Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Luigi Cornaro. Av Anna Lamberg Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L u ig i C o r 11 a r o
Loggia i Giardino Cornaro i Padova.
visste han av egen erfarenhet. Men han
skrev ned sina levnadsregler ej långt från
Padovas universitet, där den astrologiska
lärostolen för icke länge sedan varit en av
de främsta, och stjärnorna fordrade sin
tribut. Den lämnas mera som en skyldig
gärd av aktning utan övertygat tonfall:
himlakropparna bestämma visserligen vid
vår födelse och ha makt över den, särskilt
i fråga om danandet av en stark eller svag
konstitution, vilket emellertid också kan
bero på defekter hos föräldrarna; detta
kan naturen icke ändra, ty kunde den det
skulle alla födas starka, men naturen
hoppas att människan, som fått intelligens och
förnuft, skall kunna med deras hjälp
skaffa sig vad himlen förnekat henne och
genom ett måttfullt leverne förvärva den
hälsa och själsstyrka som åtminstone
delvis befria från himlarnas makt, ty dessa
utöva visserligen inflytande, men de
betvinga oss icke. »Den vise mannen har
makt över stjärnorna.» Genom en frisk
kropp, alltså. Och enligt Cornaro är det
icke endast den starke som genom
återhållsamhet kan bereda sig ett långt liv,
även den från födelsen ömtålige kan
uppfylla naturens »förhoppning» och bevisa
himlakropparnas vanmakt. I viss mån
motsäger han sig själv då han många år
senare skrev sin fjärde Discorso, där han i
alla fall gör stjärnornas gång till ett slags
ödesmakt som naturen är underkastad och
människan icke kan förklara, blott
resignera inför.
Hans egna dietetiska regler efter
tillfrisknandet äro enkla, det är först och sist
måttlighet: man skall stilla sin hunger,
icke äta sig mätt, ty »den som önskar äta
mycket», det vill säga leva länge, »måste
äta litet», och »den föda från vilken man
avhåller sig sedan man ätit med god smak
gagnar mera än den man ätit». Detta var
två gamla maximer som Cornaro gärna
471
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
