Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - skaft ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skaft—skalp
skaft handtag, grepe, ’öra’, grepp, fäste;
(kvast)käpp, (pelar)stam, (strump)ben,
(prov.) (lie)orv; spjutstång; (blom)stjälk,
stängel, stråle (på blomflock) — ha huvud
på skaft ha gott huvud, vara klipsk,
skarpsinnig, fyndig 1, vara slug, snabbtänkt —
hålla i skaftet föra yxan, ha ansvaret, vara
ansvarig, ta(ga) itu med (ngt), gå i spetsen
— med ögon på skaft storögd, med vidöppna
ögon, uppmärksam, vaken, förvånad,
förskräckt, intresserad, nyfiken — per skaft
(vard. för) per man, se under 1 man
skaka 1 försätta 1 skakning, komma att
skälva 1. darra 1. vibrera, rista, rackla, rucka,
ruska, rycka hit och dit, rysta, omskaka ni;
vagga, runka (på huvudet), knycka, slänga;
röra, gripa (i hjärteroten), oroa, uppskaka,
uppriva, uppröra, slå med fasa, lamslå,
förskräcka, rubba (ur sitt lugn), jfr
skrämma; skaka till 1. blanda 1. mixa (cocktail)
2 skälva, darra, vackla, dallra, vibrera, rista;
(om fordon) stöta, hoppa, skumpa, skratta,
skrangla; (ibl.) hota att falla 1. störta in,
bäva — skakad se tagen, uppriven, upprörd
— skakande skakig, stötig, slängig;
uppskakande, se gripande, hemsk 1,
nervskakan-de, skrämmande, förlamande, chockerande,
förfärande, förfärlig, hårresande,
fruktansvärd, upprörande — skaka av sig avskudda ni
sig; frigöra sig från, befria sig från, göra sig
av med, kasta av, ’slå bort’ — skaka hand se
2 hälsa 2 — skaka på huvudet åt se ogilla —
skaka upp rugga upp (fjädrar); ruska upp,
väcka, ge en duvning — skaka ur ärmen se
improvisera
skakel 1. skackel fimmelstång 1. fimmerstång,
vagnsstång, skälm — hoppa 1. skena över
skaklarna överskrida gränserna för det rätta
0. passande, se slå sig lös under 2 slå, göra
snedsprång, inte (kunna) hålla sig i skinnet
1. på mattan
skakig skakande, skumpig; darrig (på
handen), darrande, skälvande
skakis (vard. för) darrhänt, darrig; se rädd 1
skal 1 ytterlager, (ytter)hölje, omhölje,
överdrag, betäckning, hölster, hylsa, skålla,
hinna, membran, ’pansar’, ’skorpa’,
(fackspr.) krusta; [balja, skida, kapsel, agn,
bark, fjäll]; (ibl.) snäckskal, snäcka, (prov.
för) (blå)mussla 2 [tomt skal] (bildl.) attrapp,
sken (utan verklighet), vackert 1. yttre hölje,
’fasad’, ’yta’, ’yttre’, ’slöja’, täckelse —
draga 1. dra 1. sluta sig inom sitt skal sluta
sig inom sig själv, isolera sig — ha ett
skrovligt skal (bildl.) till det yttre vara kantig 1.
tvär 1. butter — inte bry sig ett skal om
(vard. för) (blankt) strunta i — inte ett skal
(vard. för) ingenting
1 skala (subst.) 1 (graderad) (mått)stock,
gradlinje, mått, ’måttstege’,
(vattenstånds)-pegel; (löne)tariff 2 storleksförhållande; (i
full) omfattning 3 (mus.) tonföljd, tonstege
4 (bildl.) (känslo)register; rangordning —
glidande skala inte fast fixerad, automatiskt
föränderlig, rörlig skala — i stor skala 1 i
546
stort format 2 i stor utsträckning 1.
dimension, i stor stil, se mycket 3, efter stor
måttstock, i större omfång; (ibl.) i gross, i parti,
en gros
2 skala (v.) skala av 1. bort, skala ren,
(av)-skilja 1. frånskilja 1. avlägsna 1. rensa bort
skal(en) 1. skaldelar, befria 1. lossa 1. skilja
från skal(en), rensa (bort); (av)barka, flå 1.
flänga I. ränna (barken) av — skala av
(även) ta(ga) av, bortta(ga) ni (bark), repa;
(om hud) lossna — skala av sig fjälla
3 skala (v.) (vard. för) skynda sig, 2 springa 1
skald diktare, poet, lyriker, sångare,
författare, (i högre st.) vitterlekare; (litt.-hist.)
bard, trubadur, minnesångare; (neds.)
versmakare, rimsmidare, rimsmed, rimmare,
versifikatör, versfabrikör, (åld.) poetaster
skalda se 1 dikta 1
skaldegåva skaldebegåvning, diktargåva,
dik-tarförmåga, diktarbegåvning, poetisk talang,
(skalde)ådra, ’gnista’, (ibl.) inspiration
skaldestycke skaldeverk, se 1 dikt 1
1 skalk hård (ost- 1. bröd)kant, (prov.)
(bröd)karm, jfr skorpa 2
2 skalk 1 skämtare, gycklare, klippare,
skälm 2, filur; [skalken] glimten (i ögat)
2 skurk, kanalje, bov
skalkaktig se skälmsk
skalkas (ystert 1. lekfullt) skämta, gyckla
(med), (prov.) gantas, (ibl.) småle åt
skall (subst.) 1 (hundars) skäll(ande), (jäg.)
gällt drevskall, drev, ståndskall; (ibl.)
gläfs(ande), (små)bjäbb, yl(ande), tjut 2
utskällning, nerskällning, (kritikens) ’gläfs’,
o vett, skarp kritik 3 (horn)stöt, klang;
slammer, dunder, skräll, (prov.) drön; (ibl.)
skott 4 (jäg.) se skallgång
skalla klinga, ljuda, ringa, skrälla, ’åska’,
dundra 1, dåna, runga, ’sjunga’; tjonga, se
genljuda — skallande åsltande, högljudd,
ljud(e)lig, stark, högröstad, (om skratt)
lössläppt, hjärtligt, homeriskt
skalle 1 huvudskalle, huvudskål, hjärnskål,
kranium; dödskalle; (ibl.) hjässa, (vard.)
skult; se huvud, (vard.) skall(e)meja,
hjärn-kontor(et) 2 dansk skalle, stöt 1. slag med
huvudet 3 bergknalle
skallgång skall, stor drevjakt, klappjakt;
förföljelse, razzia, ’jakt’; sökande, letande,
efterforskning(ar), efterspaning(ar) — gå
skallgång se efterspana
skallig 1 kal, kalhjässad, bar om hjässan,
flintskallig, (vard.) med ’måne’, flintis,
(åld. o. skämts.) skallot 2 (om pälsverk)
hårlös, med bara fläckar; (om fågel)
o(be)fjäd-rad, ’naken’
1 skallra (subst.) se 1 skramla
2 skallra (v.) 1 rassla, skramla, klappra;
(ibl.) smälla, klirra, knäppa, prassla, raspa,
slamra 2 skaka 1. hacka (tänder); vibrera
skälm 1 se skakel 2 skänkel, (prov.) skängel;
saxblad, (sax)halva, (sax)arm; (fackspr.)
stång (på glasögonbåge)
skalp (bildl.) byte, trofé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
