Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Klofäste ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klofäste
— 451 —
Klyfna
Deri jag är spänd. P. Brask Vitt. 309. —
6. Knippe, band? (Jfr Söderwall Ord.
klove.) spetfiisk, twå kloffwer. Gust. 1 reg.
2:266. xxix kloffwer fisk. 4:37. Näffuer 79
kloffuer. Hist. handl. 12. 1:5 (1573). Jfr
Klöf.
Klofäste, n. tå man en gång begynte få
kloofäste lät man icke aff, oansedt man
åtskillige reesor fick återslagh, förra än man
omsijder ... hade trängt sigh igenom. P.
Brask Puf. 398.
Klok, adj. Kunnig, konstfärdig. Så
haffuer tu monga arbetare ... och allahanda kloka
på allahanda werck, på gull, silffuer,
koppar och iern. 1 Krön. 22:15.
Klokas, dep. Göra sig klok, vara klok.
hwadh Gudh sielffuer haffuer satt j Biblien,
thet samma effter förnufften mestra och klokas
öffuer. P. Erici 3:42 a. thet är een otijdigh
slugheet, at klokas effteråth. Comenius
Tung. 814.
Klokliga, adv. 1. Klokt. Itt wijst hierta
talar klokligha. Ord. 16:23. Monger wil
klokligha rådha, och man hörer honom doch
icke gerna. Syr. 37:23. — 2. Slugt, listigt.
Nicanor sågh, at Maccabeus honom
kloke-ligha förekommet hadhe. 2 Macc. 14:31.
Klokling, m. Öfverklok, sjelfklok, inbilsk
person. [T. klägling.] mester klookling som
wil wara skarp j scrifftenne. Syr. bok 1536
33:6 (glossa). mester Klokling medh
allehanda lämpa biuder til at besmyckià then
arma förnufftzgnistan, som effter syndafallet
kan vara qvarleffd i menniskiona. L. Paul.
Gothus Mon. pac. 2. upblåste näsevijse
kloklingar. J. Sigfridi b 3 a. kloklingar,
som dierfveliga understå sig at vilja klifva
i Gudz rådkammar. Svedberg Ödn. 188.
Klonger, n. Nypon. Lind Ord.
Klonka, se Klan ka.
Kloref, n. Cholica passio, cloreff. Var.
rer. voc. D 4 b. kloreeff, magesiuka, colica.
Comenius Tung. index. Kloref i tarmarna.
Colerus 1:186. Dock har ei någon än til
gäst hos henne (Lustan) gått, Som af den
plägning ei et dödligt kloref fått. Kolmodin
Qy. sp. 2:150.
Klossa, f. Groda, clotza, klotza. Var.
rer. voc. Q 2 a. Petrejus Krön. 82.
Klossa, f. Klysa, spottklysa. Lind Ord.
Klosterfred, m. Eg. fred och trygghet,
som tillkommer kloster; tillflykt, tillflyktsort.
berände [Dalkarlarne) så samme prestegård
... en partt aff them {kon. Kristierns folk)
som wore så tijt komne toge closterfred vppe
i kyrketornet. Svart Kr. 15.
Klosterfru, f. Abbedissa, klösterfrwn i
Vretta kloster. Gust. 1 reg. 1:150.
Klostergifven, p. adj. Intagen i kloster.
clostergiffne personer. Gust. 1 reg. 4:292.
clostergiffuit folk. o. Petri Svar till P. Gallé
G 3 a. Tu äst worden såsom en Eremijt eller
kloster giffuin. Balck Krist. ridd. C 8 a.
Klosterman, m. Munk. [T. klostermann.]
en closter man aff Carmeliters orden. O.
Petri Svar till P. Elice ala.
Klot, n. [Mnt. klot.] 1. Kula. han lather
giwtha ... iærn kloth ... tiil kartugher,
slang-gher och falknetther. Gust. 1 reg. 3: 300.
giutandis och smidhandis ... byssor och cloot.
7:174. giwtha bysse klott. 8:817. — 2. Klimp.
Pastillus, clot som brukas i sodh. Var. rer.
voc. H 3 a. — 3. Testikel. han lät giälla sigh
och kastade begge kloten i skogen.
Rudbeck Atl. 2: 251. then i kloten utharbetade
... säden. Lindestolpe Matk. 66. — Ordet
förekommer äfven som m. (såsom ännu i
allmogemål): en kullrig klot. Hesselius
Erik 64.
Kloxa, intr. Qväka. (Se Rietz glokksa.)
the kloxande paddor. L. Paul. Gothus
Föret, till Gyllenhjelms Fängelseskola B 6 a.
Klubb, m. Betzmanet... på then ena
ändan har icke annat än en haka, på then
andra tyngden (klubben). Comenius Tung.
767.
Klucka, intr. Gurgla. Man må vijnättickia
tagha ... och klucka ther medh i halsen. A.
Månsson Åderl. 25.
Kludd, m. Kluddare, klåpare. en
tyl-pisk kludd (om en målare). Stjernhjelm
Parn. tr. 1:7.
K luft, f. Klyfning, öppning, inskärning.
[T. kluft.] när kastanier steks på glö...
man gier dem någon luft Igenom skalet med
en kluft. Lucidor Rr2b. Et äple, när
thet steks, och öpnas ej med kluft, Så
spricker thet af saft, och sielft sig söker luft.
Kolmodin Qy. sp. 1:123.
Klunka, se K lan ka.
Klunkfot, m. Klumpfot. [Lågt. klunkfot.]
Scaurus, storhälat, eller crokfoot, clunkefoot.
Var. rer. voc. C 2. b.
Klunkfotig, adj. the klunckfootige
(lori-pedes, vatii, T. die Krumbeine). Comenius
Tung. 289.
Klusener, m. Eremit. [Mnt. klusener,
T. klausner.] En gång kom han som
klusener, Reynick then gambla tiufven. R. Foss
83. han förhölt sigh ... uthi alla måtto lijka
som en munck och klusenär. Petrejus
Beskr. 1:45.
Klut, m. the skola göra sigh klutar på
fållanar aff theras klädher,... och gol snöre
j klutomen. 4 Mos. 15:38. Tu skalt göra
tigh klutar j fyra hörnen på tin mantel. 5
Mos. 22:12. (Vanl. bib. frans; Öfv. 1878
tofs.)
Klutare, m. Lappare, stympare, stackare.
Lind Ord. Rietz. Säg icke ett ord mera,
klutare, jag ... vill på stunden försöka ditt
mod. Missförst. 44.
Kluteri, n. Lappri, fuskeri. Lind Ord.
Klycka, se Klocka.
Klyfna, Klöfna, Klöfva, f. Spricka.
Pennan, hvess klöfna (i registret: klyffna)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
