul. — Utjagande, n. 4.
UTJEMNA, v. a. 4. Åt alla hall jemna. —
Äfv. Jemna ul. — Uljemnande, n. 4. o.
Ul-jemn i n g. f. 2.
UTJORD, f. 2. (kameral.) Ägolott, som ett
hemman har, gemenligcn utorn sin by, inom annan
rörlagd bolstad.
UTJÄSA, v. n. 2. Jäsa tillfyllest. Mest i part,
prct. Väl uljäsl. — Äfv. Jäsa ul.
UTKAFLA, v. a. 4. Med kafvel utplatta. —
Äfv. Kafla ul.
UTKALLA, v. a. 4. Kalla alt komma ut. —
Äfv. Kalla ut. — U t kal lande. n. 4.
UTKAMMA, v. a. 4. Genom kamning utreda.
— Äfv. Kamma ul. — Ut k a m mande, n. 4. o.
Utk a mn in g, f. 2.
UTKANT, m. 3. (nytt ord) Se Ullinie.
UTKAST, n. 5. Ett arbete, som endast i sina
hufvuddelar är sammansatt, men icke utfördt i
detalj. så att man dera( endast ser föreningen af
hufvuddelarna i det hela; Äfv. planen till cil
arbete, försia tanken till elt konstens verk. Göra
u., första u-el till en målning. Ull ell tal, en
afhandling, en historia, ell brcf. — Syn. Eskiss
ell. Skiss.
UTKASTA, v. a. 1. 4) Kasta inifrån ut. U.
någol genom fönstret. U. varor ur ell skepp.
(Fig.) U. penningar, gifva ut penningar
onylligl-vis. — 2) Köra ell. drifva ul. U. någon ur
huset, ur rummet. — 3) (föga brukl.) Göra
utkast lill. — För bem. 4 o. 2 äfv. Kasta ul.
— Utkastande, n. 4. o. Ul kastning, f. 2.
UTKIK, m. 2. (sjöt.) En eller flera af
besättningen på elt fartyg, som placeras på elt
passande ställe (fock- eller förmärsrån, eller backen),
för att gifva noga akt på allt hvad sorn passerar
utombords, och att gifva tillkänna, då seglare,
land, bränningar 0. s. v. synas. Vara, stå, sälla
pä u.
UTKILA. v. 8. 4. Med kil ulklyfva,
fran-lossa. utvidga. — Utkiln in g, f. 2.
UTKLAPPA, v. a. 4. Genom klsppnin?
uldrifva, utplatta, utsträcka, utvidga, göra tunmrr.
— Äfv. Klappa ul. — Ulkl appa nde, n. 4.
o. Ul klapp nin g, f. 2.
UTKL1PPA. v. a. 2. 4) Bortklippa någol ur
cn ting. U. ett blad ur en bok. — 2) Klippa
urringningar, fördjupningar, figurer i kanten af
något. — 3) Klippa något så. att del får en viss
figur. U. ell porträtt. U. hästar, hundar, m. m.
— Äfv. för alla bem. Klippa ul.
UTKLYFVA. v. a. 3. (böjes som Klyfva) 4)
Kljfva bort något ur en ting. — 2) (fig. fam.)
Utgrunda, utfundera. — Äfv. för begge bem.
Klyfva ul. — Ulklyfvande, n. 4. 0.
Ulklyf-ning. f. 2.
UTKLÄCKA, v. a. 2. Se Kläcka, begge bem.
— Äfv. Kläcka ut. — Utkläckande, n. 4. 0.
Ul k täckning, f. 2.
UTKLÄDA, v. a. 2. Kläda någon så, alt han
blir oigenkännelig eller föreställer annan person.
U. någon. U. sig lill sötare. — Oftare Kläda
ul. — Utklädande, n. 4. 0. U Ikläd ning,
f. 2.
UTKLÄMMA. v. a. 2. 4) Genom klämning
utbringa. U. var. — 2) (fig.) Ultvinga. — Äfv.
för begge bem. Klämma ut. — Utk läm
mande, n. 4. 0. U Iklämning, f. 2.
UTKNACKA, v. a. 4. Genom knackning ul-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
