Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tobaksarbetareförbundets styrelse, eller rättare tre af densamma,
nämligen Nils Jönsson (se sid. 141), And. Sörensson och Malmberg,
— hvilka voro lika obekanta med tidningsverksamhet som jag
då jag började — begärde redovisning för alla de exemplar som
tryckts. Detta blef orsaken till den öppna inbördes strid, som
nu uppstod.
Då allra största delen af tidningens upplaga såldes i
lösnummer genom kommissionärer och då en del af dessa icke alls
redovisade, var det naturligtvis en ren omöjlighet för vare sig
Menander eller mig att redovisa 5 öre för hvarje tryckt exemplar
minus kommissionärsarvode och frakt.
Nu insinuerade man utan vidare, att jag hade skojat
förbundet. Att man gjorde mig ansvarig, därtill kan jag icke finna
någon annan orsak än att jag hade såväl expedition som
redaktion i mitt hem — jag hade nämligen upplåtit det ena af mina
rum för detta ändamål.
Nog af, det blef en tråkig historia. Vid ett offentligt möte
i Kasino-trädgården, där frågan behandlades, beskyldes jag af de
ofvannämnda tre personerna offentligt för att ha förskingrat
medel, tillhörande »Folkviljan». Ett par veckor förut hade
tobaks-arbetarförbundet, trots det ingångna kontraktet, i hvilket
ingenting stod om tillståndsbeviset, endast att jag skulle vara redaktör,
dragit sig tillbaka från tidningen.
En komité tillsattes för att reda ut saken, men till det möte
denna sammankallade, kommo icke de tre anklagarne. Då de
fortfarande vidhöllo sina beskyllningar samt icke ville återtaga
dem, såg jag mig tvungen att — så hårdt det än kändes —
väcka åtal mot dem, detta för att genom ett domstolsutslag tysta
ned tidningarnes skadeglädje.
Dessa hade nämligen innehållit mer eller mindre rafflande
reflektioner öfver den inträffade skandalen och naturligtvis
voro alla utan undantag på det klara med att jag var en
skojare — jag var ju socialist. Det kan måhända vara
intressant att se, huru Sydsv. Dagbladet, Herslows fm-fina organ,
behandlade saken. Efter att ha berättat hur bra jag hade det,
huru jag bara tog min lön och för öfrigt lefde bong, fortsätter
tidningen:
»Men som praktisk socialist hade tit. Palm inte riktigt klart för sig
skil-naden mellan mitt och förbundets affärer, utan har uppburit
prenumerations-och annonsmedel för tidningen och ville icke redovisa etc.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
