Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - skrota ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrota—skryt
skrota 1 förvandla till skrot, nedskrota ru,
(ibl.) vräka på sophögen 2 avskrota, hugga
1 bitar, befria (metall) från skrot, grovputsa
3 (om malt 1. vete) grovmala, (grov)krossa,
riva, gröpa, (ibl.) grovsikta 4 (vard. för) gå
1. driva 1. dra(ga) (omkring sysslolös), (gå o.)
’skräpa’, ’drälla’, småknåpa, (ibl.) gå i vägen
5 (sjö., om vind) skrota sig, (småningom)
ändra riktning, ändra (sig), se slå om 2 under
2 slå — skrota ned (även) upphugga nJ
(fartyg), sönderplocka ru (maskiner); se
rasera
skrott (vard. för) 1 (flådd djur)kropp 2
kärnhus (av äpple), (prov., i Sydsv.) skrabba
skrov 1 kropp, bål, stomme, huvudmassa,
djurskelett, kadaver, as, (fågel)karka’s
2 skeppsskrov, fartygskropp; se 1 skorv
3 [skrovet] (vard. för) (få ngt i) magen 1.
buken 1. ’krävan’ 4 (vard. för) koloss,
klumpkloss, åbäke
skrovlig 1 (motsats: slät, glatt, avrundad)
ojämn, gropig, hålig, (skarp)kantig,
rå-huggen, knölig, knagglig, knotig, knottrig,
raspande, raspig, (grov)fårad, barkad,
valkig; narig 2 (om röst) hes, rosslig, oklar,
sträv, kärv; (vard.) ’rostig’ (i halsen 1. röret)
3 (om maner 1. ngns yttre) grov, rå, obarkad,
ohyvlad, opolerad, oslipad
skrovmål rejäl bukfylla, bastant mål
1 skrubb (vinds)kontor, garderob,
skräpkammare, kabyss, rum, se bostad 2, cell,
jfr bås, skrymsle, (prov.) smått, smutt
2 skrubb 1 (-en) långskaftad borste,
däcks-borste 2 (-et 1. vanl. i plur.) skrubbor, se
ovett
skrubba 1 skura (däck), gnida, frottera, rykta,
tvätta o. borsta 2 skrapa (ren), skava (av),
riva (av), raspa, skrapa sönder (sig), rispa,
repa, (ibl.) gnugga, skubba, (prov.) fnatta,
(om exv. hjort) feja (hornen mot träd)
3 (grov)hyvla; grovkarda (ull) — skrubba
upp (åld. för) banna 1
skrud 1 prakt- 1. ämbets- 1. högtidsdräkt, se
dräkt 1, parad(dräkt), stass; fjäderdräkt
2 (kyrko)prydnad(er);
(blomster)utsmyck-ning — stå i sin skönaste skrud visa sig i sin
prydno 1. i all sin prakt, stå i sitt flor
skruda klä(da) (sig), iföra (sig), utstyra ni
(sig), smycka (sig)
skrumpen rynkig, (hop)krympt,
(hop)krum-pen, förkrympt, skrumpnad, skrympt,
förtorkad, torr, mumieartad, mumielik,
(för)-vissnad, vissen, hoptorkad, intorkad,
skrynklig, fårad, (ibl.) förtvinad
skrumpna skrympa, skrumpna in, krympa
(ihop), sammandra(ga) sig, bli skrumpen,
rynka sig, (för)torka, förtvina, (för)vissna,
vissna bort, borttvina ru, tillbakabildas,
atrofieras
skrupler 1. skruppler se samvetskval, (ibl.)
osäkerhet, vankelmod, vacklan, (bond)ånger,
(si.) bondis — inte göra sig skrupler inte
göra sig samvete (av) — utan skrupler utan
betänkande 1. tvekan 1. tvivel(s-mål),
skrupelfritt, hänsynslöst, samvetslöst
skrupulös se noggrann 2, nogräknad (med
medlen), obrottslig, jfr pedantisk; full av
betänkligheter — skrupulöst (adv., även) se
noga 2
skruv (bl. a.) 1 (åld. för) propeller 2 (idrott.)
roterande rörelse, skruvad boll — ha en
skruv lös vara (ngt) rubbad, vara en smula
galen, inte vara riktigt klok — på skruvar
(gå) knaggligt, ovilligt, motsträvigt, endast
med svårighet, ansträngt — taga 1. ta
skruv 1 (i eg. bet.) få 1. ta(ga) fäste (i
bottnen), gripa 2 (vard. för) göra (ngn 1.
avsedd) verkan, göra susen, ’hjälpa’, ’gå
hem’, ’bita’, ’dra’
skruva 1 vrida (till 1. kring); fästa 1. stadga
(med skruv) 2 ge (en boll) spiralrörelse -—
skruva sig 1 vrida sig, slingra sig, skruva på
sig, oroligt röra 1. flytta (på) sig; vara
villrådig 2 (om is) torna sig i vallar 3 (om boll)
rotera 4 [skruva sig för] oroligt vrida sig 1.
dra(ga) sig för, söka kringgå 1. undgå —
skruvad (motsats: naturlig, uppriktig)
konstlad, sökt; krystad, se tillgjord — skruva ned
minska belysningen (på fotogen- 1.
gaslampa), släcka (ljuset); minska 1. sänka 1.
nedpressa ni (priser 1. utgifter) — skruva på1
påsätta ru, pådra(ga) ru; påsläppa ni (gasen 1.
vattnet) — skruva upp 1 dra(ga) upp (en
klocka 1. mekanisk leksak) 2 skruva loss 1.
ur 3 höja (veke i fotogenlampa) 4 höja över
det normala, öka 1, fördyra
skruvnyckel (ställbar) skiftnyckel; (fast) hyls-
nyckel, sättnyckel
skrymma ta(ga) (upp) onödig plats 1. (alltför)
stort utrymme 1. stort rum, fylla, belamra,
(ibl.) utbre(da) ru sig (alltför mycket), ’svälla’
(ut 1. över bräddarna) — skrymmande
omfångsrik, voluminös, platskrävande,
utrymmeskrävande, klumpig, ohanterlig, åbäkig
skrymsla 1. skrymsle se 1 gömma 2,
undangömd 1. hemlig plats 1. klyfta 1. skreva,
vinkel, smyg(vrå), vrå; smått, smutt
skrymta se hyckla
skrymtaktig se skenhelig
skrymtare se hycklare
skrymteri se hyckleri
1 skrynkla 1. (ibl.) skrynka (subst.) fult 1.
oregelbundet veck, fåra, rynka
2 skrynkla (v.) skrynkla till 1. ned, slarvigt
krama (ihop 1. samman), knyckla 1. knöla till,
(vard.) knövla (till 1. ihop), (prov.) skrövla
(ihop); (ibl.) vecka, fåra, krusa, rynka,
skrympa; (ibl.) rufsa (till), tufsa (till)
skrynklig se skrumpen; veckig, veckad, rynkig,
nerskrynklad, tillskrynklad, (prov.) knövlig,
skrovlig, (bot., om blad) krusig
skryt eget beröm, självberöm, skrävel,
skrävleri, (vard.) skräpp; inbilskt 1. högfärdigt 1.
övermodigt tal, skrytsamt uppträdande,
skrytsamhet, högfärd, storordighet, stora
ord, stortalighet, överord, braskande,
skro-derande, ostentation, (vard.) skräppande,
jfr munväder, skepparhistorier, gaskonnad,
fanfaronad, bravad, (ibl.) skrän, prål;
557
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
