Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Edvin Larsson,
Sergeant 4674, Gr. III.
Jordbrukare.
Jag anmälde mig i frivilligkåren,
därför att jag ansåg att Finlands sak var lika
mycket vår sak när det gällde att hålla
kommunistfaran från våra gränser. Jag
kunde inte annat än att reagera mot det
våld som det stora Ryssland använde sig
av mot Finlands lilla folk. Det fanns inte
en inom Frivilligkåren som icke var fast
besluten att kämpa sida vid sida med sina
finska bröder i detta krig där det gällde
inte minst Sveriges frihet. Jag vill tacka
alla finska män och kvinnor för deras
storslagna kamp och deras tappra insats och
icke minst för all den välvilja de visade
oss, deras svenska vapenbröder i Frivil-
ligkåren.
Sven Emanuel Blom,
635, Gr. I, 1 batt.
Jordbruksarbetare.
Jag ville vara med från början, så jag
anmälde mig redan den 2 december. Jag
tänkte som så att finnarna, se de är allt
bra styva, och jag ville ge dem den hjälp
jag kunde. Jag har arbetat kamrat med
många finnar, och har alltid tyckt bra
om dem. Civilbefolkningen tyckte jag
synd om.
Ja, jag håller fullt och fast på att de
finska vapenbröderna var bra allihop.
Hyggliga och tillmötesgående. Vi var
mycket ihop med finnarna. De låg vid
sidan av oss där i Märkäjärvi. Och
tolken Nuortaniemi från Torneådalen, han
gjorde bra ifrån sig.
Jag kom upp till Torneå den 24
december. Och så låg jag framme i
ställningskrig i tre veckor. De sista dagarna
haglade det granater i ett väsen. Vi sköt
mest på natten. På dagen var det i
allmänhet lugnt. Inte var det något vidare
med ryssen inte.
Bra mat hade finnarna. Både limpor
och smör fick vi ett tag av dem för hela
batteriet. Så det var riktig fest den
gången. Och lottorna — trevliga flickor
allihop. Vi prata och skoja så gott vi kunde
med dem, och det gjorde dom tillbaks.
Fast vi inte kunde språket.
Ekström, han var nog favoriten bland
oss däruppe. Och Dyrssen som stupade,
det var en kamratmänniska. Det var
riktig sorg när hån gick bort.
Kommer ryssen en gång till, så sticker
jag också direkt. Det gör vi förresten hela
I:sta batteriet. Vi hade en väldigt bra
batterichef, kapten Ohlson, renhårig och
rättvis. Så honom följer vi nog. Det har
vi lovat honom allihop.
TORNEÅINTRYCK
T^ agarna före jul började de
för–*-^sta svenska frivilliga strömma
in över gränsbron mellan
Haparanda och Torneå. Den 16
december anlände överste Martin
Ekström med bemyndigande att taga
hand om depån, som genast från
början måste sättas upp, den 22
kom kapten Malcolm Murray med
den första stora kontingenten, och
sedan följde i en jämn ström
tillskottet av officerare,
underofficerare och menige män, alla uppfyllda av iver att så snart
som möjligt få rycka ut till fronten. Anteckningar i
kårstabens arkiv berätta lakoniskt om tillströmningen:
Den 8 januari: Inmönstrades 1 off., ISO man och 65
bilar.
Den 9 januari: Inmönstrades 8 off. och 30 man.
Den 10 januari: Inmönstrades 2 off. och 49 man.
Den 11 januari: Inmönstrades 7 off., 266 man och
40 bilar o. s. v.
Under ett par korta vintermånader upplevde Torneå en
sällsam högkonjunktur. Gatorna vimlade av
uniforms-klädda män, och de vita soldatpälsarna gåvo sin prägel
åt den lilla staden vid älven. Tunga bilkaravaner körde
nattetid in i staden, snöplogar, hundspann, förrådsslädar,
motorcyklister — alla de detaljer i den stora apparat, som
en operativ enhet kräver för krigföring under arktisk
vinter, döko upp, fyllde gatorna och försvunno åter inom
kort utom synhåll — österut.
Hotell och resandehem voro överfulla av uniformerade
män — stadshotellets matsal hade under organisations-
skedet en utpräglad karaktär av officersmäss — hemmen
hade emottagit svenska krigsmän i inkvartering, och i
skolorna och föreningshusen lågo frivilliga i täta rader på de
halmtäckta golven. Sämjan och tanken på de stundande
uppgifterna gav rum nog även i trängselm
I kårstabens lokaliteter i det stora lyceet arbetades det
febrilt från morgon till kväll. Samma intensiva verksamhet
rådde på registreringsbyrån, där den frivillige
enrollerades och undertecknade sitt kontrakt, i den stora
förråds-salen, där han mottog sina persedlar, i depåstaben, i
krigs-kassörernas arbetsrum, i fältpostkontoret. Varje dag och
varje timme var dyrbar. Det gällde att bli klar till aktion
så snabbt som möjligt, ty ute i stridslinjerna blödde och
stred sedan veckor tillbaka den finska armén ensam mot
ofantlig övermakt.
Men även i brådaste krigstid gives det någon gång lediga
stunder och tomma timmar. Den knappt utmätta fritid,
som stod till buds, hörde under Fältpastor Åkerhielms
”kommando”.
I och med att kåren började antaga fasta konturer gjorde
sig en allt starkare dragning österut gällande inom
densamma. Detta hade till följd att livet i Torneå började
dämpas av. Man såg inte längre så många vita
soldatpälsar på gatorna — de vimlade nu i stället i Kemi, i
Rovaniemi, i Kemijärvi — ett tecken på att Svenska
Frivilligkåren höll på att draga ut i strid.
Carolus Sjöstedt, Löjtnant,
Finska Högkvarterets
förbindelseofficer vid S. F. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
