Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt sedan jag börjat mitt arbete, hade jag haft klart för
mig att för att få riktigt lif i spelet var det nödvändigt att få
ut en tidning. Jag hade också börjat vidtaga åtgärder för att
få ut en sådan, men här kom jag in på ett område, som var
mig fullständigt obekant. Jag hade visserligen skrifvit några
uppsatser i ett par danska tidningar samt några korrespondenser
till danska Social-Demokraten under mitt vistande i Schleswig och
Danmark. Men det var allt. För öfrigt var jag okunnig om
allt hvad till tidningsverksamhet hörde, och då därtill kom, att
jag icke kunde skrifva en korrekt sats, så förnekar jag visst icke,
att det var ett djärft och dumdristigt företag, då jag beslöt
ut-gifva en tidning, utan att förut hafva försäkrat mig om hjälp
af någon vid tidningsmannagöra van person. Men jag tröstade mig
med, att när en af Danmarks på sin tid mest kända största
politiska förmågor, vänsterledaren J. A. Hansen, f. d. skomakare,
haft ett halft dussin tidningar att redigera och instruera, oaktadt
han icke var i skrift sitt modersmål mäktig, så skulle det väl gå
för mig också. Jag beslöt alltså bli tidningsutgifvare och
be-gynte utgifva tidningen »Folkviljan», som snart blef beryktad.
Af folkhumorn döptes den till »Palmviljan» och af motståndarne
till »Illviljan». Jag förvånar mig nu icke alls öfver, att den af
de senare fick det namnet, ty nog var den ilsken alltid mot
ar-betarutplundrare, grundare, jobbare och dylika parasiter. Jag
brukade aldrig lägga fingrarna emellan, när det gällde dylika;
jag hade då som nu den öfvertygelsen att det aldrig skadade
utan tvärtom gagnade den goda saken »att klämma till».
Den 4 mars 1882 utkom första numret af Folkviljan och
redan från detta fick jag klart för mig, att tidningsmannens bana
är en törnbeströdd stig.
Redan då första numret skulle tryckas, begynte
svårigheterna och jag själf jämte en typograf räddades nästan som genom
ett underverk från att bli krossade. Tidningen var uppsatt och
formarna skulle läggas i press, en gammal handpress från
Guten-bergs tid tror jag, men tryckaren, som hade fått för sig att det
gamla åbäket borde flyttas något, inkallade en gårdsdräng, hvilken
med en järnstång skulle verkställa flyttningen, men han bände
på så att hela pressen tog öfverbalansen och vräktes mot en vägg,
där jag och omnämnda typograf ögonblicket förut stått. Hade
vi stått kvar, hade vi ovillkorligen krossats.
Detta missöde kom naturligtvis att förstoradt och förvrängdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
