Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Dofve ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Döfve
— 155 —
Domväldigt
Döfve, m. Domning, dvala; blund. [Isl.
doft.] Ty ladhe iagh migh här och ville
soffva Och fick som nogast een liten doffva,
För än migh een dröm kom uppå.
Ronde-letius 16. Tillijk hon vaknad’ up, tillijk
hon föll i döfva. Lagerlöf 48. gak, lägg
dig såfva Och giöm allt ditt besvär uti en
nödig dåfva. Verld. fåf. speg. 33.
Doga, intr. Duga. The dårar säya j sitt
hierta, thet är ingen Gudh til, the dogha intet
{de äro förderfvade). Ps. 14: l. The ... lära
thet intet dogher (det som är otillbörligt).
Tit. 1:11. Thet dogher platt intet, at man
en fattighan förståndighan försmåår, och en
rijkan ogudhachtighan ärar. Syr. 10:26. Tin
ögon kunna ej förutan liuset dåga. Spegel
Guds verk 36. hvar til ... skal oförsökter
dåga? Ders. 98.
Doglig, Duglig, adj. Tapper, behjertad.
en doghligh och strijdsam man. 1 Sam.
14:52. så warder hwar och en förtwifflat,
then doch ellies dugheligh är och haffuer itt
hierta såsom itt Leyon. 2 Sam. 17:10.
Doglösa, f. Duglöshet. Försumelse, lätia,
doglösa, utarmar hus, by och stad.
Svedberg Casa 11.
Dogse, Dugse, adj. Duglig. Om tu weest
någhra män .. . som doghse äre, så sätt them
offuer min booscap. 1 Mos. 47:6. alla som
til embete dogse äro. 4 Mos. 4: 23. theras
arbete är föga dugse. Schroderus Cogn.
företal A 5 b.
Dok, m. 1. Hufvudduk; slöja, doken
eller hoffuudhklädet. 1 Cor. 11:10 (glossa).
hon ... ladhe doken aff, och toogh sijn
enckio-klädher vppå. 1 Mos. 38:19. iagh intet achtar
then herligha prydhelsen, som iagh på mitt
hoffuudh bäär, vthan håller henne såsom en
oreen dook. St. af Esther 2:16. Marie
nunnor ... haffua en swart dooch. O. Petri
Klöst. B l a. många (enkor) förr sin sorg än
sina dokar slita. Spegel Guds verk (1745)
289. — 2. Bindel. Den lilla blinda Gud ...
Med doken för sin syn. Dalin Vitt. II. 4:26.
När Kärlek hörde det, så ref den lilla token
Ifrån sin späda syn den mörka tjocka doken.
Ders. 28.
Do ka sig, refl. Beslöja sig. Tå ladhe
hon aff sijn enckioklädher som hon drogh,
dokadhe sigh och förhölgde sigh. 1 Mos.
38:14. brud til brudesäng gick dokad.
Kolmodin Qy. sp. 1:95.
Doktare, m. Doktor, iagh en gång
warder frågandes: Mädh hwadh rätt en part aff
edher kalle sigh Doctare. Ernhoffer 100 b.
höglärdhe Theologi, Doctare i then helghe
skrifft. Dens. 102 a. Doctaren eller Läkiaren.
T. Johannis N7b.
Doktorskap, m. Doktorsvärdighet, jw
flere the äre som forlata sich på hans
docter-skap och wijsdom, jw grannare aclit skulle
han giffua på scrifftene ath han jngen
be-droghe. O. Petri Svar till P. Gallé C 2 a.
Doktrinna, f. En doktors {läkares) hustru.
Doctrinna. T. Johannis N4b.
Dol, Doll, n. Nekande, förnekande. [Isl.
dul f., dulr m.] tha bis. Henric eskede aff
Larense at see swadana breff bar han ther
dol paa {nekade han dertill) oc sagde sig
inthet breff haffua. HSH 16: 87 (1527). lagen
äre swa liuslig med oss at ther kan inthet
doll föregonge. H. Brask- (HSH 13:78).
Dolhet, f. Öfvermod. [Mnt. dol, galen,
öfverdådig.] han är fast stoorlåtigh, så at
hans hogmodh, dohlheet och wrede är större
än hans macht. L. Petri Jes. proph. 16:6.
(Bib. 1541: ståltheet.)
Dolskeligen, adv. Dolskt, lömskt, han
bleff aff förrädaren ... dålskeligen
ihiälstuc-ken. P. Brask Puf. 110.
Dolstnål, n. Fördöljande, förnekande.
Saa oppenbart oc vetherligit... at ther kan
inthet dolssmaall förewara. Gust. 1 reg. 1:27.
Dorn, Dum, Dåm, adj. Dof. Grauis
sonus, dompt liwd. Var. rer. voc. F4b. höres
thet (ljudet) vth så ... skarpt, at ... alt thet
j hela werldenne liudh giffuer ifrå sigh, må
wäl reknas ther emoot lika som thet wore
bådhe domdt och stumdt. L. Petri Om nattv.
C 2 b. Et domt och sachta liud väl susar för
hans öra. Kolmodin Qv. sp. 1:328. Rösten
heesnar och warder dumb. P. J. Gothus
Synd. sp. I 3 b. itt dumt liudh ... såsom
uth-af en stor trumma eller puka. Colerus
1:116. En strömkarls dåmma spel och sång
kring honom hördes. Bränder Gust. 97.
— Adv. spenner löst idhra trummor och slår
dumdt uppå them. J. Rudbeckius 4 Pred.
D 4 b.
Dorn, m. Herren kommer medh mong
tusend helghon, til at sittia doom (hålla dom)
offuer alla Jud. 15.
Domfälla, tr. och intr. kunne wij ...
in–tidh mere göre till saken eller någitt
ther-vpå domfälle för än för:ne wethne (vittnen)
komme tilstädis. Hist. handl. 13. 1:145 (1564).
dome och doomfälle i thenne saak. Ders.
155.
Domhafvare, m. then högste
rättfärdig-heetennes domhaffvare. Phrygius Agon 21.
Domna, intr. Dufna. thet domnade är
bortskämt vijn. Comenius Tung. 443. Jfr
Dofna 2.
Domsju k, adj. Lär mig uti
barmhertighet min Gud att effter vandra, Att iag ey
alt för domsiuk är och snart fördömer andra
vultejus 152.
Domstol, m. Domsal, bygde teslikes itt
Förhws til Domstolen, ther man rettgång vthi
halla skulle. 1 Kon. 7:7.
Domväldig, adj. Som fäller afgörande
dom. Carl den Tolfte ... blef genom et
dom-väldigt skott dödens vinning. Dalin Vitt.
I. 2:7.
Domväldigt, adv. Med myndig,
afgörande ton. han är vahn at... språka dom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
