Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Henrik Schück. Av Gunnar Castrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
He n r i k
S c huc k
sin historiska grund. Han vidhåller den
historiska synpunkten så strängt, att han
icke vill medge, att man
litteraturhistoriskt kan skildra tiden efter romantikens
död. Varken i Allmän litteraturhistoria
eller i Illustrerad svensk litteraturhistoria
har han velat gå längre fram. »Jag har
varit — eller åtminstone velat vara —
historiker, ej litteraturkritiker», säger han
i den senares efterskrift, »och jag har
därför aldrig sökt ingripa i dagens litterära
frågor, aldrig sökt karakterisera eller
bedöma en samtida skönlitterär författare,
emedan jag tyckt mig sakna både
perspektivet och det behövliga materialet». Bland
Nordens betydande litteraturhistoriker är
han den som konsekventast fasthållit vid
denna historiska uppfattning. Brandes, som
ju till en del utgick från samma realistiskt
historiska metod som Schück, lämnar
aldrig i sina verk tanken på samtiden och
dess idéliv. Hovedstrømninger skrevs direkt
som ett inlägg i dagens strider i Danmark.
Och Brandes Shakespearebok är en genial
dikt om övermänniskan, förkroppsligad i en
historisk gestalt. Levertin har skrivit
ypperliga historiska verk, men hans sympatiska
inlevelse kom honom dock gärna att lyfta
de skalder, dem han tecknade, ur det
historiska sammanhangets värld till en
tidlös skönhetsvärld, där den historiska
begränsningen av deras verk icke längre
tydligt framträdde. Hos Vilhelm Andersen
träder intresset för det nationellt
karakteristiska och för vissa allmänna
författar-typer framom intresset för de rent
historiska sammanhangen och den historiska
tidskarakteristiken. Och hos Werner
Söderhjelm står den rent estetiska värderingen
och karakteristiken i jambredd med den
historiska synpunkten.
Litteraturhistorien är för Schück
kulturhistoria. Hans skildring av skönlitteraturen
har alltid som bakgrund en teckning av
tidens allmänt kulturella förhållanden, av
dess undervisningsväsen, av dess sociala
och ekonomiska tillstånd, av dess
vetenskapliga världsbild. Det är ingen
tillfällighet att han även skrivit den svenska
förlagsbokhandelns historia. Och han ägnar i
sina verk författarhonoraren en påfallande
uppmärksamhet. Men framför allt ser han
i litteraturen uttrycket för tidens stora
idéströmningar. Hans doktorsavhandling
bar titeln: »Hufvudriktningarna inom
femtonhundratalets engelska
renässancelitera-tur.» Och uppmärksamheten på
»huvudriktningarna» blir bestämmande för hela
uppbyggnaden av hans stora
litteraturhistoriska verk. I Allmän litteraturhistoria
följer han dessa huvudriktningar från land
till land i stället för att — såsom nästan
alltid i dylika verk sker — behandla varje
lands litteratur som en enhet för sig.
Världslitteraturen blir för honom en
enhetlig organism, icke en summa av de enskilda
nationella litteraturerna. Även i Illustrerad
svensk litteraturhistoria äro dessa
allmäneuropeiska strömningar de aktiva
drivande krafterna i den litterära
utvecklingen. Den svenska litteraturen ses under
världslitteraturens synvinkel. Han inlåter
sig sällan på spekulationer över
nationallynnet. Men genom att han så strängt
fasthåller vid litteraturens sammanhang
med historien blir denna svenska
litteraturhistoria dock samtidigt historien om
hur det svenska folkets ande tagit sig
uttryck i litteraturen.
Schücks lärdom är imponerande. Han
behärskar världslitteraturen från antikens och
israeliternas litteratur till
adertonhundratalets, naturligtvis icke i alla små detaljer,
men så att han kan få fram det väsentliga
i dem och ge en egen, självständig
framställning av dem. Han har icke blott läst
alla världslitteraturens märkligare verk,
utan också bildat sig ett personligt intryck
av dem. Och dessa intryck återger han
klart och levande. Men med samma
åskådlighet tecknar han också de
sammanfattande bilderna av hela epokers kulturliv. Na-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
