Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 49 —
Och fruktansvärd att skåda. Kring dessskullror
I gyllne lockar håret föll: en himmelsk,
Odödlig glans omstrålade den höga,
När hon sin stämma höjde upp och talte:
"Friskt mod! mot fienderna fram, J Franker!
Och vore de än fler än sandens korn
I hafvet, Gud och Jungfrun för er an."
Och hastigt ryckte hon den höga fanan
Från den, som henne har, och så i spetsen
För linren träder hon med ädel djerfhet.
Vi, undrande, emot vår vilja, följa,
Och rakt på fienden vi storma löst.
Han, slagen som al’ åskan, stilla står,
Med öppen blick begapande det under,
Som för hans häpna ögon visar sig.
Dock hastigt, som af Herrans gissel jagad,
Han vänder sig förfärad om, och flyr:
Och bela hären kastar från sig svärd
Och sköld och allt — och sprides ut kring
fältet.
Der hjelper ej comninndo eller rop:
Man ser sig icke om: af fruktan sanslös
Sig störtar häst och karl i flodens bädd,
Och utan motstånd låter sig förgöras:
Det strides icke mer, det slagtas blott.
Tvåtusen fiender betäckle fältet,
Förutan dem, som floden slukat upp,
Och ingen man förlorades af våra.
Carl.
Förunderligt, vid Gud! högst underbart!
Orl. Jungfr. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
