Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torquato Tasso, af Goethe, öfversättning - Fjärde akten - Tredje scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och på det han må blifva i sin villa,
Och på det de i fred må honom narra,
Skall jag mig hålla stilla, kanske vika!
Hvem gifver detta råd? Hvem trugar det
Med vänfast, älsklig mening på mig så?
Leonora själf, Leonora Sanvitale,
Den ömma vännen! Ha, jag nu dig känner T
Ack, hvarför trodde jag den falska tungan?
Ej ärlig var hon, om hon än så mycket
Mig visade sin ynnest och sin ömhet
Med ljufva ord! O nej, hon var och blifver
Ett listigt hjärta, somi sig efter gunsten
Med tysta, sluga steg förstår att vända.
Hur ofta i min dom om henne själfmant
Jag mig bedårat? Och i själfva verket
Jag dock var bländad blott - af egenkärlek.
Jag henne kände, men lät smickret dåra.
Så är hon väl mot andra, jag mig sade,
Dock emot dig är det uppriktigt menadt.
Nu ser jag klart, men ser det alltför sent:
Jag var den gynnade, hon smög sig ömt -
Till lyckans skötebarn. Nu faller jag,
Och liksom lyckan vänder hon mig ryggen.
Nu kommer hon som verktyg åt min ovän,
Hon smyger fram, den hala tungan hväser -
Den lilla ormens - med förförisk ton.
Hur älsklig kom hon, mer än någonsin!
Hur ljuft från hennes läppar flöt hvart ord!
Dock kunde hennes smicker icke länge
Sin falska mening dölja, ty den stod
Blott allt för klart, vid hvarje ord hon sade,
På hennes panna tecknad. Lätt jag märker
När vägen till mitt hjärta man vill finna
Och icke menar ärligt. Jag skall bort!
Till Florens, ja, och det så fort som möjligt!
Och hvarför just till Florens? Väl jag ser det.
Där härskar Mediceers nya ätt;
Ej öppet än den strider mot Ferrara,
Dock håller hemligt agg med kylig hand
De ädlaste bland hjärtan skilda åt.
Om där mig skänkas utaf ädla furstar
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
