Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Svensk målarkonst på Konstakademiens jubileumsutställning. Av August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Au g ti s t Hahr
i ant företrädd av ett självporträtt och
porträttet av Malte Ramel. Särskilt det
senare är av en djup och ädel klang i sitt
ljusdunkel och sina skiftningar i brunt och
olivgrönt, en kolorit som ofta präglar
konstnärens skapelser. Dessa, som kunna
erinra om Rembrandt och andra
färgmästare, .men alltid ha sin personliga not,
räkna vi obetingat till den konst som
följer ett romantiskt ideal. Så även Bredas
och Martins.
Carl Fredric von Breda hörde till
de rikare representerade målarna. Om hans
tidigare stil, hans försök i ett
akademiskt klassiskt prisämne fingo vi en aning.
Ett medfött, fast outvecklat färgsinne
betygade ett par aktörsporträtt från denna
tid. Hans rätta begåvning fick luft under
vingarna tack vare den långa vistelsen i
England, som förde honom in i de engelska
koloristernas krets och gjorde honom
bekant med venetianarna och Rembrandt.
Ej minst den senare har uppenbart varit
av betydelse för hans konst. Hemkomståret
{1797) signerade han några av sina mest
betydande arbeten, däribland de här utställda
porträtten av hans gamle far dispachören
Lukas von Breda och den uppburna
skådespelerskan Teresa Vandoni. Det förra i
bruna, svarta toner med blekgrå karnation,
sin summariska penselföring, den diktade
situation, vari åldringen återgivits: i
stormväder i ett kustlandskap och insvept i en
kappa och med bredskyggig hatt, som det
gäller hålla fast i blåsten, torde på
samtiden verkat som en ovanlig uppenbarelse.
I tavlan ligger något , starkt dramatiskt,
något av »Sturm und Dräng» med
motsvarigheter på vissa håll i tidens diktning.
Vandoni, som ses i helfigur framför ett
parklandskap, verkar mera dekorativt
operamässig. Helt säkert var det dock icke
målarens mening att ge henne denna air,
när han skildrade henne i blekgul
klädning med rött skärp, med de mörka
lockarna ringlande ned under den ljusgrå hu-
vudduken och med en liten hund på
armen — allt à la mode de Paris—vandrande
fram med den delvis solbelysta parkens
bruna, rödgula, blekgröna massor som
effektfull fond. Av Bredas övriga bilder må
erinras om professor Hallblads porträtt i
dess betonade rembrandtska ljusdunkel eller
om dem av Martina von Schwerin och Axel
von Fersen, så typiska för målarens manér
under det nya århundradet med de varma
röda tonerna i karnation och bakgrund.
Elias Martin, som även han är oberörd
av den samtida franska konsten och i
England fick sin egentliga utbildning
såväl i akvarellen som oljemåleriet, var
däremot mindre starkt representerad, väl av
det skälet att han jämförelsevis sällan
utställde. Om hans strålande landskapskonst,
så väl den efter den store Claude, Wilson,
Gainsborough komponerade som den
direkt naturavbildande, fingo vi en svag
föreställning. Ingen enda akvarell, ingen enda
utsikt i Guds fria natur! Allenast två
stadsbilder, den ena från Stockholm, »Mälaren
från gamla Norrbro» (med det forna
Rosenbad), den andra från Uppsala, båda bleka
och tunna i färgen, även om den senare och
mindre bilden verkade känsligt utförd. Av
Martins ända sedan Sergels dagar
omdebatterade religiösa tavlor återfunnos här tvenne.
Knappast har någon konstnär tänkt sig
den i öknen predikande Johannes så
inklämd i en dalklyfta mellan väldiga klippor,
vilka i varje ögonblick hota störta över
honom och hans lilla skara. Det
grandiosa och den av ljuset burna mystiken i
denna komposition kom dock på grund av
salens ljus ej fullt till sin rätt. Eller vem
såg Jesus rida in i Jerusalem, medan
människorna med sina blomsterhåvor liksom
växa upp direkt ur marken framför och
omkring honom! Martin vädjar till något
annat hos sig själv och hos oss när han
diktar sin bekanta Fader vår-serie eller
andra dylika av varm vänsla uppburna
bilder än när han står inför naturen själv.
358
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
