Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i att realisera socialismen samt varnade faderligt arbetarne från
att sluta sig till densamma.
Trots det myckna mullvadsarbetet och det öppna motståndet
mot föreningen, lefde den dock några månader, men så afskedades
poliskonstapel Astrand och reste, om jag ej missminner mig, till
Amerika. Ett par andra, som under den tid föreningen bestod utvecklade
mycken energi, nämligen Joh. Ek och J. Lundberg, blefvo också
utätna och tröttnade till sist.
I Oskarshamn hade jag ett roligt äfventyr, som jag här vill
berätta. Vid mötena blef jag bl. a. tillfälligt bekant med en
skomakaremästare. På honom slog mitt föredrag så an, att han
uttalade sina stora sympatier för de åsikter jag framhållit samt
inbjöd mig att komma till honom följande dag, tredje dag pingst,
för att spisa frukost. Jag blef förhindrad att komma den utsatta
dagen, ty det var en hel del göra med att sätta styrelsen förden
dagen förut bildade arbetarklubben in i arbetet o. s. v. Men på
onsdagen kom jag att erinra mig den vänliga inbjudningen och
traskade i väg till skomakaren.
Utanför butiksdörren stod min skomakare med spannremmen
om halsen och talade med en annan person. Jag gick fram till
honom och framförde min ursäkt för att jag icke haft tillfälle
att infinna mig dagen förut. Jag hade inte väl öppnat munnen
förrän jag öfveröstes med en störtskur af de gröfsta
okvädings-ord, det svenska språket innehåller. Jag stod som ett lefvande
frågetecken, men fick snart förklaringen till skomakarens
upprörda sinnesstämning. Hans gesäller hade nämligen dagen förut
begärt löneförhöjning och då han icke velat gå in härpå, hade
de helt enkelt etablerat strejk.
Det fanns ju på den tiden ingen organisation eller ens
begrepp om dylik, och skomakarnes strejk var tydligen en af dessa
då ofta förekommande måndagsstrejker, som iscensattes efter ett
par »frukostnubbar» — då eftertanken flugit sin kos — och i
regeln slutade efter en eller högst två dagar, omväxlande med
seger eller nederlag för arbetarne, men oftast med det sistnämnda.
Nu trodde skomakaren att det var jag som var skulden till
att strejkdjefvulen farit i hans gesäller och det hjälpte ej att
jag på heder och samvete försäkrade honom, att jag inte ens
visste mig ha talat med hans gesäller och allraminst om någon
strejk. Men att tala reson med en skomakaremästare, då hans
gesäller hålla på att strejka, märkte jag snart vara omöjligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
