Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag skall be att få upplysa om, att mina faddrar inte hörde
till småfolket. Åke Hansson var nämligen en af de rikaste och
mest myndiga bönderna i Fårabäck. Genomhederliga och
god-hjärtiga, både han och hans hustru, äro de nu för längesedan
döda och deras stora hemman, öfver hundra tunnland god skånsk
jord, finnes icke ens i släktens ägo mera. Yngste sonen,
bortklemad från ungdomen, ärfde gården och satte alltsammans öfver
styr på några år. Efter en tids vistelse i Malmö lämnade han
landet, fattig och genomfördärfvad, låtande hustru och barn klara
sig själfva så godt de kunde. Så skiftar lifvet. Rikedom bringar
icke alltid lycka och välsignelse.
Om mina barndomsår har jag intet annat anmärkningsvärdt
att berätta än det, att mina föräldrar och syskon ofta grepo mig
på bar gärning, då jag från katedern i den tomma skolsalen
predikade af hjärtans lust. De i långa rader placerade skolbänkarne
blefvo för min barnsliga fantasi fullsatta af andäktiga åhörare, — men
jag skyndade att skamflat försvinna, då jag märkte mig upptäckt.
— August blir bestämdt präst, hörde jag ofta min mor säga,
då hon för sina bekanta berättade om mina predikostunder. Och
präst har jag ju också på sätt och vis blifvit, men inte tror jag
att en Billing eller en P. P. Waldenström vilja godkänna mig som
kollega och själf betackar jag mig för öfrigt därför.
Då jag var 10 år gammal dog min far och några månader
därefter kom jag i skräddarelära. Jag glömmer aldrig den dagen,
det var den 24 september 1859. En gammal gumma, som
ofta kom i vårt hus och hjälpte min mor med tvätt, bak
och dylikt, kom till oss på morgonen och berättade att
»himmelen i öster var eldröd». Min mor, jag och mina syskon skyndade
ut för att taga fenomenet i skärskådande och verkligen:
horisonten i öster var flammande röd och den uppgående solens
strålar kastade sina reflexer öfver flammorna.
— Det betyder bestämdt något för August, sade min syster.
— Ja, det är säkert, svarade den gamla gumman, och det
går honom väl, ty rödt är lycka I
Däri instämde de öfriga och så gingo vi in för att dricka kaffe
och därefter göra mig i ordning att tillträda min första plats. Här
inträffade också något, som sedan ofta gifvit mig åtskilligt att
tänka på, då jag reflekterat öfver lifvet och hvad jag upplefvat
En skjutsbonde, som skulle köra till kvarnen med säd, hade af
min mor blifvit vidtalad att på återvägen ta mig jämte mina små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
