Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Tillhängare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tillhängare
— 862 —
Tillkräfva
thet sanne leffuandis Gudz ord och
Euan-gelium. Gust. 1 reg. 12:255. the ville hålla
och hafva honom för sin konung ... och
honom såsom sin rätta herre och öfverheet
tilhängia. Sylvius Er. 01. 202.
Erkebiskopen ... tilhängde them (Danskarne) så
hårdt,... at han ... (ville) K. Christiern hijt
införa. Ders. 531.
Tillhängare, m. Anhängare. [Mnt. [-to-henger.]-] {+to-
henger.]+} Söffuerin Norby, Konung K(ristierns)
tilhengiare och throe man. Gust. 1 reg. 1:
240. Ffrw Cristhin oc hennes partij och
tilhengiare. 2: 24.
Tillhärda, tr. Härda, göra hård. Hans
hjeltemod igenom så många lyckligen
öfver-vundna olyckor var såsom tilhärdadt. yls.
Ban. 2:24. det bekymmer, som nu aldeles
fräter mit sinne, så tilhärdadt det ock eljest
är. 2: 65. ett blödigt hierta, hvilket olyckan
ännu ei tilhärdat. Mörk Ad. 1:362. Solen
med samma strålar giör at vaxet varder miukt,
men leret tilhärdas. 2:122.
Tillhöfla, tr. en klok hustru finner sig
aldrabäst, när hon får sielf tilhöfla sin man.
C. Gyllenborg Sprätth. 36.
Tillhöra, f. (Tillhör, n.?) Tillbehör, fyra
drabtyg medt sijn tilhöre (n. pl.?). Gust 1
reg. 6:192.
Tillhörare, m. Åhörare. [T. zuhörer.]
ther war doch ingen röst, eller swar eller
tilhörare. 1 Kon. 18:29. the tilhörares öron
skola grant på merkia. Es. 32:3. ingen
Predicare kan ther wara, som ingen tilhörare
är. L. Petri Om nattv. C 4 a.
Tillhöring, f. 1. Åhörande. Gudz ordz
ödhmiuka tilhöring. P. Erici 3:125 b. —
2. Tillhörighet, underlydande besittningar.
[Mnt. tohoringe.] örby gaardh medh thess
tiilhöringe. Gust. 1 reg. 3:121. samma huss
(stenhus) eller tessz tilhöringer. 4:373. wän
Juda Gaza medh thes tilhöring (område).
Dorn. 1:18. intagha landet och städherna
med all tilhöring. 1 Macc. 16:18.
Tillhörlig, adj. Vederbörlig. Begäre vij
.. attj oss til samma mötis besökning kunne
vara fölgaktoga medt idra tijänere the meste
i kunne medt tilhörlig clädning ... ther til
pyntta.^ Gust. 1 reg. 5:93.
Tilligga, intr. åker, äng och alt annat
som presteboledt nu tilligger och aff ålder
tillegat haffwer. Thyselius Handl. 2:175
(1542).
Tilliggelse, f. Tillegor. [Fsv. tilligilse.]
thessa tönna gårda ... eller någhet aff theris
tiilliggelsze. Gust. 1 reg. 6:137. forbe:de
Spetall vtij Wijborgh med all tess wanlige
tilliggelse, rente ock rettigheter. 12: 72.
Tillika, adv. På en gång, på samma
gång. [Mnt. tolike, T. zugleich.] han lijff
och leffuerne, land och folck alt til lijka
mista och vmbära moste. Försp. till Dan.
Sij, tijdhen kommer,... at man skal til lijka
plöya och vpskära. Am. 9:13. han hade i
sinnet at kämpa medh them allesamman
tillijka, eller och medh hwar och en
een-wijges. Schroderus J. M. kr. 142. Man
måste intet bry en ung menniskio med så
mycket tillika. Rydelius Förn. öfn. 3.
Adalrik var tillika oförskräckt och vahrsam.
Mörk Ad. 2:34.
Tillit, m. och n. Stöd, hjelp, på thett
ath han måtte någen tillijt haffwe udi sin
ålderdom. Lönbom Hist. märk. 1:45 (1588).
Min tillijt^ och mit värn. Eurelius Vitt. 31.
Tillknäppa, tr. Afknappa, förknappa.
om männerna äre... så karige och knappe,
at the tilkneppa för sine hustruer theras til—
börlige nödtorffter. Schroderus Albert.
2: 281.
Tillkomma, intr. 1. Komma till, nalkas.
Herren ... then ther boor vthi itt liws ther
ingen tillkomma kan. 1 Tim. 6:16. — 2.
Komma, inträffa, bådhe thet framfarit är,
och thet tilkomma skal. Vish. 8: 8. the ting
som nu äro, eller the ting som tilkomma
skola. Rom. 8:38. — 3. Komma åt, hända,
vederfaras. Moses ... wetom wij icke huad
honom tilkommet är. NT 1526 Ap. gern.
7: 40. Hwadh är Kis son tilkommet? 1 Sam.
10:li. — 4. Vidkomma, beträffa. Hwadh
thet första stycket tilkommer. P. Erici 2: 4 a.
Tillkomma, f. Ankomst. [Isl. tilkoma.]
wij hoppes hær skal bliffwa ... göth köp j
landit aff theris (genom de Holländska
skeppens) til kom mo. Gust. 1 reg. 4: 32.
Tillkommelse, f. Ankomst, vår
tilkom-milse tijtt nider i landit. Gust. 1 reg. 5: 89.
när the höra om tigh, skola the bäffua ...
för tijn tilkommelse. 5 Mos. 2: 25.
Konungen wardt aff theras (öfver hjelptropparnes)
tilkommelse mechteligha gladh. 1 Macc.
11:44.
Tillkomst, f. Ankomst. [Mnt. tokumpst.]
Vaar välkommen min käre fadher, Aff tijn
tilkompst ähr iagh gladher. Jos. hist. 48.
Gå före, vis vägh, förkunna Min tilkomst
nw strax tilstunda. Messenius Disa 19.
kom Minutius in uthi stadhen, then han
uthan tvifvel genom sin tilkomst frelste.
Schroderus Liv. 519. Ingen frögdar sig
öfver sin väns bortgång, uthan hans tillkomst.
Rudbeck Atl. 1:123.
Tillkräfva, tr. 1. Uppmana, anmoda.
Cornelius ... haffuer warit tillkraffd vthi en
oppenbarilse aff en helogh ängel, ath han
schulle kalla tigh vthi sitt hws. NT 1526
Ap. gern. 10:22. nær the om wndtsætningh
worde tilkraffde wtaff eder. Gust. 1 reg.
2:119. thå bliffue the (sändebuden) påå thed
sista tilkraffde at gå wth. 6:163. — 2. Kräfva,
erfordra, haffua hestar, harnesk, silff och
gull och annat sådana som konungs embete
tilkreffuer. O. Petri 2 Förman. A 2 b. gudz
rättwisa tilkräffuer thet, at thet skal straffas
som illa görs. Ders. B 2 a. til then tieniste
som Helghedomen tilkraffde. 2 Mos. 36:8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
