Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Henrik Sørensen. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel L. Romdahl
Svartbækken. i g / o.
Rasmus Meyers samlingar, Bergen.
turfolk, även om de med stolthet kunna
söka sig tillbaka till sagotidens
oförvansk-liga arv. De ha ej långt till de avstängda
dalstråkens bondeodling, och de ha bevarat
sambandet med en sträng och dramatiskt
storslagen natur. Deras förnimmande och
deras sätt att uttrycka sig har ej blivit
hämmat eller avtrubbat. De låta sig gripas
av vad de uppleva, och de återge
upplevelserna med en nästan våldsam energi. Och
deras land ger egentligen föga tillfälle till
en blott behaglig ögonfägnad. När man
färdas på en fjord i sommarnatten och
plötsligt förnimmer jöklarnas iskyla och ser
Jotunheimen skimra i det sista solljuset,
när man strävat uppför en fjällsida och
belönas med att se vidderna lysa med tind-
rande toppar runt omkring, är man icke
upplagd för läckra analyser utan måste
stå stum i andakt eller jubla med lyfta
armar.
I Verner von Heidenstams dikt »I den
röda staden» (Vallfart och vandringsår)
talas det om konstnären »som ser sin hela
vackra värld med ögat». Den norske
målaren har alltifrån gamle »professor
Dahl» sett gott med ögonen men har sällan
kunnat nöja sig med det utan har först
och sist sett sin värld med hjärtat.
Även impressionismen blev i Norge
emotionell — man kan tänka på Gerhard
Munthe, Christian Krogh, Erik Werenskiold
och Harriet Bacher. Och den gick hos
Edvard Munch oförmedlat över i en hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
