Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ä - äckel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äckel 1 övermättnad, Be 1 avsky, kvalm 2
äcklig person, ’kräkpulver’, jfr snobb—jag känner
äckel det står mig upp till halsen
äckla se kvälja 1; (vard. för) reta, göra (ngn)
avundsjuk — äcklas känna äckel, se 2 avsky,
stötas bort (av) — äcklande se fadd 2
äcklig vämjelig, motbjudande, jolmig 1,
osmaklig, kvabblig, (socker)söt, klibbig,
(söt)sliskig, repulsiv, (vard.) kladdig; se
avskyvärd
ädel (motsats: simpel, gemen) upphöjd, hög,
högsint, (åld.) hugstor; god, hjärtefin,
förnäm 2, (ibl.) adlig, adels-, (hist.) patricisk;
stolt 1. (åld.) stolts (jungfru); nobel, värdig,
ädelmodig, dygdig, ridderlig, hövisk,
che-valeresk; gentil, frikostig, generös,
uppoffrande; (om tanke) ’vacker’, sublim; (om
hållning) manlig, ’majestätisk’,
’drottninglik’; (om profil) finskuren, klassisk,
fulländad; (om metall) ren, äkta; (om häst)
ren-rasig, (ibl.) fullblods-
ädelmod ädelt sinne(lag) 1. hjärta,
försonlig-het (mot fiender), ridderlighet, storsinthet,
storslagenhet, generositet, givmildhet,
uppoffring, offervilja, ädelhet, själsadel,
hög-sinthet, nobless, jfr godhet 2, courtoisie
ädelmodig se ädel, ädelsinnad, osjälvisk
ädelsten se juvel 1
ädling man av ädel börd, aristokrat, patricier,
adelsman; (uppvaktande) kavaljer;
[(tsarrysk) boja’r, (spansk) grand, hidalgo,
(japansk) samurai]
1 äga (subst.) tomt, teg, lott, jordbit,
(jordbruksfastighet; [ägor] jord, mark,
(mark)-område, domäner — ägo — ha i sin ägo ha,
inneha, äga — vara i ngns ägo vara i ngns
besittning, vara ngns egendom 1. innehav
2 äga (v.) besitta, ha (i handom), inneha, vara
i åtnjutande av, ha fått sig tilldelat 1. på
sin lott, (åt)njuta (förtroende), sitta inne
med, rå om, ha i sin besittning 1. ägo, vara
i besittning av, vara försedd 1. utrustad med,
ha i sitt våld 1. i sin makt 1. under sin värjo
1. till sin rådighet 1. sitt förfogande, vara
herre över, råda över, hysa — äga att 1
(kanslispr. för) ha rättighet att, få 2 vara
skyldig 1. berättigad att, se ha att under hava
— ägas av se tillhöra 1 — äga bestånd se
bestå 1 — äga rum se försiggå, hända 1
ägare se innehavare, herre 3; (hus)värd
ägg äggcell, (fisk)rom — där har vi ägget där
har vi orsaken, förklaringen — lägga ägg
värpa
ägna se anslå 3; bringa (ngn sin hyllning), (i
högre st.) hembära; inviga, viga; (om bok,
dikt, visa) tillägna, dedicera; skänka
(uppmärksamhet); se tilldela — ägna sig 1 passa
(sig), lämpa sig, anstå 2 ligga (väl) för —
ägna sig åt se 2 syssla (med), låta sin tid
uppta-(ga)s av, (ibl.) praktisera; ta(ga) upp (en
gammal idé); (helt) koncentrera sig på, viga
sitt liv åt, ge sig till 1. åt, gå in vid (teatern),
(ämna) slå sig på1 — ägnad se lämplig, född
1. boren 1. danad 1. skapad (till) — ägna
omsorg 1. sina omsorger åt se sköta 2 —
ägna uppmärksamhet åt se uppmärksamma
ägo se under 1 äga
ägodel se egendom 1; [ägodelar] tillhörigheter,
se under tillhörighet 1, lösöre, förmögenhet 2,
egendom 1
1 äkta (adj.) 1 lödig, gedigen, ädel, ren, pur,
kontrollerat (guld); (om matta) handvävd,
handknuten, orientalisk 2 medfödd,
naturlig, ursprunglig, originell; autentisk,
original- 3 boren, infödd, hundraprocentig;
sann, oförställd, oskrymtad, verklig, reell,
uppriktig, oförvanskad, oförfalskad;
fullkomlig, regelrätt, genuin, renodlad, inbiten,
övertygad, ’tvättäkta’, ’riktig’; (neds.)
veritabel (skojare), sannskyldig, ärke- 4 solid,
prima, rejäl, pålitlig, okonstlad; levande
(intresse) 5 gift (man); i äktenskap 1. genom
giftermål förenad, äktenskaplig, genom
äktenskapet helgad, född inom äktenskapet,
legitim 6 (språkv.) oskiljbar 1. fast
(sammansättning); idiomatisk 7 (kem.) molekylär
(lösning) — taga till äkta se gifta sig (med) —
äkta hälft se make 1, hustru
2 äkta (v.) se gifta sig (mëd)
äktenskap se giftermål, (äktenskapligt)
samliv, äkta stånd 1. förbund 1. förbindelse,
hy-men(s band), matrimonium, connubium —
förenad i äktenskap se 2 gift — ingå
äktenskap se gifta sig
äktenskapsbrott otrohet(s-brott), tvegifte,
otukt, skörlevnad, eskapad(er), (åld., jur.)
hor(s-brott)
äkthet pålitlighet, trovärdighet, sanning;
autenticitet, historicitet, validitet; renhet,
homogenitet; ursprunglighet
äldre (motsats: yngre, junior; modern) se
förra; senior; (av) modell ä
äldst förstfödd; äldst i tjänsten,
ålderspresident, nestor, doyen (i diplomatisk kår)
älska se tycka om, hänga fast vid, ’svärma’ 1.
’flamma’ för, ha en svaghet 1. fäbless 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
