Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På hösten 1882 blefvo svårigheterna att skaffa pangar till
»Folkviljan» allt större. För att kunna mera planmässigt ordna
och drifva agitationen ombildades »Allmänna svenska
arbetareföreningen» och erhöll namnet »Socialdemokratiska
arbetarpartiet» samt indelades i sektioner. Tio personer kunde bilda en
sektion och hufvudstyrelsen bestod af sektionsförmännen. I
början såg det ut som om den nya organisationen skulle vara
praktisk och jag tror också att den var det, men bristen på
dagliga och energiska sektionsförmän var säkert skulden till att den
unga rörelsen inte kunde taga den fart som var nödvändig för
att upprätthålla en tidning. Och hvem vet, kanske platsen också
var för liten. Man erinre sig de stora svårigheter, partivännerna
såväl i Köpenhamn som Stockholm hade i rörelsens början för att
skaffa de nödvändiga pänningmedlen, oaktadt
arbetarebefolkningen i dessa städer var 6 ä 8 gånger så stor som i Malmö.
Från svenskar i utlandet hade »Folkviljan» fått mottaga såväl
varma lyckönskningar som pekuniära bidrag, de senare
visserligen små, men mycket välkomna. Från C. Palmgren i Paris,
från Arvidson och R. Gundersen i London och från den gamle
veteranen Westerberg i Newyork m. fl. kommo bidrag, såväl
från dem själfva som från de klubbar de tillhörde.
Men trots detta knep det ändå och fattigdomen började på
allvar göra sitt intåg i mitt hem, som sköflats för att skaffa
pängar till tidningen och bröd åt de mina.
Flera gånger erhöll jag tillbud om hjälp, om jag ville ingå
på vissa villkor. Men att kompromissa har aldrig varit min
svaga sida och allraminst på den tiden, därtill kände jag kraft
och energi allt för mycket genomströmma mig. »Rent spel, så
länge det spelas, sedan nr spelet», det var min devis.
Flera gånger kommo utskickade från en af
goodtemplarord-narne och lofvade mig guld och gröna skogar, om jag ville sluta
mig till dem. Jag tror att det var från maliniterna, ja, riktigt
säker är jag inte, men jag vet att det var från den gren, till
hvilken Westenius icke hörde och han, tror jag, var hickmanit.
Jag själf har ej brytt mig om att taga reda på hvilken af de
båda ordnarne som var den nyktraste.
Nog af, de ville ha mig med sig för att i »Folkviljan» ha ett
organ som kunde stuka till »Framåt». Red. Westenius var nämligen
en ifrig tolk för den hickmanitiska riktningen och för honom och
andra rättrogna hickmaniter var den malinitiska riktningen bara bosch.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
