Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - Vad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad
Vakstufva
Vad, m. Mullvad. Vaad, Talpa,
Maul-worf. Schroderus Lex. 57. vi kräkie här
i mullen såsom vadar. Spegel G. verk 163.
Vada,f. Vad, tjockben. Lind Ord. byltet är
så tjockt som en god vada. Dalin Vitt. 5:105.
Vada, tr. Öfvervada. watnet är
botna-löst, och läter intet wadha sigh. L. Petri
1 Post. H 2 a.
Vadato, n. Väfnader. [Isl. vaÖ, väfdt
tyg, vadmal; tö, ull.] then meneman j mark
(Marks härad) affgifft aff theris vadha tho
... som the vthaff gambla siduenio vthgöra
plægade. Gust. ■ 1 reg. 4: 297.
Vad löpare, m. Kapplöpare. [Jfr Isl.
vedhlaup. T. wettläufer.] Fordom läto sigh
the förfarne fächtare väl benöija medh sijn
vinst, och missunte ey heller vaadlöparna
theras. Schroderus Hels. beg. skattk. 78.
Vadmal, n. Hans Nådz Maiesteet skulle
så låta stöta them i wanmalet (ge dem,
Dalkarlarne, på pelsen), at icke en foet skulle
komma igen vp om Borstade ferio. Svart
Kr. 117.
Vaffla, f. Våffla. [T. waffel.] våfflor.
Dalin Vitt. 5:119. Lind Ord.
Vagant, m. Lösdrifvare, landstrykare.
Siung icke, dieffuulens Vagant, lät icke the
otuchtiga verldzvijsor aff tigh hörde varda.
P. J. Gothus Poll. Y 6 b. lettingar och
kringstrykande tiggiare och vaganter.
Svedberg Casa 11.
Vagenskott, Vågenskott, n. Ekbräde.
[E. wainscot. Mnt. wagenschot,
"ausge-suchtes, feines, astfreies, zu Brettern von
verschiedener Länge (gew. sieben Fuss)
ge-spaltenes Eichenholz, zu feineren Arbeiten,
bes. Vertäfelungen, gebraucht".] ett bordh
vthaff gott Wågenskått. Skråord. 255 (1575).
itt hundradhe wåghenskott. Gust. 1 reg. 8: 66.
två tolffter gode vågenschoter. Stjernman
Com. 1:275 (1577). Adelen, som ekeskogh
haffver, bliffver effterlåtit att hugga vagnskott.
RR Vb 1633.
Vagga, intr. Väga, vackla. Deras
tanklösa sinnen göra ju ej annat, än vagga
stundeligen emellan små falska nöjen och tusende
qval? Dalin Vitt. I. 1:26.
Vaggegods, n. skämtsamt: Vaggbarn.
Skal jag tåla sura miner? Buller, harm och
ordakrig? Vaggegods, som illa hviner? Nej!
jag vil ej gifta mig. Dalin Vitt. 4:136.
Vagla, Vaggla, intr. Gå med vaggande
gång, vackla, ragla. [Mnt. wagelen,
wag-gelen. Isl. vaga.] Ruus ... vagglar här om,
fullstinner. Stjernhjelm Here. 349. Vagla,
vacillare, våga på ymsa sijdor och villia
falla. Ordl. till Here. Omsijder kom och
fram een stinder, tiocker sälle, Rödbrusot,
vaglande, kund’ föga gå uhr ställe.
Rosen-feldt Vitt. 238. Een, som full ähr aff
silfver, gull och kostliga håfvor, Vagglar
tråt-ziger an medh digr’ och istrige våmmen.
U. Hjärne Vitt. 79.
Vagle, m. Vagel, hönsstång. [Fsv. vaghli.]
Om nätterna skal han (påfågeln) sittia
neder och icke på någon vagla upflyga.
Colerus 1:390.
Vagndrifvare, m. Kusk. [Mnt. [-wagen-driver.]-] {+wagen-
driver.]+} skall hon (Carl 9:s dotter Katarina)
hafva städes hoos sig uthi Churfurstens hoff
.. • een hängsterijdare, een vagndrijfvare, een
stalldräng. Stjernman Riksd. 1:617 (1605).
Vagn mästare, m. Som har tillsyn
öfver någons vagnar. [T. wagenmeister.]
Rasmus din (Joh. Oxenstjernas) vagnmästare.
A. Oxenstjerna Bref I. 4:146.
Vagnsrep, n. Draglina till vagn. Wee
them som kobbla sigh tilhopa medh
få-fengeligh band til at göra orett, och lijka
som medh wagnsreep til at synda. Es. 5:18.
Vagnväg, m. Körväg, emellan Arbogha
och Norreskogha mötte en wångwägh rödiett
och giortt bliffwe. RR ai/i 1545.
Vak, Vaker, adj. Vaken, vaksam. [Fsv.
vaker, Isl. vakr.] Och biude wij tig . . .
attu vdj alle mötte äst wak och wederrede,
och seer tig wäll och wijseligen före. Fin.
handl. 6: 219 (1542). sittie wake och
wederrede, met theris rustninger. 6:223 (1542).
Han är ey sömnugh, uthan vaker, Och hörer
väl om alle saker. J. Sigfridi K 2 b.
Kät-tian är vacker och vaker och qvick uppå
rolet, i vänding. Stjernhjelm Here. 110.
När theras tiänst behöfz, är hvar och een
rät vaker. Spegel G. verk 48.
Vaka, intr. Vakna. Jagh wakar bittijdha
vp. Ps. 119:148. Waka vp tu som soffuer.
Eph. 5:14. Jfr Upp vaka.
Vaknatt, f. 1. Genomvakad natt. hans
nåde vinlegger siig dag och natt om rikisens
bestå, bær ther sorg och manga vachonatt
före. Gust. 1 reg. 4: 205. vij hafve haft och
än hafve monge vakenätter, at påvens lögn
och bedrägerij, så och falska läro, icke skal
taga öfverhanden uthi vårt käre
fädernesland. Stjernman Riksd. bih. 263 (1609). —
2. Nattgille, leijofolcket bådhe j städherne
och på landzbygden gärna tiena på then
stadh, som the få loff gå j lekestuffua och
vakunätter. E. Erici C 6 b.
Vaknhus, Våkenhus, n. Förhus;
vapenhus. [Fsv. vakn, vapen.] Jesus gick j
templena j Salomonis waknhws. NT 1526
Joh. ev. 10:23. woknhuset. O. Petri Svar
till P. Gallé B 4 b. Presten, som ...
predikade, vi i våkenhuset hörde, medan jag intet
ville ingå (i kyrkan). U. Hjärne (Nya sv.
bibi. I. 2:267).
Vakning, f. Uppvaknande. När iach
tenkte vppå tich j mino leghre, så war mitt
taal om tich j wakningenne. Dav. ps. 1536
63: 7.
Vakstufva, f. Ställe, der nattgille hålles.
spassera, dansa och j vakestuffur gå. E.
Erici C 2 a. skulle Öffuerheeten medh rätta
affskaffa danss och vakustuffuer. Dens. C 6 b.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
