Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vänkär ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAN VÄP 711
någol. F. någon vid ell oskick. Han är ej
vand vid alt lyda. Resor ha vant honom
vid all slila ondl. V. elt barn lill ordning,
till lydnad. V» någon en ovana, bibringa en o.
V. af, ifran, se Afvänja. V. bort, ifrån sig,
från sig aflägsna. t. ex.: Detta har vant köpare
från honom. (Fam.) F. pa sig, låta någon få
vana alt besvära med sitt sällskap, med besök,
liggeri, o. s. v. Det är bäst all ej v. dem på
sig. V. folk, köpare lill sig, laga, att de få
vana att komma till en. — V. sig, v. r. Göra
sig vana, få vana, blifva van. F. sig vid något.
V. sig vid alt dricka. V. sig af med, v. sig
ifran, bortlägga en vana. t. ex.: V. sig af med
atl snusa; v. sig ifrån all svärja; jag har
måst v. mig ifrån dessa beqvämligheler. —
Vand, part. pass. o. adj. 2. F. vid all slila
ondl. — Vänjande, n. 4.
VÄNKÄR, vä’nntjä’r. a. 2. Sina vänner
lill-gifven. Han är myckel v. — Vänkär hel,
f. 3.
VÄNLIG, vä’nnligg, a. 2. 4) Som i det yttre
visar välvilja mot andra. Vara, visa sig v- emol
någon. V. emot alla. V. emol lägre folk. —
Syn. Fryntlig. — 2) Som röjer, uttrycker,
till-kännagifvcr, härrör af välvilja. Ell v-l råd. V-a
förmaningar. V. blick, min. V-l ansigte,
leende. V. helsning. — 3) Som gerna med till—
gifvcnhct hyllar sig till andra; smekande.
Hunden är ell v-t djur. — 4) Som sker i godo. V.
öfver enskommelse.
VÄNLIGEN, adv. Se Vänligt.
VÄNLIGHET, f. 3. 4) Välvilja, visad i det
yttre. Visa en v. Med v. tilltala någon. V-cn
i hans uppsyn, i hans blick. — Syn.
Fryntlighet. — 2) Inställsamt, smekande belccnde.
Hundens v. — 3) Sämja, fredlighet. F* uppgjorde
saken i all v.
VÄNLIGT, adv. På vänligt sätt, med
vänlighet. V. tilltala någon. Svara v. F.
bemöta en.
VÄNSKAP, vä’nnskåp, f. 3. 4) Den
ömsesidiga tillgifvcnhet. som personer af likstämmiga
tänkesätt hysa för hvarandra och ådagalägga
genom handlingar, hvilka åsyfta begges
tillfredsställelse och väl; äfv. känsla af tillgifvcnhet, som
man hyser för någon (utan afseende på, huruvida
den motsvaras eller ej). Hafva, hysa, nära,
bära, fatta v. för, sluta, knyta, ingå, slå upp
v. med någon. Förnya v-en med någon. Hålla,
underhålla v. med någon. Gör det af v. för
mig. Han gör intet för v-s skull. — 2)
Förtrolig bekantskap genom umgängslifvet eller
affärsförbindelser. — Hit höra sammansätlningarnc
Gästvänskap, Affarsvänskap. — 3) Prof på sann
och verklig tillgiftenhet. Visa mig den v-en
all... Gör mig den v-en all... — 4)
Fredliga förhållanden, sämja, godt förslånd. V.
emellan stater.
VÄNSKAPLIG. vä’nnskåpligg, a. 2. Som
härrör. ulgår af vänskap; som röjer, uttrycker, till—
kännagifver vänskap. Elt v-l råd. V-l
bemötande.
VÄNSKAPLIGEN, adv. På elt vänskapsfullt
sätt, rncd vänskap.
VÄNSKAPSBAND, n. 5. Sc
Vänskapsförbindelse.
VÄNSKAPSBETYGELSE. f. 5. Betygande af,
försäkran om vänskap.
VÄNSKAPSBEVIS, n. B. Sc Vänskapsprof.
VÄNSKAPSFULL. a. 2. ,4) Som känner eller
visar mycken vänskap för någon. Füa sig myc-
ket v. emol någon. — 2) (om sak) Som röjer,
uttrycker, lillkännagifver mycken vänskap. V-l
bref. V-l bemötande.
VÄNSKAPSFULLT, adv. På ett
vänskapsfullt sätt, med mvcken vänskap.
VÄNSKAPSFÖRBINDELSE, f. 3. Det
förhållande, som äger rum mellan vänner. — Syn.
Vänskapsband. Vänskapsförbund, Vänskap.
VÄNSKAPSFÖRBUND, n. B. Förbund, som
afser elt ömsesidigt vänskapligt förhållande.
VÄNSKAPSPROF. n. B. Prof, bevis pä
vänskap. — Syn. Vänskapsbevis.
VÄNSKAPSTJENST. f. 3. Tjenst, som
vänner visa hvarandra, eller som man blott af cn
vän kan begära. — Syn. Vänstycke.
VÄNSTER, se Ven ster.
VÄNSTYCKE, n. 4. Sc Vänskapsljcnst.
VÄNSÄLL, vä’nnsä’ll, a. 2. Som äger många
vänner.
VÄNSÄMJA, f. sing. Det goda förhållande,
som är rådande mellan vänner.
VÄNTA, vä’nnta, v. a. o. n. 4. (af Væna,
förmoda, hoppas) 4) Förbida, att någon skall komma
eller alt något skall inträffa. F. någon.
Konungen v-s. * V. någon lill middagen. V. på
någon ell. någol. Låta en stå och v. V. efter
lättnad i sill arbete. V. någon hem, in, ned,
upp, ul. Jag v-r honom lill mig. V. cn
tillbaka. V. febern tillbaka. Låta v. på sig, dröja,
komma sent. V. ül någon, vänia. ända till dess
någon kommer. (Fam.) Han kan stå der och
v. så länge, han får gc sig tålamod. V. får ni
ell. då kan ni få v. länge, ni får helt visst
vänta förgäfves. — Syn. Afbida, Förbida, Afvakla.
— 2) Förvänta (vare sig med fruktan eller hopp),
förmoda, förmena. Jag v-de hjclp af honom.
V. sig belöning, straff. Ni v-r för mycket af
honom. Jag v-de ej cll sådant mod hos
honom. Jag v-de mig helt annat. Del hade jag
ej v-l. Sådant hade jag ej v-l mig af dig.
Jag v-de, all han skulle hjelpa mig. Vi v de
oss, all del skulle blifva snö. Jag v-r mig
del tillbaka af er. — V. n. Dröja. V. så länge.
V. litet. Jag kan ej v. längre. Vi v., tills de
gått. Låt oss v., tills vi få sc, hur del går.
V. med, dröja rncd. V. litel med middagen,
med vagnen. F. med cn, gifva en anstånd,
upp-skof. — Syn. Dröja, Töfva, Bida. — V. sig,
v. r. (om hafvande) Vänta sin ncdkomst. Hon
v-r sig till månadens slut. — V-nde, part,
akt. (fam.) Hon går i v. dagar, väntar innan
kort sin ncdkomst.
VÄNTAN, f. sing. indef. 4) Förhållandet, då
man väntar någon eller något. Efter tre dagars
v. — Syn. Vänlning, Afbidan, Förbidan,
Afvak-tan. — 2) Förväntan, förväntning. Blifva
bedragen i sin v. I v. på en syssla. Hålla
någon i t’., i oviss förväntan, i ovisshet.
VÄNTANDE, n. 4. och
VÄNTNING. f. 2. Se Väntan.
* VÄNTPENNINGAR. m. 2. pl. Penningar, som
måste gifvas en skjutsbonde i ersättning, då han
får vänta mer än timme utöfver den ulsatta
liden.
VÄPLTNG, vapplinng, m. 2. örtslägtct
Trl-folium. Kallas äfven Klöfver.
VÄPNA, vä’pna, v. n. 4. (af Vapen) Förse,
utrusta med vapen. V. hela folkel emot fienden.
— V. sig, v. r. Förse sig mod vapen, fatta
vapen, gripa till vapen. V. sig för friheten, lill
frihetens försvar. (Fig.) F. sig emol nlyckan,
med tålamod, bereda sig till att ståndaktigt bära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
