Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då jag reste hade några vänner lofvat att se till att min
familj icke kom att lida nöd, men de lofvade rundt, och höllo
tunnt. Endast en af dem, den unge energiske maskinarbetaren
Österberg å statens maskinverkstad i Malmö lämnade regelbundet
det bidrag han för sin del förbundit sig insamla. Bland dem, som
ofta hjälpte, då det knep som värst, må nämnas hos garfvare
Lembke anställde arbetaren P. Persson och hans hustru samt
slaktaren Thomé. Dessa gjorde icke mycket väsen af sig, de
tillhörde de tysta krafterna, men voro alla besjälade af de nya
idéerna samt hade varit med ända från början.
Min hnstru hade lofvat att hålla ut och hon höll detta löfte,
trots att mången gång den bittraste nöd härjade i hemmet. »Om»,
sade hon, »jag så hade blifvit gift med en stor slarfver eller
supare, så hade jag aldrig fått fara mer illa med barnen, än jag
gjort. Men jag har lofvat att hålla ut, ty jag vet att det är ett
inre behof som drifvit dig att handla såsom du gjort.»
Ja, som sagdt, jag var åter hemma, fattig som då jag reste
och resultatet äf min resa — intet. Åtminstone icke något synligt.
Men jag visste hur landet låg. Jag hade rundt omkring på de
platser jag besökt hört stämningen bland arbetarne, satt mig i
förbindelse med en mängd personer och hade klart för mig att
det fanns mark för socialdemokratien äfven här, en rik mark,
som i sinom tid skulle och måste bära rika skördar. Men jag
hade också klart för mig, att ett energiskt, kraftigt arbete måste
bedrifvas, att det kräfdes stora offer samt framför allt — uthållighet.
Innan jag närmare kunde tänka öfver planerna för
framtiden, gällde det först att klara upp ett mellanhafvande med
fattigvården i Malmö. Min hustru hade en gång, då nöden var
som störst och hon icke såg sig någon annan utväg, nödgats
hän-vända sig till fattigvården om hjälp och af denna erhållit 20
kronor. Vid detta tillfälle sökte naturligtvis vederbörande öfvertala
henne att begära fattigvårdens mellankomst för att få mig fast
och äfven enskilda personer gjorde framställningar i samma
riktning, men utan resultat.
»När han kommer hem, skaffar han nog pängar att betala
med och han sänder mig hvad han kan, det vet jag.» Detta var
det svar hon gaf på framställningarna och därmed läto
vederbörande, underligt nog, sig nöja.
Det första jag gjorde vid hemkomsten var att skaffa pängarne
och infinna mig inför den samlade fattigvårdsstyrelsen för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
