- Project Runeberg -  Ord för ord : svenska synonymer och uttryck /
505

(1984) [MARC] Author: Johan Palmér, Herbert Friedländer With: Nils Hänninger - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - riksspråk ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

riksspråk—i ringa mån

riksspråk (motsats: dialekt, folkmål)
national-språk, bildat 1. dialektfritt (tal)språk,
hög-språk

riksviktig viktig för hela riket, av högsta

nationella betydelse; (vard. för) mycket 1.
ytterst viktig 1

1 rikta göra rik(are), förse i rikt mått (med),
(ibl.) förbättra, ’gynna’ — rikta sig bli
rik(are) 1. förmögnare, tjäna grova pengar
1. (vard.) storkovan, göra sig en
förmögenhet, skära guld med täljknivar, öka sin
förmögenhet, vinna rikedom; rikligt förse
sig 1. ta(ga) för sig, se sko sig under 2 sko

2 rikta 1 vända, vrida, föra, maka, styra,
dirigera, dra(ga), leda, länka; sikta, syfta,
måtta, lägga an, inrikta, höja 1. (grovt)
svansa (kanon) 2 fästa (blicken 1. ngns
uppmärksamhet), kasta 1. sända (en blick);
(fram)ställa 1. yttra (några ord 1. en fråga);
uppsända (en bön) 3 (tekn. för) göra rät 1.
rak, räta (ut), spanna (plåt); ge rätt läge,
reglera, inpassa ru, insätta ni — rikta sig
mot peka mot, vetta mot; vara riktad mot,
gälla, avse; gå ut över, gå (e)mot, falla på —
rikta sig till vända sig till, tilltala, adressera
(sig till), apostrofera — rikta sin
uppmärksamhet mot 1. på se iakttaga 1, kasta sina
blickar på — rikta uppmärksamheten på se
framdraga 2, påpeka

riktig 1 felfri, rätt, just, passande;
comme-il-faut, korrekt; exakt, tillförlitlig, hållbar;
trogen, träffande, adekvat, strikt, precis,
regelrätt, ändamålsenlig, behörig,
vederbörlig, laglig, rättmätig, billig, skälig,
(välj-grundad, berättigad, befogad 2 verklig, ’ren’
(tur), rena rama (landet), ’formlig’,
sannskyldig, oförfalskad, ’tvättäkta’, rejäl,
duktig, hel (karl), (en karl) hela dagen; (vard.)
ärans (knöl); rättvisande 1. ’rättvis’ (klocka);
fulländad, äkta, genuin 3 (motsats: tokig,
rubbad) (inte) klok, normal, vid sina sinnen(s
fulla bruk), redig —• riktigt (adv., även)
ganska, alldeles, verkligen, rentav, faktiskt;
ordentligt; mycket, fullt, duktigt, drygt, till
punkt och pricka, all right, (vard.) på håret,
’prick’; lyckligt och väl — det enda riktiga
det enda förnuftiga 1. rationella, det bästa,
(vard.) det enda raka — hålla för riktigt
se antaga 2 — i det riktiga ögonblicket i det
psykologiska ögonblicket — på riktigt
(motsats: på skoj, på låtsas) (vard. för) på allvar

riktlinje regel, norm, direktiv, lag(ar); [-[riktlinjer]-] {+[rikt-
linjer]+} (även) (företags) po’licy

riktning 1 inriktning, inriktande 2 kurs,
direktion, sträckning, (styr)linje, håll, led,
sida, (ny 1. annan) bog; väderstreck, (sjö.) (i)
bäring 1. pejling; lopp, bana, kosa; (ta en
annan) vändning 3 utvecklingslinje(r),
tendens, rörelse (inom konst 1. litteratur),
strömning, meningsriktning, ism, ’falang’ — ändra
riktning 1 (om vind) kantra, gå (över) på
(nordväst), slå om 2 lägga om rodret 3 ta(ga)
en ny vändning

1 rim (ibl.) rimord, rimpar, (rimmad) vers;
jfr alliteration, assonans — rim och reson

förnuft, rimlighet — utan (all) rim och
reson utan (all) rimlighet 1. (allt) förnuft,
oresonligt, (rosen)rasande

2 rim rimfrost

rimlig 1 se sannolik, trolig, möjlig 2, inte
otrolig, naturlig 2 begriplig; vettig, tänkbar,
skälig 1, förnuftig, resonlig, skaplig, passlig,
behörig 2, väl avvägd, (ibl. nära) blygsam,
lagom (stor); rätt o. billig, inte obillig 1.
ohemul, sund, befogad, (väl)grundad —
rimligen 1. rimligtvis (adv.) förnuftigtvis,
med rätta, skäligen, skäligtvis,
anständigtvis, rättsvisligen, förmodligen, (inte) gärna —
det verkar rimligt det tycks ha fog för sig, det
låter höra sig

1 rimma 1 utgöra rim, ha rim(slut), bilda

rim (med); skriva rim 1. vers, versifiera 2
[rimma (sig) med] förlika sig med, passa (i
stycke 1. ihop) med, (överens)stämma med,
gå ihop med, lämpa sig för

2 rimma 1 bilda (sig) rim(frost), lägga sig
rimfrost (på), betäcka med rimfrost, frysa
till rim 2 rimsalta, (lätt) salta, (prov.)
spränga

rimsmidare dålig poet, rimsmed, dussinpoet,
fäsör, (åld.) poetaster, jfr skald

ring 1 fingerring, (i högre st.) vårdtecken;
(hals)järn, klove; (hos fåglar) halskrage;
(järn)band, skoning, sko, krans, hylsa;
(hjul)-löt; (cykel- 1. bil)däck, (inner)slang; bygel,
ögla, lycka, slinga, slynga, ringel, länk;
malja, sölja, (snör)märla (på skodon);
(sjö.) löddra, rack, kaus, (fiske.) gjord (på
ryssja); snirkel; cirkel, rund(el), krets, sfär,
gördel, bälte 2; ljusring, gloria, korona,
(mån-1. sol)gård, halo 2 boxningsring, brottarring;
manege 3 gymnasieklass 4 sammanslutning,
sluten krets, sällskap, kotteri;
affärssammanslutning, ’kedja’, koncern, trust, pool, kartell

— byta 1. växla ringar se förlova sig — i ring
se runt 1 under 2 rund

1 ringa (v.) 1 (jäg.) se inringa 1 2 förse med
ring (1 nos 1. tryne), ringmärka (fågel);
ringbarka; förse (skottavla) med ring(ar),
utmärka med ring 3 urringa

2 ringa (v.) klämta, (i högre st. o. prov.)
kimma; slå, ljuda, klinga, pingla, tona,
skalla, runga, brusa; trycka på
(ringled-nings)knappen; vara i telefon 1. (vard.) på
tråden; telefonera, ringa på 1. upp, se nedan

— ringa i öronen återklinga, genljuda,
klinga efter, länge ljuda (i) — ringa på 1. upp
ta(ga) telefonkontakt med, ringa, telefonera
till, anropa, (vard.) pingla på 1. upp

3 ringa (motsats: stor, väldig, hög) (adj.)
(försvinnande) liten, fåtalig, begränsad,
inskränkt, (alltför) kort, minimal;
underordnad, medelmåttig, anspråkslös, obetydlig,
sparsam, låg, föraktlig, simpel, torftig,
dålig S, fattig 2; ödmjuk 1. blygsam (begäran),
enkel 1. lätt 1. smal (sak); [de ringa] de
små (i samhället), småfolk — för min ringa
person för egen del — i min ringa mån
efter (fattig) förmåga — i ringa mån se
2 föga 2 — inte den ringaste inte den av-

505

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:38:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordforord/0527.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free