Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Horatius. Oderna och epistlarna. Av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/ v a r H a r r i e
dag kan säga: »Jag har levat.» Men det är
Romareodena han syftar på, då han
säger sig ha uppfört åt sig en minnesvård
varaktigare än de av brons. Där hade han
sagt sitt stora ord och gett sin medverkan
till Rikets pånyttfödelse. Där hade den
store Dionysos inspirerat honom
romareanda. Där hade han fyllt löftet från första
boken: att till barbitos — den tekniska
termen för den lesbiska cittran — stämma upp
ett latinum carmen, en sång som var helt
latin och hade gamla, heliga formlers makt.
Horatius har tagit vara på och
publicerat den biljett, som åtföljde
dedikationsexemplaret av Carmina till Augustus. Den
har formen av förhållningsorder till den vän
vid hovet, som överlämnade boken: han
skall uppföra sig belevat, så att han inte
gör skäl för familjenamnet Asina, han skall
bära bokpaketet prydligt, inte skryta för
populasen med dess innehåll och
framförallt akta det för stötar. Bakom den något
ansträngda bagatelliseringen märker man
poetens svåra spänning: det var hans
egentliga livsverk som lämnades i Vinnius Asinas
hand, och samtidigt i den romerska
allmänhetens. Spänningen avlöstes icke av triumf.
Augustus var säkerligen nöjd: ännu en av
hans diktare hade gjort sitt bästa. I
Mæ-cenaskretsen har man givetvis haft klart
för sig, att Rom hade fått sin stora lyrik.
Men annars tycks det ha rått förlägen
tystnad bland kritik och publik — med enstaka
mummel. Horatius’ konst var för ny och
för svår: den irriterade än så länge mer än
den stimulerade. Diktaren kände sig icke
uppmuntrad att fortsätta: han lade undan
lyriken för många år. I sin nästa bok —
som utkom på Mæcenas’ enträgna
till-skyndan tre år efteråt, år 20 f. Kr. —
återvände han till sin gamla, redan
inarbetade kåserigenre. Han hade fortsatt att
odla den i sina vänbrev. Den nya
kåserisamlingen fick också formen av brev —
som förresten visst icke alla torde vara
fingerade, om också givetvis alla blivit
konstnärligt överarbetade, innan de
medtagits i boken. Somliga korta biljetter,
instuckna mellan de utförligare kåserierna,
verka helt autentiska i sin älskvärda
tillfällighet. Det lilla rekommendationsbrevet
för Septimius, som önskar inträde i
tronföljarens stab, har exempelvis alis intet
annat innehåll eller existensberättigande än
den utsökt taktfulla formuleringen, som
kunde göra det till ett mönster i en
brev-ställare. I Tiberius’ stab har poeten en hel
liten krets litterära vänner, som få
verkliga privata meddelanden från den äldre
kamraten; för Albinovanus Celsus klagar
han över den rastlöshet och neurasteni han
ibland ansättes av; Iulius Floras får ett
helt frågeformulär att ifylla: Vad har ni
under arbete därborta? Sysslar någon med
Augustus’ historia? Hur är det med Titius
— brottas han fortfarande med sin
Pin-darosöversättning, som hela Rom väntar
på, eller rasar han ut i tragedier? Och Celsus
—■ har han lytt mina råd att ta ur egna
förråd och inte låna inspiration på Palatinska
Biblioteket? Och du själv, vilka marker
har du sökt dig till? Ditt livliga och
förfinade ingenium skulle kunna åstadkomma
utmärkta ting överallt — i retorik, juridik,
t. o. m. lyrik — om du bara inte lät irritera
dig så lätt! Men för att övervinna sådant
behövs levnadskonst — i parentes, hur har
du det med Munatius?
–-Är såret ej läkt än?
Plåstras er vänskap ihop och rivs upp i
meningslös växling?
Drivs ni av hetsigheter och missförstånd ständigt
i cirkel,
nackstyva båda och från era sinnen? Var än ni i
världen
vistas, ni två som aldrig bort bryta
fostbrödra-skapet,
står i mitt hus en försoningens fest beredd för er
bägge.
Det är breven av detta slag som äro det
nya i Horatius’ Epistulæ: de ge hans
visdom och vänskap i konkret tillämpning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
