Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Emilia Fogelklou. Av Hans Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emilia
Fogelklo u
transparanger i ett museum, ha ju mer och
mer genom forskningen kommit att lysa av
inre eld, men sällan, skulle jag tro, så
som hos Emilia Fogelklou. Hon går alltid
till det inre livet och har en sällsynt
inlevelseförmåga. Här som annars finner man
att hon, stadd i pedagogens eller forskarens
ärenden, framför allt är människolyssnare.
Hennes mycket nyktra utredningar ge en
till stor del detsamma som annars ges i
diktningen. Boken är fylld av konkreta
drag ur livet, skymtar av öden och
själstyper, alla värda att stanna vid och
besinna sig på, stundom tjogtals på en sida.
Som forskare har hon fått bättre översikt
över de många formerna, men materialet
har det självseddas friskhet.
Det finns religion i allt, vill
författarinnan åtminstone misstänka, men intet av
allt detta är i och för sig religion. Så t.ex.
är den något annat än högsta vishet,
ädlaste känsloliv, starkaste sedlighet — den
kan bo i villfarelse, i förtvivlan och hat,
i hjälplös förkommenhet. Den behåller
sammanhang med alla våra förmögenheter.
Vad är den i sig själv? Det är
naturligtvis den stora frågan. På många sätt har
den blivit besvarad. Här vill jag endast
erinra om att den rätte guldsökaren både
har förmågan att ana halten i den gråa
massan och att skilja det äkta från det
oäkta. En mycket klok påminnelse ger oss
Emilia Fogelklou i följande ord: »Vad
någon själv teoretiskt nämner sig:
fritänkare, kristen, frikyrklig, kyrklig o. s. v. är
ur psykologisk synpunkt likgiltigt.
Benämningar varken kunna utplåna vad som
finns i själen eller införskaffa vad där icke
finnes.»
I en liten broschyr, »Protestant och
katolik» (1919), som jag anser ha en icke ringa
betydelse, förstår man bättre hur naturligt
ett sådant uttalande är i hennes mun. Hon
skiljer på en katolsk fromhet och en
protestantisk och får onekligen fram en
skillnad som tycks gälla i det hela, men hon
finner ofta det katolska sinnet hos
protestanter, och tvärtom. Och hon har särdeles
mycket till övers för katolikerna, på samma
gång som hon, i mitt tycke, skarpare än
någon framhåller vad som måste hindra en
protestant att övergå till katolicismen.
Ȁkta protestantisk fromhet har, i ali
fattigdom, för övrigt en väldig grundfond,
tyvärr föga anlitad, men outtömlig i värde,
att sätta upp som motvikt mot den
katolska kyrkans arv och samlade skatter.
Och det är denna: ingenting i världen,
ingenting i kyrkoprincipen, ingenting i
samvetet, ingenting annat än våra själars
lättja eller oemottaglighet, kan hindra oss
från rätten eller plikten att utfå sådana
andens skördar av hängivenhet,
barmhärtighet, psykologisk insikt och religiös
erfarenhet, som vi måste vörda hos de
katolske store — medan däremot en katolik
bryter mot sin kyrkas idé genom att
utanför hennes sanktion av sanningen ställa sig
emottaglig för andliga värden.» Så står
hon inför en svenskfödd ledarinna av ett
utländskt kloster med beundran, men dock
med det stolta medvetandet att hon själv
har full frihet att »lyssna, lära och vörda
inför denna brinnande, offervilliga ande».
Katoliken åter måste anse som illegitima
alla försök att utanför kyrkan nå salighet.
Luther och Fransiskus — det är hennes
levnadsformel.
Denna vidhjärtenhet sträcker sig
emellertid längre än till katolicismen och har
föga tycke av vanlig »unitarism». Den
kommer en inte att tänka på tolerans, här
gäller det samsträvan i kärlek, icke
enighet utan enhet. Det är helt enkelt en annan
uppfattning av religion än den vanligaste.
Det väsentliga i den är fromheten sådan
den yttrar sig i tusen former, i handling
och kontemplation, hos starka och svaga
själar. Fransiskusdraget i den är icke katolskt
utan mänskligt, det är, som vi sett, den
allkärlek som ser en like i fågeln och
värderar broder eld även när han bränner en.
411
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
