Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
manuskript korrigerade. Jag, som bodde på söder, hade ett värre
spring till norr för att på snålskjuts hos d:r Åkerberg eller
Fredrik Sterky få dem rättade. Så kunde det icke gå i längden
och jag var därför nödsakad att skaffa mig en person som stode
till mitt förfogande i det hänseendet.
En dag, då jag befann mig i mer än vanligt stort trångmål,
kom en fru upp för att hälsa på min hustru. Hon hade bott i
samma hus som vi vid Hammarbygatan och därifrån daterade
sig bekantskapen. Hon fick höra hvad saken gällde och
meddelade mig, att i samma hns där hon bodde, logerade uppe på ett
vindsrum en ung student, som säkerligen med nöje skulle åtaga
sig det arbetet, ty han vore mycket fattig. »Han bor gratis,
ty han har varit skolkamrat med värden, då de båda gingo i
Falu högre läroverk. Jag känner honom väl, ty jag städar åt
honom.»
Den som blef glad öfver denna underrättelse, det var jag.
— För allt i världen, sänd hit honom, om möjligt genast!
utropade jag och hon var nog vänlig att i en hisklig fart kila
efter honom. Efter en timma var hon tillbaka och hade med
sig Axel Danielsson, ty det var han.
Jag glömmer aldrig Axel Danielsson från detta vårt första
sammanträffande. Det var i början af december 1885. Han var
blek och mager, iklädd en lång, mörkgrå sommaröfverrock
föreföll han nästan längre och skrangligare än han i verkligheten
var och det allvarliga, bestämda, men på samma gång bittra
draget kring munnen gaf honom utseendet af en asket.
Jag är af naturen liflig och språksam, kanske en smula för
mycket och försökte få ett intimare samtal i gång, men det
lyckades inte, han var alltför blygsam och ordknapp.
Nåja, det var jn fråga om manuskriptet och jag meddelade
honom hvad jag önskade af honom. Jag sade honom, att jag
vid 10 års ålder blifvit utkastad i världen och hänvisad att själf
skaffa mig mitt uppehälle. Följaktligen hade jag ej haft tillfälle
att skaffa mig nödig skolbildning. Nu var jag redaktör för en
arbetaretidning, idéer hade jag nog och skrifva kunde jag också,
men innan mitt manuskript trycktes måste det först genomses.
Han tog manuskriptluntan och lofvade komma tillbaka med
densamma på aftonen, hvarefter han försvann.
— Det var allt en tråkig sate frun skaffat mig, sade jag
till min hustrus väninna sedan Axel Danielsson aflägsnat sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
