Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade haft en gnista af den siargåfva, hon sedermera sagt sig
vara i besittning af, skulle hon kunnat skona sin fader för
mycken förödmjukelse. Men »anden» hade antagligen då icke
kommit öfver henne. Tjngotusen anslogo tidningarne de
människomassor till, som den dagen samlats vid Lilljans!
Då Åhlund och jag anlände till Lilljans, hade det Smithska
mötet redan börjat, men folk strömmade fortfarande ditut. Då
vårt möte började, stannade en hel del af dem, som gått för att
bli deltagare i det Smithska mötet, hos oss och då talarne
därborta voro tråkiga och långrandiga tröttnade många och larfvade
i väg till oss. Många tyckte att vårt möte var mera piffigt och
då skarorna kring de Smithska talarstolarne började minskas,
sändes några trogna till vårt möte för att förmå de sviktande
skarorna att återvända till det rätta fadershuset. Det blef ett
väldigt lif och det såg flera gånger ut som om det skulle blifva
knytnäfvarne förbehållet att fälla det afgörande utslaget.
Vårt möte gick sin gilla gång, men döm om min och
Ahlunds öfverraskning — sedan vi förklarat mötet afslutat och
rekommenderat åt alla som ville taga kännedom om socialismen
att köpa »Folkviljan» — då vi upptäckte att alla våra tidningar, en
5- ä 600 ex., voro försvunna! Man hade begått den nedrigheten
att stjäla hela den medhafda upplagan. Det fans inga bevis,
men det var en offentlig hemlighet, att det var någon af Smithens
aflönade drängar som begått dådet.
Där stodo vi, Åhlund och jag, med tillsammans 60 ä 70
öre i fickan. Vi hade måst betala allt hvad vi egde till
boktryckaren för att få tidningen tryckt och vi skulle säkerligen ha
sålt hela det medhafda förrådet. Men nu var alltsammans borta
— stulet!
Jag glömmer aldrig den stunden och jag glömmer heller
aldrig de glada ansiktena hos Smithens gossar, då vi nödgades
upplysa att tidningarne voro oss beröfvade. Och dock hade
Åhlund vid detta tillfälle gjort ett stort offer, som ingen visste
eller anade. Denna söndag, då alla voro helgdagsklädda, stod
han i sin verkstadsdräkt. Flera pekade på honom och man
hörde hånfullt hviskas: »Se, sådana där busar äro Palmens
anhängare!»
De visste ieke att Åhlund, för att vi skulle få ut tidningen
på söndagen, nödgats pantsätta sina helgdagskläder för att skaffa
pängar åt boktryckaren. Nu hade detta stora offer brakts utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
