Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag hade af några bland arbetarne blifvit varskodd för denne
ingeniör, som visserligen hette Hultman, men var mäst känd
under öknamnet »skräddaren». Jag sökte därför vädja till hans
bättre jag genom att bedja honom att icke visa sig alltför kitslig
mot en »kollega». I första ögonblicket blef han topptunnor
rasande, men då jag fortfor att i min enfald titulera honom kollega
och han såg de kringstående arbetarne »grina som solvargar»,
fann han slutligen för godt att drypa iväg och jag fick i lugn
och ro fortsätta min affischutdelning.
Det hände icke ofta att på något af dessa möten
motståndare uppträdde. Ett undantag inträffade dock på ett möte ute
på Danviksberget, då själf va kyrkoherden sökte bemöta mig. Af
hans anförande erinrar jag mig särskildt att han framhöll det
orätta i att den ena samhällsklassen bekämpade den andra.
Arbetarne hade mycket att tacka de rika för; huru många
vagnmakare lefde icke på de rika, som åkte i de eleganta ekipagen
o. dyl. Ja, hela hans resonnemang gick i denna gndaenfaldiga anda.
Först hade jag beslutat att riktigt läsa lagen för den
enfaldige prästen, men då jag såg på hans vackra dotter, som åtföljt
honom till mötet, tyckte jag det vara synd att låta henne blifva
vittne till sin fars alltför grundliga afbasning. Min vän Åhlund,
som alltid var mig följaktig på mötena, utförde i stället det
arbetet. Jag yttrade endast i raljerande ton: »Tänk, herr
kyrkoherde, hur många vagnmakare skulle icke få arbete, om alla
som behöfde det, kunde få åka.»
»Post- och Inrikestidningar», som naturligtvis så litet och så
sällan som möjligt omnämnde mina möten, gjorde denna gång
ett undantag och innehöll den 18 juni 1883 följande referat af
mötet på Danviksberget:
Socialistmöte. Den bekante skräddaren Palm hade sistlidne
lördagskväll utlyst ett möte att hållas vid en backe strax hitom Danviks hospital.
Revolutionsmannen Pétions anmärkning då han aftonen före en tillämnad
gatudemonstration öppnade sitt fönster och fann att det regnade: »det blir
ingenting af» bekräftade sig som giltig äfven för detta tillfälle. Den mulna
himlen mer än det regn som verkligen föll, tycktes hafva afskräckt många
åhörare; åtminstone syntes endast ett fåtal sådana af hvilka flera voro från
grannskapet och tydligen blifvit lockade till platsen af blott nyfikenhet.
Emellertid höll Palm ett kort föredrag på halfdanska, i hvilket han framdrog ar
hetarnes nöd, deras trasor och svält — de få närvarande arbetarne voro
välklädda och sågo alldeles icke utsvultna ut — samt hänvisade på socialismen
såsom en panacé för tidens onda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
