Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men högt svarade jag:
— Duger därtill — lyckas? Har ni en lefvande Qfvertygelse,
entusiasm och uthållighet, har ni mod att om det så fordras och
det kommer att fordras, bära smälek, hån ocli förakt* äfven af
dem, som kalla sig edra meningsvänner — kan ni svälta och
försaka, — ja, då bör ni fara dit, ty då duger ni och skall tyckas.
Han tryckte min hand och sade:
— Jag kommer!
Vi skildes och jag träffade honom icke mera i Köpenhamn.
Men döm om min häpnad, då jag en vacker dag eller rättare
kväll, uppe vid ett möte å Café International, Svartmangatan 11,
Stockholm, får se Janhekt. Han var lika blek och mager som
då jag sist såg honom, men han såg — lycklig ut, ty han hade
kommit hit för att bli agitator.
Nåja, agitator blef han och han har ärligt dragit sitt strå
till stacken under de första år agitationen utgick från
hufvud-staden. Hänsynslös, satirisk och elak var han då det behöfdes
och det behöfdes också. Han erhöll den lön som då bestods:
försakelser, umbäranden och — Långholmen. På det senare
stället hade han det säkert bäst, ty där var han befriad från alla
profana omsorger om mat och husrum etc., ty det drog k. m:t
och kronan försorg om. Men så var han också vårt partis första
oeh hittills enda majestätsförbrytare. Alla de andra af vårt parti,
som erhållit samma förmåner, ha ju bara smädat regering och
riksdag eller — vår herre.
Janhekt är nu, som förut nämnts, välbeställd direktör i
Göteborg, men är för öfrigt densamme som förr, lika varmt
hän-gifven idéerna som förut, fastän hans nya verksamhet icke
tilllåter honom att verka för dem på samma sätt som förr. Han
är lika glad, och om det gäller, lika spydig som i forna dagar.
Mig har han fattat särskildt intresse för och är särskildt
angelägen om att veta hur det går för mig. Sist jag träffade honom,
drog han upp ur fickan en annons, som han klippt ur en tidning.
Det var en ledig plats för en »lappskräddare». Han trodde
förstås att jag var utan knog ocli ville hjälpa mig till någonting.
Jag tackade honom för hans omtanke, men meddelade honom i
förtroende att jag just höll på att genomsöka mina gamla papper
för att lappa hop något i bokväg, så för närvarande hade jag
»knog» tillräckligt. Men jag lofvade att jag ej skulle glömma
hans omtanke om mig. Han blef glad och såg nästan lika lyck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
