Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Monument. Av Johannes Edfelt - Haveri - Äreminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johannes Edfelt
Haveri
Boas, feniciern. hade
purpur från Tyrus ombord.
Storm honom ödelade
väster om Cyperns jord.
— Han som haft tur i affärer
blev på en natt bankrutt.
Fann han i lugnare sfärer
hamn och redutt?
Detta, feniciske like,
kvarstår efter min färd:
tyfus från kärlekens rike,
starr från lidelsens värld.
— Härlighet, ägd och skådad,
sjunken i bottenslam,
ser jag blott en benådad
stund skymta fram.
Äreminne
Vi mötas ibland i drömmen.
Du är inte främlingslik.
— Ur såriga innandömen
springer kastalisk musik.
Ja, djupt ur det undermedvetnas
skogar med stam vid stam
tränga det halvförgätnas
hymner och fugor fram.
Då kuvas ett skamlöst rike.
Då tystnar vår spöksonat.
— Vi ses i en frid utan like,
västan om lusta och hat.
Där vilar du outsägligt
verklig och sann att se
långt bortanför allt bedrägligt
som kvinna och evig idé.
Så mötte du mig på resan
från moderliv till grav.
Vi drucko extasen och nesan
ur kärlekens gränslösa hav.
Dig minns jag, tills ögonen brista
en svindlande dödsminut,
tills kroppen lägges i kista
att bäras till maskarna ut.
Den enda väg som kan bära
vår människoångest i hamn,
den voro vi en gång nära:
— Helgat varde ditt namn.
59°
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
