Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vagga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
652
VAG
VAK
en svängningsrörelse fram och tillbaka, från
ena sidan till den andra. Bålen vaggar i
svallvågorna. Gå ell. slå och v. V. i sin
gång. — V. a. 1) Hålla i gång elt barns vagga.
F. ell barn i sömn, söfva del genom vaggning.
— 2) Gifva något en vaggande rörelse. Bålen
v-s af vågorna. — Brukas absolut för begge
dessa bem. Hon får v. hela dagen. Silla i en
bål och v. — F. sig, y. r. Sätta i vaggande
rörelse något (vagga, bål. o. s. v.), hvari man
befinner sig. (Fig.) F. sig i ljufva drömmar om
storhet, öfverlåla sig åt &c. — Vaggande,
n. 4.
VAGGA, f. 1. 4) Barnsäng, så inrättad, att
den kan sällas i en vaggande rörelse. Barnet
ligger i sin v. V-n går, hålles i gång. (Fig.)
Ej skona barnet i v-n, skona ingen, hvarken
gammal eller ung. — 2) (fig.) a) Förslå
barndomen. Ifrån v-n lill grafven, hela lifvet
igenom. — b) Ställe» der något haft sin uppkomst.
Florens var den nyare målarekonstens v. —
c) Början, uppkomst. De sköna konslerna voro
då ännu i sin v.
VAGGBAND, n. 3. Band, som bindes
korsvis öfver täcket i en vagga, på det under
vagg-ningen barnet ej må falla ur.
VAGGBARN, n. 5. Barn, som ligger i vagga.
* VAGGNING, f. 2. Rörelsen, då någon vaggar
(både för aktiv och neulrum) eller vaggas.
VAGGSÅNG, m. 3. - VISA, f. 4. Sång, visa,
som sjunges, då man vaggar barn eller eljest vill
söfva dem.
VAGN, vånngn, m. 2. 4) Fyrhjuligt kördon
af flera olika slag, l. ex. Arbets-, Bond-, For-,
Fält-, Rusl-, Strids-, Täckvagn,
Ammunitions-Artilleri-, Kanonvagn, m. m. Föra varor på
v. Äka i v. Hålla hästar och v. Se äfv.
Hjul. — 2) V-ar kallas äfv. de tvenne långa,
horisontell liggande och med hvarandra parallella
delar af en svarfslol, på hvilka dockorna hvila. —
Ss. V-shjul.
VAGNBORG, m. 2. Förskansning af
tross-eller fältvagnar, som fordom i fält nyttjades. Slå
en v. omkring sig.
VAGNBRYGGA, f. 4. Tillfällig fällbrygga,
lagd på i vattnet nedförda vagnar.
VAGNMAKARE, m. 5. En, som tillverkar
vagnar.^- Ss. Vagnmakar-arbete,
-verkstad.
VAGNMAK ERI. n. 3. En vagnmakares yrke.
VAGNMÄSTARE, m. 3. Officer, som har
tillsyn öfver fältvagnarna vid en här eller
härafdel-ning.
VAGNPENNINGAR, m. 2. pl. Afgift för
vagns-don vid passerandet af broar. Se äfv.
Vagns-lega.
VAGNQVARN, f. 2. Se Fällgvarn.
VAGNSAXEL, m. 2. pl. - axlar. Axel,
hvaromkring tvenne motsatta hjul på en vagn
rulla.
VAGNSBORSTE, m. 2. pl. — borstar. Borste,
hvarmcd en vagn rcngöres.
VAGNSBÅRDER, 3. pl. Elt slags bårder, som
nyttjas till vagnar.
VAGNSDON, n. 3. Körredskap på hjul, isynn.
vagnar.
VAGNSDYNA, f. 4. Dyna i sitsen på en
vagn.
VAGNSDÖRR, f. 2. Dörr på en täckvagn,
m. fl.
VAGNSFJÄDER. m. 2 pl. — fjädrar. Fjäder,
hvarpå korgen i cn vagn hvilar.
VAGNSFÖNSTER, n. 3. Fönster på en
täckvagn.
VAGNSFÖRE, n. 4. Före (se d. o.) för vagn.
Godt v.
VAGNSH1MMEL. m. 2. pl. — himlar.
Himmel öfver en vagn, såsom på vissa statsvagnar vid
högtidliga tillfällen brukas.
VAGNSHUS, n. 3. Hus, der åkdon förvaras.
VAGNSHÄCK. m. 2. Se Häck, bem. 2.
VAGNSHÄST, m. 2. Häst, inkörd för vagn.
Säges ej om hästar, som draga arbetsvagnar. Den
hästen är god v., drar väl för vagn.
VAGNSKEDJA, f. 4. 4) Kedja, som nyttjas
på en forvagn till åtskilliga behof, såsom att
sammanhålla varorna, m. m. Se äfv. Hämkedja.
VAGNSKORG, m. 2. Korgen på en vagn.
Jfr. Korg, bem. 3.
VAGNSKUR, m. 2. Kur på en vagn, L ex.
på en halftäckare eller suffiettvagn.
VAGNSLEGA, f. 4. Lega för begagnandet af
vagn.
VAGNSLIDER, n. 3. Lider, der allehanda slags
körredskap insättas.
VAGNSLYKTA, f. 4. Lykta på en täckvagn.
VAGNSLÅDA, f. 4. Låda under sitsen på en
vagn, för hvarjehanda ressaker.
VAGNSREM. f. 2. pl. — remmar. Rem, som
uppbär korgen på en vagn.
VAGNSRÜM, n. 3. Slängd plats under tak,
för vagnsdon.
VAGNSSELE, m. 2. pl. — selar. Sele, som
tillhör cn vagn.
VAGNSSKAK, n. 3. Underredet på en
arbets- eller forvagn.
VAGNSSKJUL, n. 3. Se Vagnslider.
VAGNSSMÖRJA, f. sing. Se Hjulsmörja.
VAGNSSPÅR, n. 3. Spår efler vagnshjul.
VAGNSSTEG, n. 3. På sidan af en vagn
befintligt steg, som nedfälles, då man skall sliga ur,
och hvarpå man dervid sätter foten, för alt
lättare komma ned på marken.
VAGNSSTEGE, m. 2. pl. — slegar. Se Stege,
bem. 3.
VAGNSSTÅNG, f. 3. pl. — slänger. Slangen,
på hvardera sidan om hvilken hästarne äro spända
för cn vagn.
VAGNSTAK. n. 3. 4) Tak på en täckvagn.
— 2) Tälttak på en forvagn.
VAGNSTISTEL, m. 2. pl. - tistlar. Se
Vagns slån g.
VAGNSTÄCKE, n. 4. Täcke, som bredes
öfver en vagn, t. ex. cn likvagn eller forvagn; äfv.
täcke, bredt öfver en kuskbock.
VAGNSUNDERREDE, n. 4. Undra delen af
en vagn.
VAGNSVIND, m. 2. (arlil.) Häftyg, som
begagnas att lyfta vagnar, då de skola smörjas.
VAGNSVIRKE, n. sing. Virke till vagnars
förfärdigande.
VAJA. v. n. 4. Fladdra, svänga för vinden.
Säges om vimplar, flaggor, m. m. — Vajande,
n. 4.
VAK, f. 2. I. (ursprungi.: öppning, hål)
Öppning, bål på isen. Hugga en v. Falla i en
v. — Har sammansättningarna Nolvak, Isvak,
Vindvak.
VAK, n. sing. II. Vakande. Eljelst: Nattvak.
VAKA, v. n. 4. I. 4) På den lid. som är
bestämd ål sömnen, afhålla sig derifrån, i och för
någon viss sysselsättning, förrättning, eller för att
hindra allt, hvad som kan störa andras sömn. V.
om nätterna, för att sludcra. F. öfver ell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
